Hejdå 2008

Ett till år som är på väg att ta slut, tiden den bara rinner ut.
Jag tror att jag kommer vara vuxen detta år, det blir så när tiden går.

Och nu ska jag sluta rimma.

Det här handlar om mitt 2008.

2008, det var ett bra år. Ett av de bästa.

2005 var året när jag fann mig själv (big fat cliché oh no!) och fick självförtroende. Det är en cliché, men en ovanligt sann cliché. Jag gick från att ha varit utfryst och ganska osäker till att hitta många nya vänner, skaffa pojkvän och trivas med mig själv. Det var ett viktigt år.

2006 var på många sätt både bäst och värst, det var det året jag både var mest lycklig och mest olycklig, ett år av kontraster. Det var ett år när jag träffade mycket folk, i slutet av nian och när vi började PDP. Det var året när jag var tillsammans med Niklas, och det var det året Niklas flyttade till USA och allt blev jobbigt.

2007 var ett okej år, men det involverade lite för mycket plugg och alldeles för mycket relationsproblem med David och Niklas. Men annars var det ett bra år.

2008 har varit ett bra år. Det här har varit ett år då det har hänt mycket, och det har varit ett år när jag har varit mentalt stabil och mått väldigt bra.

Dåligt med 2008 har främst varit saker som hänt andra, ett fall av anorexia och tre fall av cancer. Bland annat så tror jag att många som läser detta håller med om att Emmas cancer kom som en riktig chock och att vi har saknat henne mycket sen hon åkte tillbaka till USA.

Allt skolarbete och stress, framförallt nu under hösten, har också varit en nackdel med 2008, men åtminstone så lär man sig något. Det känns kanske inte så när klockan är fyra på morgonen och man skakar av trötthet för kaffet man drack efter midnatt har slutat verka, man har en veckas sömnbrist bakom sig, har precis gjort klart psychology I.A. och ska vara i skolan åtta nästa morgon, men trots allt så lär man sig något i skolan.

Bra med 2008 har framförallt varit folket. Det är kanske också en cliché, men det spelar ingen roll, för vad skulle livet vara utan människorna i det? Meng, Snugglie, Lol, David etc. är personer jag tror jag kommer hålla kontakten med länge (peppar peppar) för de är underbara vänner som jag har delat mycket med det här året. Skottland med Meng och Lol var t.ex. oförglömligt, Arthur's Seat, upp-och-ned-vänt duschmunstycke, Dr. Thompson, Luxemburgare som svängde på höfterna, sömnbrist, nudlar, oh yes... ge mig igen?

Men det här har också varit ett år då jag lärt känna nya människor, åtminstone under de senare delarna av året. Förutom att vara en allmänt underbar resa fick Berlin mig att börja prata mer med klasskompisar jag tidigare inte haft mycket kontakt med, som Emma, Stina, Madde etc. och Istanbul gav mig och Snugglie möjligheten att träffa folk från andra länder och få vänner från så många olika ställen, vilket var en helt fantastisk erfarenhet.

Att jobba på äldreboende, en snabbvisit hos Johanna på Öland, besök hos släktingar i Halmstad och Uppsala, resor till Chester och Rom med familjen, KB i Malmö och universitetsmässa som väckte tankar om att plugga i Skottland etc. har också varit viktiga/roliga saker med 2008. Men inte bara direkta händelser har varit bra - under hösten har jag kunnat hitta tillbaka lite till min kreativa sida och har skrivit dikter och jobbat på en berättelse. Det har också varit väldigt viktigt.

2009 ska bli spännade, det är ett steg ut i världen. Jag skrev en gång, för mycket länge sedan:

Jag vet vad jag vill och att jag har styrkan att göra det. Jag är vuxen. Med så liten marginal som möjligt. Detta hände ikväll. En av de sista pusselbitarna lades på plats.
Javisst har jag en lång väg kvar tills jag är helt vuxen, men jag är inte lika lättpåverkad längre. Jag har blivit stöpt till den jag är. Vaxet har ännu inte helt stelnat, men när jag är helt fast i denna formen, då är jag också helt vuxen. Vägen dit är lång, men den börjar här. En lång resa börjar med ett enda steg. Att växa upp handlar om att våga ta det steget.
Att ta steget ut i världen som en person med egna åsikter som inte kommer att kuvas. [...] Jag har avslutat en inre resa och påbörjat en annan. Den förra handlade om att finna mig själv, denna handlar om att uttrycka mig själv. De är tätt sammanflätade, men ändå olika. Det är den här resan som blir mitt steg ut i världen, medan den förra var ett steg in i mitt innersta.

Ut i världen, det är dit jag ska nu. Jag ska sluta gymnasiet, gå på antagningsintervju(er?) till universitetet, kanske åka nånstans med klassen, jag ska jobba, resa, skriva och jag ska göra saker jag vill göra för jag kan göra det.

Allt kommer inte att lyckas, men det är hit de senaste åren har för mig och det ska bli spännande att se vad som händer.

Jag skrev att jag inte var helt vuxen än, det var år 2005 då och det var sant, jag var inte helt vuxen. Jag var samma person då som nu, men många erfarenheter fattigare. Ibland vill jag se världen som ett barn, men jag är inget barn längre. Om jag inte är vuxen, vad är jag då?

Jag tror att jag kommer vara vuxen detta år, det blir helt enkelt så när tiden går.

Jullov -08: Kaktusar, snoppskådespelare, Arkiv X, bröllop och Saudiarabien

Just nu är livet galet. Det är inte tråkigt, men det är galet. Här kommer en summering:

• Secret Santa med kompisarna på skolavslutningen, höjdpunkten var Koc julklapp till David, som bestod av en kaktus med instruktioner om hur man ska ta hand om en kaktus, en intervju med Mr. Xerophyte (biology HL ftw), how to swordfight with your xerophyte & how to hug your xerophyte. Det var riktigt roligt...!
  
• Åt på Viggos och såg på Twilight. Viggos var bra, det var inte Twilight. Scenerna utan Edward var bra, men Robert Pattinson kunde ju inte agera...! Nä, då är böckerna bättre. Förutom fyran, den är fruktansvärd.
  
• Farmor och farfar kom på lillejulafton och sen firade vi julafton själva. Det var en väldigt mysig jul och julklapparna var fina =D Julen är mysig!
  
• På juldagen åkte jag till Malmö central och för att träffa en människa från Colorado som hade med sig ett paket från Emma. Det tog typ fem minuter, kände mig lite kurir-aktig när jag hastigt fick en plastpåse med stort paket.
  
• Badade med nästan alla min badankor, jag har många nu.
  
• Gick upp jättetidigt på annandagen för att ta ett tidigt tåg upp till Uppsala och min mosters familj. Tanten bredvid mig på vägen upp klagade över alla invandrare i Södertälje, men annars sov jag mest.
  
• Sjöng Abba-låtar på singstar med kusin och moster, det hade visst underhållningsvärde, vi hade roligt och lät roliga, i alla fall jag och moster ;) Hålla tonen, nääää...
  
• Spelade Med Andra Ord med kusiner + moster, jag sa intelligenta saker som (om Atlantis): "Sjunken stad. Den sjönk." och min kusin sa (när hon skulle förklara Brad Pitt): "Snoppskådespelare"
  
• Såg Yes! Man på bio, den var rolig faktiskt. Spillde massa popcorn.
  
• Gick på tomtestigen, en stig mitt ute i skogen i Uppland där mina kusiner bor i sitt röda hus med vita knutar. På denna stig har folk i närheten satt massa tomtar överallt, vilket är jättemysigt, framförallt när hela skogen är helt frostig också.
  
• Spelade kort med Micka och Pontus till sent på natten trots att jag skulle ta ett tidigt tåg morgonen efter. Vi fick väldigt intressanta titlar, jag är bl.a. förste brödrost, badanka, glödlampa, fiskhandlare, giraff och kondom.
  
• Tog tåget hem, pratade i 1,5 timme med en 78-årig tant från Lund, det var trevligt, hon kanske kommer till kyrkan med mig nån gång.
  
• En timme efter att jag kom hem kom resten av mammas släkt och vi bytte julklappar med dem. Jag var trött sen, det kan Lol intyga, jag lät inte sammanhängade när vi pratade i telefon.
  
• Igår träffade jag Meng på stan, sen åkte jag till kyrkan på mamma och pappas spontanbröllop, som bestämdes typ tre timmar innan det skulle ske. Sen tog vi passfoton till saudiska visan, jag tittade inom burger king och sa hej till Arthur och Snugglie och sen shoppade jag i Malmö med Meng och Lol. Efter det åkte vi till Landskrona och såg på Arkiv X och jag åt pepparkaksdeg. Det var gott.
  
• Mina föräldrar gifte sig igår. Okej, jag har redan nämnt det, men ändå, de gifte sig, jag har fortfarande inte smällt det, de är helgalna...! Hahaha, det var roligt, tur att Lasse är en så oerhört flexibel och bra präst =D
  
• Jag fick intervju på University of Glasgow 28 januari, jag blev jättenervös, vilket inte var vad jag trodde skulle hända. Men nu har jag mejlat Aberdeen och St Andrews också och börjat kolla på flygbiljetter och hostels. Ingen av mina föräldrar kan följa med, men Snugglie kanske hänger på eftersom han vill kolla universiteten och inte har varit där än. Skulle vara kul! Jag hoppas allt löser sig, känns så viktigt...!
  
• Den Saudiska ambassaden i Köpenhamn luktar mögel. Ska till Saudiarabien 4-10 januari mest troligt. Pappa ska kanske jobba på ett universitet som ska öppnas där i höst, så vi ska åka och kolla hur det är där. Jag skulle ändå inte bo där, men det verkar sjukt intressant att åka dit, så jag hänger på ;)
  
• Ystad på nyår, ska bli mysigt.

Galet jullov, jättemycket händer...! Nu måste jag försöka hitta tid att plugga också =S

Gå i ide

Ja, de senaste två veckorna känns det ungefär som jag har gått i ide, gömt mig i ett mysigt bo någonstans, borta från vinterkylan och allt plugg.

Detta var ett finare sätt att säga att jag inte har pluggat ordentligt på ett par veckor... Men, det har varit två mysiga veckor, för jag har gjort saker jag gillar och kopplat av från skolan. Man kan väl säga att jag har tagit ut jullovet i förskott så jag ska orka komma igång med saker då, förhoppningsvis. I alla fall, här är lite höjdpunkter från de senaste veckorna (eftersom jag har varit så fruktansvärt inaktiv här):

• Förra fredagen, KB i Malmö med Johanna, Sofie och Andrea. Träffade massa lustiga människor, hittade en likasinnad kille som jag dansade utflippat med i utkanten av dansgolvet i typ en timme, det var roligt. Vi krockade med folk. Och så Frits, som vi pratade med i början och som kom 5-10 gånger under kvällen och gav en en random kram. Och så avrättningskillen, som pratade med mig och Andrea om avrättningar och inte alls hade koll på hur man dansar ("det är inte dig det är fel på, det är mig") Och så att komma hem tidigt på morgonen för att lägga sig, samtidigt som systern går upp...
• Läste ut twilight-serien och blev grymt besviken på sista boken. Kändes som fanfiction...
• Pre-Lussevaka hos Stina med Emma, Stina, Madde och Antonia. EVERYBODY'S GOT A WATER BUFFALO! Väldigt svår att få ur huvudet dagen efter... Jag och Emma blev hungriga, det finns bitmärken i Stinas krukväxt. Vi kokade knäck och såg dålig skräckfilm (och då menar jag riktigt dålig). Madde och Antonia flashade och hade handdukskrig. Stina, Emma och jag åt McDonaldsmat elva på kvällen. Random saker, mycket trevligt (that's what she said!)
• FIKA! Fikade tre timmar med Stina i torsdags och tre timmar med Linus idag. Klasskamrater, förhållanden, läger, samhället idag, framtiden, sex, utseende samt att man borde ge varandra fler komplimanger. Det är bra fikaämnen det. Väldigt kul att lära känna folk man inte umgåtts mycket med innan, och väldigt kul vilka ämnen man kan komma in på när man känner varandra väldigt väl!
• Vi har haft en hel del snö, jag och Meng stod ute i snön vid Katte Väst en dag, det var jättefint, jättestora snöflingor. Sådant blir man bara så glad av =) För övrigt består min och Mengs kommunikation mer och mer av internskämt, konstiga ljud och tafsande, det är lustigt så det kan gå, haha.
• ToK oral gick bra, så det var lönt att göra och jag tyckte om mitt ämne, så det gör mig glad
• Bio, teater, kyrka, Luciakonsert, julkortsgörande och lussekattsbak (om någon från min f.d. teatergrupp ser det här, jag såg studentteatern sätta upp "Döda Utan Gravar" och jag tycker vi var ungefär lika bra som dem! ;P)
• DET ÄR SNART LOV!!!!
• Jag ska till mina kusiner på lovet

Idag gjorde jag ett delkapitel i matte, det var mer än vad jag gjort på väldigt, väldigt länge. Jag tror alla är väldigt skoltrötta nu. Men det är faktiskt okej, man kan inte vara på topp hela tiden, och jag tycker det är viktigt att inte få för mycket skuldkänslor. Ibland måste man gå med på att man inte orkar, sätta sig ner, ta det lugnt och faktiskt ta sig tid att njuta av livet. Metaforiskt sett tror jag det är viktigt att gå i ide ibland, för att ladda batterierna. Kanske behöver man inte dra något gammalt över sig och lägga sig och tjura i ett hörn tills solen kommer tillbaka (även om man kan känna för att göra så ibland), men att koppla av från det vardagliga livet i alla fall, det behöver även vi som inte är björnar.

Haha, sova som en björn, det kan man också göra. (internskämt, sorry).

Water buffalo song: (watch it!!)

Dance of the cucumber:

School house polka

Ja... det är i alla fall en uppdatering...

Började läsa twilight i fredags, läste ut den i söndags. Började läsa uppföljaren new moon igår, läste ut den idag. Nu vill jag gå och köpa nästa, det här är illa, illa... egentligen är böckerna inte så himla bra, vampyrkoncepten är dåligt, men samtidigt är böckerna så himla beroendeframkallande. Det är något med spänningen, den udda situationen med en vanlig tjej och en vampyr som är förälskade och alla de situationer och konversationer som uppstår... Jag kan bara inte sluta... Sen är jag ganska bra på att bli besatt av saker i olika perioder, vilket de flesta som känt mig ett tag kan vittna om, menmen, det är trevligt iaf. Romantiska böcker för mig att längta efter att vara riktigt, riktigt kär... Och nu måste jag plugga.

Eurgh, jag ska inte dra hela listan på allt som finns att göra just nu, det görs obligatoriskt varje dag iaf, att verbalt dela med sig av sin arbetsbörda är en daglig vana i IB2 just nu känns det som ;P

Helgen var kul, firade David, vilket ledde till saker som jag och Koc iförda papper kring huvudet, mycket lekande med ett lila paketsnöre som begravdes under en fin ceremoni i Davids trädgård av mig och Meng senare, bevittnat av Lol (som däremot inte fick jordiga händer...), Berliner Kindl (grön öl) i ett horn som skickades runt (Snugglie ville desperat bli av med saken alltså...) och ett paket som David gissade innehöll en napp, vilket han och Snugglie skrattade åt, innan paket öppnades och det var en napp. Det stod David på den. Mycket fin. Sen sov Lol hos mig och följde med till kyrkan och träffade lite pensionärkompisar till mig. Första advent, mycket folk i kyrkan, mycket trevligt. Jag vann en kudde också. Yeaaah

Stina skulle bli världens läskigaste skräckfilmsregissör! Igår var alla på dåligt humör, men idag var folk lite gladare igen, åtminstone jag iaf. Det regnade hela dagen dock. Jag hade paraply och slapp dessutom cykla, så det var mycket bättre än vad det hade kunnat vara. Regn kan vara mysigt ibland. Min berättelse, som jag skrivit en del på den senaste tiden, börjar bli jättelång. Men den är kul att skriva. Och twilight är beroendeframkallande.

Osammanhängande, oh yes. Men en uppdatering.

Om världen och vården

Det är extremt mycket i skolan nu, det är inte kul. Fast lunchen idag var rolig - jag , Meng och Lol började en diskussion om resurser till rymdforskning, om det är försvarbart när pengarna hade kunnat rädda människoliv i andra delar av världen (vad tycker du?), sen var Lol tvungen att gå till matte och jag och Meng fortsatte diskutera den snedvridna resursfördelningen i världen, t.ex. hur svårt det är för folk att skära ner på onödig konsumption av mat och prylar för att hjälpa miljön och ge resurser till bättre behövande (vi ser ju ingen direkt effekt, bara att det blir lite sämre för oss själva).

Psykvård (som faktiskt är riktigt dålig i Sverige) och allmän vård i utvecklingsländer kom också upp. Det finns sådant som är högstatus och lågstatus att forska om, i psykologi fokuserar många på t.ex. schizofreni, det tycker folk är lite häftigt, men saker som förlossningsdepression får knappt nån uppmärksamhet alls, det är lågstatus.

Sickle-cell anemia (vad det nu heter på svenska) är ett textbook example på en sjukdom orsakad av genmutation, det är ett exempel som alltid kommer upp i biologin. Men när man frågade på biologin om det finns någon behandling, så visade det ju sig att eftersom det förekommer mest i utvecklingsländer i Afrika så finns det väldigt lite forskning om det, och i princip ingen vård för det. Läkemedel är ett annat bra exempel, många olika varianter av antidepressiva medel skapas, men samtidigt får inte många HIV-drabbade i Afrika bromsmediciner. Det handlar om pengar helt enkelt.

Det är givetvis jättebra att vården i västvärlden är bra, att man kan behandlas för cancer t.ex. Samtidigt som sådan behandling är livsviktig är den också väldigt dyr och miljöfarlig. Det gör inte att man borde ta bort det såklart, men om man tänker på hur många människor i u-länder som sådana resurser hade kunnat hjälpa,då blir man lite rädd. Det är ju inte ens sjukdomar som kräver så avancerad behandling som dödar folk utan resurser, det är ofta simpla infektionssjukdomar.

Meng och jag, som de biologinördar vi är, gick till biblioteket och kollade upp kolera - kolera är en sjukdom som man ofta kan överleva bara genom att få vätskeersättning eftersom man förlorar mycket vätska när man har kolera. Fungerar inte det, så behövs antibiotika. Kolera är alltså lätt att behandla, ändå kan stora epidemier uppstå. Det är något väldigt fel med det.

Sen på väg till engelskan slutade alltihop med planer på att revolutionera alfabetet (ärligt talat, "w" är en så himla dum bokstav, alla andra konsonanter består av ett ljud och en vokal, men inte dubbel-v!) vilket kanske inte var riktigt lika seriöst.

People who don't know their facts

A few days since I last blogged. This won't be as weird as the previous things I've posted here. Lots to do in school these days and I'm working on a short story (which recently hit EE length, so, well, it's developing into something not all that short) which is where my stream of consciouness ends up now, instead of on this blog.

Anyhow, since I don't have much sensible to post, I'm going to share an extremely weird website I found the other day with you. (http://www.moodymanual.demonbuster.com/schizop3.html)
This page is about schizophrenia and it's created by some fundamentalist people who don't seem to know their own religion all that well, nor schizophrenia, I might add. Here are some of my favorites:

"Schizophrenia can be demonically inherited. Notice I said demonically. By that I mean it is not in the blood system, not in the genes - it is in the demons! This is what we call familiar spirits. They are familiar with your family."
There's really not a lot ot say about this, these people are absurd.

"When a schizo explodes, he opens the door to bitterness. Demons will convince him that it is all the other person's fault. Have you ever seen someone that can not accept blame for anything that is their fault?"
1) Explodes? As in spontaneous self-combustion? AWESOME!
2) Not accepting the blame for something you've done? The way they put it, I think rather than being a symptom of schizophrena I'd call that a symptom of being human.

"The disturbance and disintegration of personality known as schizophrenia or dementia praecox is frequently encountered by the deliverance minister."
"dementia praecox", now I think this is their way of trying to sound reliable because they use nice words, but really, schizophrenia hasn't been known as dementia praecox since the late 19th century. Then again, their agenda seems to be even older, so whatever.

"Through the revelation the Lord showed how the thumbs represent the Paranoid phase of schizophrenia. [...]
The revelation portrayed in the fingers and thumbs has proved to be infallible, as judged by numerous ministries with schizophrenics. There is no flaw in it."
Sure you weren't a bit delusional yourself when you saw this? Geez. I believe in God, in prayer and all of that and this doesn't sound anything like... well, like anything connected to Christianity the way I know it.

"2. Gen. 3:1 A master strategy initiated in the Garden of Eden. Eve was the first schizophrenic. The Devil tempted her to doubt God's Word, His Love and His Goodness."
I interpret the snake as a metaphor, not as Eve hearing voices, thank you very much.

Some people just don't get it right.

Thoughts progressing from unserious to serious

Mulder & Bailey's, oh yeah ;P

Honestly, I feel like such a nerd, but X-files is a good show! And Meng and I are nerdy together, so that's good <3

Now, ToK. Do. Not. Want. It's not that I don't like ToK, I just don't like the assignments we get. The criteria are supposed to be followed so rigidly, but all I wonder is... what do they mean? How are you supposed to follow fuzzy criteria perfectly? I mean, okay, we should question what we really know in ToK, but honestly, the criteria as well?

There was mist outside today, mysterious mist. There's always something in the mist that can't be seen, a concept that can't be understood. Reaching out, disoriented fingers and hands that grasp but reach nothing. It cannot be seen and it cannot be grasped, not with hands, nor with minds. Clouded concepts, the whatever-is-in-the-dark again, only in the mist this time. Shreds of mystery, wrapped in beauty. But what do I know, these were just thoughts spoken out loud when doing the dishes.

The mind sure likes to wander, but that's okay as long as it doesn't get lost. It's a luxury really, having free thoughts that can travel around, being free enough to go places mentally, but even more so physically. It's a luxury we have here, that isn't shared in many other parts of the world, and it's sad, but there are things that are more sad. If all the food in the world was evenly distributed, we'd have less food here, but people wouldn't starve. What with all of the obesity issues in the West, that wouldn't be so bad for us, really. Still, we have a lot but it doesn't make us feel any better. Psychoactive drugs are more common here than medicines for HIV patients in developing countries, now that doesn't seem right to me. I could go on and on, but I won't, it doesn't do any good. I have vague dreams of doing good some day, trying to help, I'd like to, but will I? I hope so.

The last two weeks

Now, pictures up on the computer, time for some random moments.
Oreo-eating at X-files marathon with Mango & Lol, time for it again on Thursday, yeaaah, I love our nerdiness ;)

Ryggympa, hahaha, oh my gosh, very hard to stay serious, especially after "Så det där med att höja pulsen, innebär det att höja pulsen eller ungefär väck Ingvar 90?"

Ryggympa is a joke anyhow, but Gerda is good though.

And now, some reason to love biology HL:

Tin foil hat!

Meng and Linus' birthday cake. Very funny evening...!

That was all for tonight folks, but I found some hilarious Christmas pictures on mom's computer tonight (mom and I were laughing so hard that we were crying) that I'm going to steal soon, yeees.

Tankar mitt i livet

Gårdagen hade potential att bli riktigt dålig - jag hade två idiotiska hålor, ont i huvudet p.g.a. svullen lymfkörtel (=skum förkylning), mycket skolarbete och en del annat. Men sen blev det inte en dålig dag ändå. Första hålan var tillräckligt lång för att sticka hem och jobba på EE, som blev tillräckligt färdig på kvällen för att skicka den till Stefan; mamma var snäll och gjorde tonfisksallad till mig till lunch, och huvudvärken började släppa. Andra hålan tog jag en snabbfika med Johanna, vilket var jättekul och dessutom innebar mer mat, och sen på väg från bussen på eftermiddagen hade himlen min favoritfärg. Jag tittade upp i himlen, och fick allt mer skutt i mina steg, för jag var glad, för jag kunde vara glad och det fick mig att le. Jag måste ha sett helt borta ut, och det var jag nog också, för jag var i min egen värld och jag var glad, är glad.

Idag cyklade jag från St Lars till Katte på eftermiddagen, det regnade lite men det var sol på vissa ställen, och en otrolig regnbåge. Regnbågen var en hel halvcirkel, riktigt tydlig och väldigt vacker, jag kunde inte slita ögonen ifrån den. Jag tänkte att ljus är så varmt och fullt av glädje, framförallt i kontrast till regn och mörker (även om det också är vackert på sitt eget sätt), men när man kombinerar ljus och mörker, det är då det blir riktigt magiskt. Det finns en hel del som kan göra en glad, framförallt i kontrast till det som är mörkare, men kombinationen, att blanda ljus med mörker, det är det som gör även livet magiskt.

Nu får jag tillbaka in i verkligheten och skriva ToK.

A sentence of many commas

Structure, framework, frames, framed; structuring your life, putting the pieces together in a neat framework, framed memorable pieces by the bedside table, are we happier because we surround the memories of smiles with importance?

Regn

Det är höst på riktigt nu, den där senhösten som är så grå och för med sig så dåligt väder. Och mörker, det blir väldigt mörkt också. Det är fint på sitt sätt, men samtidigt är det väldigt opraktiskt. Regn är alltid mycket trevligare när man inte behöver ha närkontakt med det, håller det sig på behörigt avstånd på andra sidan fönstret bara så är det lugnt.

När jag var liten och åkte bil så brukade jag sitta och titta på dropparna på rutan; jag tyckte de såg så mjuka ut, ungefär som när man håller fingret väldigt nära ett väldigt litet vattenutsprut, om någon vet hur jag menar? Jag brukade sitta och välja ut ett par stycken droppar, och sedan följde jag deras väg ner längs rutan, för att se vem som vann. Regndropparna verkade så levande när man kunde se dem var för sig, inte alls som regnet ute, det man bara känner men inte ser. Kanske för att man tar det för givet.
Men jag blev irriterad ibland av att titta på dropparna; de fuskade. Ibland kunde en droppe bara stanna och flyta ihop med resten av vattnet på ytan, disintegrera, kan man säga så på svenska? Levande varelser kan inte flyta ihop, även om minnena av dem kan, och dropparna på rutan verkade så levande, de tävlade ju till och med på varandra. Dropparna på rutan var inte det osynliga regnet, jag kunde se dropparna, men inte känna dem. På något sätt blev det mer personligt så i alla fall. Och jag kunde tro att de var mjuka, de hade inte attackerat mig eller legat i bakhåll som deras osynliga kamrater, men sen fuskade de i alla fall.
Himla regn.

Go Obama! Yeah!! The American elections, Koc' tin foil hat (once I figure out how to insert memory cards into the new computer I will put up a picture =P) and when Stina told me it's just biology SL next week, those things made my day today. Wednesday next week I'll only have one lesson, Tuesday is conveniently enough a theme day in school, I have a major sleep-in on Thursday and a d-day on Friday. The workload is pretty heavy next week, but apart from that, yeaaaaah =D Finally...!

Idag bestämde jag mig för att sluta på teatern. Jag har inte tillräckligt med tid och energi att lägga ner just nu, framförallt inte när jag inte har varit helt förtjust i min roll heller. Känns synd, för jag älskar den härliga gruppen och teatern förra året var helt klart en av höjdpunkterna för mig under skolåret. Nu känns det som att skrivande har tagit den platsen istället, och så har jag Gerda när jag vill göra något aktivt. Jag vill se pjäsen när de spelar upp den i alla fall och jag vill helt klart hålla på med teater på universitetet. Det var det om detta.

Det här var inte ett så kul inlägg men jag är trött ;) God natt.

Title... hah, I wish

Now it works. I made it. I made it work. A small battle won against school books, the big pile. A lot of things have been piling up lately. Books and emotions. There are a lot of emotions in books too. Reading is good. Keeps the mind off of other emotions. The mind tends to wander otherwise, go to dangerous places. The dark parts of the mind, where it gets lost in itself. No mind map is adequate, no biological markers have been identified for the inner feelings, for the thoughts.
But I think we’re glad to have that mystique added to our lives, the potential in the unknown, the whatever-is-in-the-dark. The unknown doesn’t have to frighten us, it won’t go away just because we want it to, it’s not a bad dream; it’s most of reality. We really don’t know that much after all, I think we like it because that means there’s more to explore.

Going unknown places, figuratively as well as literally, is educational, shows us other parts of reality so they can cease being unknown. I get this image in my head, a circle with knowledge in the middle and unknown outside; the more we learn, the more we see that we don’t know. A greater perimeter of unknown. Expanding the fields of ignorance, was that what that quote said? Cultivating ignorance at the borders of knowledge, the antonym of education really, two sides of the same coin, walking hand in hand.

It can be hard to walk hand in hand, reaching out your hand, whether it’s to grasp the formerly mentioned school books at a fruitful yet feeble attempt at learning (or was it only to keep them from falling?), or to reach out and help someone else. But that’s a whole other matter, for another time of meandering thoughts on a winding, unknown road. Who knows where they’ll end up next time they start escaping away like this, down the road of escapism. Though, why do I post it? It lacks a framework, among other things.

Edit: this is what too much reading of Atwood's "The Handmaid's Tale" will do to your head. I promise, I'll write coherently again some time soon.

Beware of largely incomprehensible musings

Seeing is believing. I see a lot, therefore I believe a lot. Idiom deduction.

Do I believe because I see, do I see because I believe, or are the two things unrelated? It depends on what I see to believe, or what beliefs make me see. I guess. If it's true for me, is it true for other people as well? Or too subjective, a non-universal truth. Not truth then. Reasoning with language is difficult. That's probably why people don't, haha. But it's no wonder there are problems explaining reasoning through language as well.

---------------------------------------------------------------------------------

"Jag är prästdotter, jag minns när någon hade dött och min far brukade dra ett streck med linjalen över namn i kyrkoboken. Det gjorde intryck."

Jag undrar hur det är idag? Personnumret ogiltigt. Personnumret finns inte i registret.
Minnesrunor. De är personliga i alla fall.

-------------------------------------------------------------------------------

Words that don't make sense. Release. Room where there wasn't any before. Not fitting into the symbolicism. Water where it shouldn't be. Traces of man. Empty room made by man. It doesn't make sense. A sense of freedom in being there. Freedom isn't only finding joy where you normally wouldn't expect to find it, freedom is finding other things as well. Places you've never been. Things that you wouldn't expect to find. Even if it doesn't make sense. Freedom to not make sense. Let go.

Darkness. Don't go too far into the darker darkness. Dangerous. Does it make sense? I don't know. I can understand some things that happen, but they don't need to make sense for that.
Reason and emotion are different. I understand with reason and I make sense of things with emotion (not making sense, not seeing why = perception?). That's not a valid distinction, but there isn't a good one. Not one that makes sense. Or is understandable. I'm pretending like those expressions don't mean the same thing. I guess they do mean the same. Normally. I just mean different things by them.

Still, understandable things aren't necessarily sensible, are they? That's what I meant. So maybe I'm right after all. Right against myself. Reflecting on reflections. It's all just words anyway. Language. But it's a release, letting words out into nothing.

Reflections. I was walking at a place that isn't special at all. That makes it special to me. No one would be able to tell that that's my place. A small patch where nothing is built. Surrounded by so many boring things. I like that. Calm in the middle of everything. That part makes sense. It has made sense many times.

If you're not me, I doubt this will have made any sense. Sorry about that, I'll return to my senses soon.

Stanna. Andas. Snälla. Titta dig omkring. Världen är vacker. Det brukar den vara.

Men ibland stannar man inte, ibland orkar man inte. Man har gjort annat och borde gå tillbaka till det man egentligen borde göra. Eller så tänker man på annat, andra saker utspelar sig framför ens ögon, eller, tekniskt sett bakom dem. Det där med att vara närvarande där man är är svårt ibland. Ibland är det bra att vara närvarande, ibland inte. Jag antar att det beror på var man är om man inte är närvarande. När jag ser min egen värld är det bra. Annars inte. Det här är bara random tankar.

Nu är jag här och nu. Det är mörkt ute. Och kallt. Annars hade jag öppnat fönstret och luktat på natten. Det är något särskilt med det.

Regnet faller
Dropparna är kalla
Regnet faller
Slutar aldrig falla

Regnet faller
Blockerar luft i natten
Regnet faller
Tills luften full av vatten

Regnet faller
Strilar ner med väldig fart
Regnet faller
Ibland så underbart

Regnet faller
Någon gång på oss alla
Regnet faller
Och kommer alltid falla

Random stream of consciousness i organiserad form. Någotsånär. Tror jag. Bara nåt jag skrev nu. Idag är spamdag på bloggen.

---------------------------------------------------------------------

Hon står längst ute på skeppets för, vågorna plaskar nedanför henne med euforiskt vitt skum. Vinden för hennes hår bakåt, får det att fladdra lekfullt vid hennes kinder. Den blåa himlen sveper vackert förbi, obemärkt av flickan i hennes glädjerus. Med himlen framför sig finns det inga gränser för vad hon kan nå. Det lilla luddiga vita molnet vid horisonten är inom räckhåll, inget annat vore möjligt. Den friska doften av havet och världen berusar flickans sinnen. Skeppet har just tvättats rent av regnet och doftar som en vårskog. En lång klädnad blåser runt flickans kropp, liksom håret är den lekfull i vinden. Hon snurrar runt, runt, runt och ställer sig åter i fören, yr av förtjusning. Inga hinder, bara hon och världen. Och dit är hon på väg.

Det är en version av frihet. Jag tror det finns många. Frihet är inte bara de här överväldigande äventyren. Då skulle nog ingen av oss egentligen vara fri. Och det hade funnits en gräns innan det gick över till anarki. I en anarki tror jag inte man är riktigt fri, för man kan inte välja ordning.

Jag önskar jag kunde flyga. Det skulle vara härligt. Det närmaste jag kommer är att skutta, springa i cirklar med öppna armar, snurra runt, runt. Men det är också en frihetskänsla. Jag dansade i regnet en dag i somras och då tänkte jag att det där med frihet, det är inte att göra precis vad man vill, då skulle det vara anarki, nej, jag tror frihet är att finna glädje där man inte skulle kunna tro att den fanns. Jag tycker det känns som en mer frigörande frihet. Inga tvång på att vara impulsiv bara för att visa hur fri man är. Impulsiva saker kan också vara frihet, men frihet kan vara mycket enklare. Jag vill gärna tänka på mig själv som fri. Åtminstone när jag väljer att vara det.

Mörkrädsla

Man säger att man slutar vara rädd för mörkret när man blir äldre. Det är inte ofta jag blir paranoid av mörka rum längre, det skulle väl vara efter en skräckfilm. Jag vet att det inte finns något att vara rädd för i mörkret, så då är det ingen fara. Det är så när man blir äldre. Det finns inga monster längre.
Men samtidigt ska jag inte gå ut och gå själv när det är mörkt ute, och jag cyklar bara hem själv hela vägen i mörkret om det inte är så sent. Det gäller att ha koll när det är mörkt, för vem vet, det kan ju finnas någon där. Och det kan det ju. Vanligtvis inte, men better safe than sorry, som man säger. Än värre är det i riktigt stora städer, "vi går inte här bara några tjejer på kvällarna, det är för farligt" sa någon till mig i Istanbul.
Egentligen är det lustigt hur vi talar om för barn att de inte behöver vara mörkrädda, men vem skulle våga låta ett barn vara själv i mörkret där ute? Inne är det ingen fara, men ute är det. Det är logiskt, vuxenlogik.
Barn är mörkrädda för att de inte vet vad som finns i mörkret. Man säger att man slutar vara rädd för mörkret när man blir äldre och vet att det inte finns något där. Det finns inga monster. Men på ett sätt är vi fortfarande mörkrädda, rädda för vad som finns där ute i mörkret. Andra människor. Vuxenmonster.

Diversesaker

Mitt liv just nu. Ja... gick upp sju i morse och cyklade genom regnet för att gå på ett morgonpass i yoga. Det var lite random, men väldigt skönt. Extended essay går faktiskt lite framåt just nu. Lite. Men ändå, det är mer än inget, så det är ju bra i alla fall.
Vi (jag, Meng, David, Ems, Koc och fisken) sov över hos Snugglie förrgår till igår, det var kul, bl.a. attackerade jag och Meng Koc (för evigt traumatiserad nu ;P) och sen blev vi attackerade av Caterpiller Koc. Meng och jag sov över hos Lol nyligen också. Vi tittade på Arkiv X. Mycket Arkiv X. Nördigt och mysigt. Och jag och Meng lekte spasmaanfall och var även konstiga i Lols säng, så jag undrar vad hennes föräldrar egentligen tror om oss nu, haha.
Nu är det plugg som gäller. Yes. Och te. Te är bra. Yes.

Arg på världen

Jag blir arg på världen för att folk svälter i välmående samhällen och för att folk vill dö när de har alla möjliga möjligheter framför sig. Jag har känt flera med ätstörningar, folk som skurit sig och ett par som varit självmordsbenägna. De flesta tonåringar känner nog igen sig i det, man har problemen eller känner folk med problemen. Det är borde inte vara så.
Människan är sin egen bästa vän och värsta fiende, det gäller i krig mot andra såväl som i krig mot oss själva. Vi lever i ett fredligt samhälle utan krig, så vi startar krig med oss själva. Det är blodigt allvar. Det borde inte vara så.

Istanbul

This is going to be long. Sorry. Wrote different parts during different days, so time indications won't be very consistent either.

ToK conferance in Istanbul Fri-Tue, got back last night. And wow, I miss it so much. Straight back into reality today, and it feels surreal to think that yesterday I was in Istanbul, doing things like taking a Turkish school bus and hanging out with new friends from Botswana. I've never been on a trip before where so many people bonded so fast, but when I give someone a random hug or hear someone else make a comment about my "old cheerful self" or something along those lines, after just knowing each other a couple of days, you know that the experience has been special.

So, Friday Linus and I left with Katarina from Kastrup (Copenhagen Airport, in case any non-Scandinavian conferance people would find their way here) on a plane with turqoise leather seats. Linus and I finished our presentation on the plane and evening-time we landed at Atatürk Airport, where we remained for 2.5 hours. We were supposed to go on the bus with a group from Botswana who, after major delays, were supposed to be there 20 min after us. Needless to say, they weren't (the culprit was lost luggage), but then we ended up on a service bus together. Maybe it was because we met so early, but Linus and I were almost adopted by the Botswanan group during large parts of the stay.

The bus from the airport. James, Thea and Ashton.

So, we got to the school (which has very complicated spelling) and found our hosts. My host Yasemine and I got a ride with another Turkish girl and her two guests. "No, it's fine, they have a really big car!" Trunk-wise, yes, seat-wise, normal car. Four girls, one Turkish, one Swedish, one Botswanan and one Polish sharing the backseat. International, oh yes. Still, some people's taxi experiences are way more impressive (I think 8 people riding in a normal car was the record). Turkish traffic in general is also impressive, I don't think I've ever encountered so many traffic jams in such a short time span...! Then again, 15 million people do live in Turkey and it felt like a very huge place. Looking out of the plane window yesterday it seemed like it never ended. It was a little scary. Istanbul has more people than Sweden and Botswana put together. Considerably much more.

Okay, so the host family was really nice, the parents and 12-year-old sister all made an effort to speak English and they had such amazing hospitality. I never ate any meals with them though, the first evening I went with Yasemine and some of her friends with their guests to a restaurant and then we walked around for a bit.The first evening. Martyna (Poland) and Yasemine (my host) to the left and me, Faith, Tino, Martyna, Paula and two others by the sea to the right.

----------------------------------------------------------------------

Saturday was conferance time. We listened to "Vienna" by Billy Joel in the car in the morning. Funny considering my last blog post.
We "registered" at school, meaning we got name tags (Linus and I were the only students whose name tags said "miss" and "mr", which was random) and a free bag containing a couple of things. I was very impressed. Eating the candy right now.

The auditorium

It all started with short opening speeches, a group photo, a long break, some students performing CATS (pretty incomprehensible) and more breaks. I accidentally took very much food during lunch. I wasn't really aware that I'd done that, but James, a guy from Botswana who I sat next to, was pretty amazed by it. I tried to ensure him that I don't really eat that much, but I'm not sure how successful I was, he teased me for it during the rest of the trip at least. Something else I accidentally did during lunch was getting interviewed for a Turkish magazine. They asked if they could ask some questions and I was like "yeah, sure" and didn't think very much about it since I was busy with my large lunch and all. But they took my name, took a picture and made notes of what I was saying, so as far as I know I'll be in some Turkish education magazine now. It was random. Yeh. People also took pictures and filmed one of our discussion sessions briefly. Also random.

Discussion sessions, the first one was a lot of fun. James and I were gonna go to one about immigration, but no one else showed up so we merged with a group discussing what, if any, the limits of cultural tolerance should be. We tried to define culture for a very long time, me and a Norwegian guy disagreed a lot, but I won. It was fun, heh, I appearently talked every second time someone said something.
Then it was time for Turkish culture. Batik dying was fuuuun! I've worn one thing I made as a bandana, haha, it was fun. Then Turkish folk dance. Me like skipping steps, yes.
After that we went on a cruise (!!!) on the Bosphorus straite with a nice dinner onboard the boat and a lot of dancing. It was awesome! Bosphorus is very beautiful, and I like dancing. I did get a little sick of it at the end, but I couldn't be bothered to find where everyone else was. And dancing was fun. I was pretty amazed with the fact that us high school kids got to go on a boat like that, it was strange. Us Swedes were very poor in comparison to some people, some Italian guy's dad owned his own jet plane(s?). That's a bit creepy too.
Then an hour was spent being confused with my host, her friends and their guests and in the end we went back home. Also got to know some non-Italian Italians during the bus trip to Bosphorus and during the dinner. They were so funny...! It was a good day.

Something else worth mentioning from Saturday: I learned that people from Turkey and to a large extent also people from Botswana have large problems with homosexuals. There was a gay guy in the class our hosts were in, none of the guys wanted to be friends with him because he's gay and none of the girls (well, only one), wanted to be friends with him "because of his personality". Homosexuality was according to many, and this is a quote, "disgusting". It was interesting to hear people talk about it like that, cause it's so not PC to do that in Sweden.

----------------------------------------------------------------


Sunday:
Presentation day. Linus and I went to the Botswanan presention ("Relocation of the bushmen"), which was very interesting. Then we had our own, which was attended by 8/9 of the students from Botswana as well as the two Swedish teachers at the conference. The presentation went fine, felt very relaxed. I was sitting on a desk the whole time.

The group from Botswana

After less copious amounts of lunch than the previous day, it was time for another session. Ameer, James and I went to one which was completely and utterly horrible. I can't believe that someone managed to do a presentation that bad. Then we were supposed to summarize all discussion questions from the previous day in the auditorium. I was the spokesperson for one of my questions, which made me a bit nervous due to the whole microphone-and-lots-of-people thing, but it was fine. Tried to keep it short.

Then we had time off and since it was Thea's 18th birthday, a bunch of us went to a café/restaurant place to eat. There was a lot of shisha smoke in there and very loud soccer on the large screens. But it was very nice. Then when we were walking someplace else, it turned out my host didn't want to go with the people I wanted to go with (i.e. people I actually knew a bit) so I had to go back. James was nice enough to go with me, which was good cause after we left the restaurant the second time (at restaurant, me, a Polish girl and James exchanged various travel stories and who can beat stories about being charged by elephants and charging back...!) and started walking, the other people were speaking Polish or Turkish, which I obviously don't understand. 1.5 hour of walking around, occasionally stopping and getting no information on what was going on resulted in us eventually joining the other people at a club anyhow. The club was fun, it was a tacky club with rather bad music, but I was dancing a lot and so were other people (not Linus of course), so it was a lot of fun.

Among other things I learned was that Botswana has had a lot of immigration from Zimbabwe recently, that James is crazy and writing his EE in math, Ameer wants to kill his suitcase after dragging it around all day and watching Turkish folk dance is way cool! Also, people who go to IB in other countries need to have a lot of money, in Italy for example they pay 9000 Euro/year! In comparison, we were indeed very poor.

---------------------------------------------------------------

Monday:

School bus at 7.15, all the older and cooler kids were at the back of the bus. My host's little sister had to sit on her lap due to the extra guests and she was practically beaming. She was so cute. After some delays (as always, the organization was a bit... arbitrary), we went in buses to the European side. Otherwise we stayed on the Asian side, but most of the sites are on the European side (for those of you who don't know, the division between the European and Asian sides of Istanbul is the Bosphorus Straite) so that's where we went.

View from the bus and the Blue Mosque.

The Blue Mosque, lunch at Topkapi Palace and seeing the jewels there. I hadn't really imagined that such riches existed for real. Golden thrones and 86-carat diamond, oh yes. It was scary. The rulers had all of that and meantime, the people suffered. It creeps me out. Cultural insight and all of that. Yeah, it was good.
There were a few awkward moments during the day, but it was mainly a very good day much spent with Ameer, Thea, Jehan, James and Linus. Ameer and I had an ongoing poking war which I ended up winning yesterday morning before we left. He also scared Linus in a minibus cab when he started talking about imagining big trucks when the taxi driver was driving like mad. The taxi rides were always rather exiting.

We did some shopping in the afternoon, which was nice, I loved the place! If we'd had more time there I would definitely have spent much more money... Ameer had to pay for James cause James had forgotten both his glasses and his wallet.

Thea's host, Ameer, Jehan, Thea and James at the nice shopping place

We had dinner at a very nice kebab place and then we ended up at the tacky club for a little while. The Italians were very funny. My host and Linus' host were in Europe, so we just sort of went home when they showed up. It was really funny how people talked about different people being in Europe or Asia ("where's your host?" "Europe" "where was ... last night?" "Oh, she was in Asia")



--------------------------------------------------------------------


Tuesday:
School bus with my suitcase and then spending time in the cafeteria and saying goodbye to everyone. Now it feels really sad that it's over and very surreal that we were actually there. I want to go back. It was weird to go straight back into school with all the school work there is to do. Psychology I.A. right now. Eurgh. I'll get even more sleep-deprived (edit: less than 3 hrs sleep tonight and not enough sleep any night the past week, yeah, I'm tired). But Istanbul was truly wonderful and I will definitely strive for keeping in touch with the people from the conferance.



As a closure, these were my most common phrases during the trip:

"That's so pretty!" (referring to various things we saw)
"I'm very disoriented" (referring to... well, very many things really, mainly my current location at the school)

Or I just smiled cause I didn't know what was going on.

Oh yeah, and the litter bins at the school were urns. Seriously, what was that about?

Words of wisdom from Billy Joel

Någon som tyckte jag försökte göra för mycket på en gång skickade den här låten till mig för ett par år sen. Tycker den passar ganska bra in på en del av det jag skrev om igår.

Slow down you crazy child
You're so ambitious for a juvenile
But then if you're so smart tell me why
Are you still so afraid?
Where's the fire, what's the hurry about?
You better cool it off before you burn it out
You got so much to do and only
So many hours in a day

But you know that when the truth is told
That you can get what you want
Or you can just get old
You're gonna kick off before you even get halfway through
When will you realize...Vienna waits for you

Slow down you're doing fine
You can't be everything you want to be
Before your time
Although it's so romantic on the borderline tonight (tonight)
Too bad but it's the life you lead
You're so ahead of yourself
That you forgot what you need
Though you can see when you're wrong
You know you can't always see when you're right(you're right)

You got your passion you got your pride
But don't you know that only fools are satisfied?
Dream on but don't imagine they'll all come true
When will you realize
Vienna waits for you

Slow down you crazy child
Take the phone off the hook and disappear for a while
It's alright you can afford to lose a day or two
When will you realize...Vienna waits for you.

And you know that when the truth is told
That you can get what you want
Or you can just get old
You're gonna kick off before you even get halfway through

Why don't you realize...Vienna waits for you
When will you realize...Vienna waits for you

Ut i världen

Yoooo,
Jag är jättepepp! Imorrn bär det av till Istanbul där jag, Snugglie och Katarina ska vara fre-tis på ToK-konferans. Känns väldigt random men jag är extremt pepp på det! Och jag drack extra starkt kaffe på Mikai efter skolan, vilket gjorde mig hyper. Jag var typ helt död i skolan pga sömnbrist. Folk från klassen hängde med till Mikai, så det blev inget jobb med presentationen, men det var nog roligare så ;) Vi gör färdigt den på flyget helt enkelt.

Kreativitetsbloggen får en hel del uppdateringar nu, vilket känns jättekul! Kolla gärna in den!

Meng, jag ska sluta med mitt självdestruktiva beteende OCH tänka på dig och glutamic acid hela helgen, vad sägs om det va? (eh, överdos av internskämt, don't ask ;P)

När jag kommer hem på tisdag kommer jag ha några väldigt, väldigt stressiga dagar. Hehe. Känns som halva klassen är halvdöd alla dagar ungefär. IB2 är inte bättre än vad man hört faktiskt. Men det är okej, för jag gillar i alla fall klassen. Alla kanske ska åka till Kroatien en vecka tillsammans efter exams. Det skulle vara skitkul!

Embrace the martians!

Vettigare än såhär blir det inte idag. God natt =)

Det här blir kort för jag måste sova. Jag återkommer nog till detta vid något senare tillfälle. Idag spenderades eftermiddagen med Snugglie på Mikai för att planera vår presentation inför Istanbul ("The impact of scientific and technological advances on culture: cultural changes in the world of mass communication and modern medicine"). Mycket prat om kultur och samhälle, delvis relevant, delvis bara intressant. Något som vi pratade om, som jag och Johanna pratade om i måndags också, är hur sjuka idealen i samhället är (att det uttrycket är uttjatat säger också en hel del).
Unga tjejer är på många sätt en väldigt utsatt samhällsgrupp t.ex. för det finns hela tiden en press att vara jätteduktig i skolan (men inte så bra att man är överlägsen), jättesocial och festa hela tiden (full, men inte magpumpad), jättesmal och snygg (hur nu de där två hänger ihop), ha jättebra förhållande till sin familj och så småningom själv bli en jättebra mamma och fru, samtidigt som man inte gör avkall på något annat utan har en bra karriär, socialt liv och gärna en massa andra intressanta aktiviteter också.

Det går inte. Det finns så mycket som tjejer känner att de har press på sig att göra, men det finns inte tid att göra allt. Väldigt många, inte bara tjejer, mår väldigt dåligt i dagens samhälle, trots att vi borde ha det så bra i vår moderna värld. Var kommer den här pressen ifrån egentligen? Och viktigast av allt, vad kan man göra åt den?
Trots allt så har vi bara den tiden vi har och vi kan inte hinna med allt. Däremot kan vi försöka trivas med det vi faktiskt gör med vår tid. Om vi stannade en stund och tänkte efter kanske vi skulle göra det. Men då skulle vi ju förlora tid, eller hur?

Vetenskap och teknologi ger oss väldigt mycket, men allt är inte positivt.
Fast även om det finns mycket problem i dagens samhälle, och de är väldigt viktiga, så finns det väldigt mycket vackert kvar också. Jag försöker att tänka mer på det. Jag blir gladare då.

Bilder tagna i Rostock -05

Höst

Poesibloggen som några av oss i klassen ska ha (vi kan få CAS genom att skriva dikter då ;P) är uppe nu. Jag ska lägga upp något ikväll, kan inte riktigt bestämma vad. Vi får se. Ska bli kul att läsa olika sorters dikter, så jag hoppas att flera kommer skriva. Länken finns i menyn till höger.

När jag cyklade hem igår var världen jättevacker, färgglada löv överallt. I morse regnade enstaka löv ner över cykelvägen konstant, även där det inte fanns några träd. Vackert nersinglande löv. Det är något väldigt harmonskt med höstlöven. På väg hem idag var ännu fler löv på marken, men många var sönder och utspridda, de hade börjat förmulta och mörkna. En del av träden börjar bli kala nu, det ser mörkt och ensamt ut med tomma grenar.
Snälla vinter, låt hösten stanna lite till.

Vardag

Idag gjorde Emma min dag, (direktöversättning av "make my day" oh yes) hon gav mig en badanka bara sådär. Det gjorde mig jätteglad, jag älskar badankor =) Så nu har jag en söt anka med examenshatt (IB-anka!) i mitt skåp och blir glad när jag öppnar skåpet. Det är lite som när jag fått badankor av Johan utan anledning, det är en rolig överraskning. Tack Emma =)
Idag var en bra och en dålig dag. Jag var trött. Fem timmars sömn två nätter i rad är faktiskt en dålig idé, men något som plågar flera IB2:or för tillfället. Kaffet hjälpte bara tillfälligt. På engelskan sa Katarina att jag såg jättetrött ut, och typ blek och svimfärdig. Jag visste att det var en dålig idé att inte ha läppstift och rouge. Suck. Jag vet inte hur många gånger jag har fått den kommentaren. När man bara har på sig svart/jätteklara färger så kan man inte vara blek... Folk tror alltid man är sjuk. Men sånär som på trötthet har jag mått bra.

Fikade med Jojo efter skolan, ALLDELES för länge sen! Underbar, underbar människa. Och kemin idag var helt utflippad, jag vet inte hur mycket Meng och jag skrattade! "Complete combustion of bacon pig" var titeln på en uppgift vi lämnade in. Fy vilken konstig lektion...! Men rolig, mycket rolig.
Interactive oral med Maria och Anna, och precis innan fick Anna peptalk och psykologisk analys av Bodil, som är, typ, städerska eller nåt sånt. Hon klagade jättemycket över HP-eleverna också. Det var roligt.
I helgen hade jag Meng och Lol här, det var också roligt. Vi lagade grönsaksgratäng och gott kryddad lax och tittade på Breakfast at Tiffany's (underbar!), Svanprinsessan (vad kan man säga... man kan skratta åt den) och några avsnitt Arkiv X (som jag typ tycker jättemycket om nu...) När vi sprang runt i trädgården halkade jag med benen åt vars ett håll och när jag kom upp kom Meng fram mot mig samtidigt och vi frontalkrockade. Mycket fail. Men det var en väldigt bra kväll/natt iaf. Sen dan efter var vi jättesega, vilket jag har varit idag också. Men jag bestämde mig för att börja träna, så jag skaffade terminskort på Gerda och gick på baspass i yoga igår. Efter kvällar av plugg framför datorn tyckte min kropp jättemycket om mig för att jag sträckte ut den. Jätteskönt. Märktes att vi tränade lite i våras faktiskt, baspasset var ganska enkelt. Det kändes också bra. Annars är det väl plugg som gäller nu, oh yes. Och sömn. Förhoppningsvis.

Jag gillar att cykla hem genom högar av färgglada löv och se löv som faller från träden. Det är väldigt vackert. Jag undrar var jag är nästa år när löven faller. Och året efter det. Det ska bli spännande att se.

April 1995

I somras lånade jag en bok om folkmordet i Rwanda för att ha till min EE. Där fanns bl.a. den här bilden. Den fick mig att tänka efter ordentligt. In April 1995 a picture was taken of a small boy. The tears are streaming down his dirty face. He's most likely a refugee.
In April 1995 I was almost 5 years old, this boy must have been about my age.
In April 1995, almost a million people from this boy's country had been murdered and many others took refuge far away from home. Just like he did.
In April 1995 I could never have imagined such things. I got to be a child.
But what had happened to this sad-eyed boy in April 1995?
It's more than 13 years later, I'm looking up universities, deciding whether or not to study abroad and what profession I want to go for.
Today I saw friends and family, I bought make-up that I put on a shelf in my cluttered room and I worked on an essay about the genocide in Rwanda.
13 years later, and I wonder what that little boy, who should be my age, is doing now.
Did he survive April 1995?

Extended essay, sömbrist, ännu mer extended essay och bokstavsbrist i bloggtiteln

Hej alla barn nu blir det barnprogram!
...
Ny inledning, nog inte den mest lyckade. Följs något av en fras som "titta här vad farbror Frej tar fram" så är det genast illa. Men detta var bara en parentes (för att citera vår svenskalärare)

Idag borde jag vara trött eftersom jag sov 3,5 timmar (hjälp, jag skriver på svenska och använder alltså kommatecken som decimalavgränsare, det känns jättekonstigt och jag känner mig jätte IB-skadad) pga extended essay-skrivande. Men jag hade planerat för mycket skrivande så jag hade sovit ordentligt natten innan och dessutom är det fredag idag så jag är glad. 2 500 ord på EE igår, yeh! Nästan 3 500 ord nu, men jag måste ändra strukturen och skriva ännu lite mer innan jag mejlar den till Stefan ikväll. Jag har i alla fall fått något gjort så jag känner mig nöjd.

De senaste dagarna har psykologin handlat om mentala sjukdomar och biologin om hjärnan, drogpåverkan och nervsystem så jag har varit glad för jag är intresserad av det (typ det jag är mest intresserad av av allt vi läser tror jag). Alltid en bra sak när man annars känner sig lite smått stressad. Passande att min presentation på psykologin handlade om panikattacker? Nej, så farligt är det inte. Just nu är jag faktiskt väldigt glad. Faktiskt och faktiskt, jag känner mig generellt väldigt glad tror jag, vilket är positivt. Captain Obvious to the rescue! Och min UCAS-ansökan verkar, efter lite krångel, fungera till slut! Inte för att det hade något med den föregående meningen att göra. And now, for something else completely different, jag dricker te med Baileysmak. Det är gott. Väldigt skumt egentligen. Precis som när jag och Araneya hittade på en dikt om höga kolesterolvärden i Berlin. Det var också skumt. Musiken Emma har på sin iPod är också skum. Mengs hatt är inte skum, den är jättefin. David däremot, han är skum han. Och jag, Meng, Lol och Maria (Maria behöver ett smeknamn!) har bildat klubben för inbördesbeundran. Den går ut på att vi ska beundra varandra och oss själva. Why hello there Captain Obvious. Det är bra, haha. Och skumt.

Sen september har jag utvecklat en dålig vana att skriva dikter på lektionstid. Det är ju en bra sak på så sätt att jag får skrivit saker och tycker det är kul, men det är en dålig sak eftersom jag inte alltid lyssnar på lektionen då. Fast vanligtvis skriver jag bara lite sporadiskt på svenskan, så då är det ingen fara, men idag vet jag inte hur bra jag följde med på historian egentligen. Haha. Men det brukar inte hända. Jag tror inte det har hänt förr faktiskt! Dessutom tänker jag skylla det på sömnbrist. Ja. Det tänker jag. Jag funderade på att lägga upp dikten jag skrev idag här men, organiserad som jag är, så hittar jag inte den så det blir inget med det, hehe. Och jag tror fortfarande på idéen med poetry blog i vilket fall som, det skulle vara roligt.
Nej, nu är det tillbaka till min älskade extended essay. Jag skriver om FN och folkmordet i Rwanda, så mest troligt lär jag skriva upprört om detta ämne även här så småningom.
So long.

Livet, eller bristen därav

Skickade precis in min UCAS-ansökan. Leeskigt. Förhoppningsvis vill nån ha mig... Annars är det plugg, plugg, plugg som gäller nu. Extended essay tills på fredag, har fortfarande bara gjort en fjärdedel. Men jag ska lägga mig tidigt ikväll och sen är jag pepp på att va uppe jättelänge imorrn, dricka kaffe och skriva som in i! Final draft kommer bli min räddning, oh yes. Men extrapoängen spelar inte så himla stor roll, jag känner att jag måste prioritera lite. Usch. Kemiplugg i helgen och misslyckat prov igår. Isch. Var så fokuserad på det att jag helt hade glömt bort att vi skulle kolla fronter för att se vad vi skulle göra till dagens lektion i psykologi. Insåg i morse att vi skulle hålla presentationer idag, jag hade fått om "general disorders and panic attacks", och eftersom jag gillar sånt så insåg jag att jag faktiskt läst om panic attacks på wikipedia nyligen (jag skulle kunna tänka mig att jobba med traumatiska och stress-relaterade problem, så det är inte bara random nördighet, jag lovar! *tittar menande på Meng*) och improviserade. Det var ändå bara en kort presentation och det fungerade bra. Jag roades rätt rejält av detta. Dessutom var jag helt skakig under psykologin, lite pga presentation men mest pga av väldigt starkt kaffe som druckits på morgonen för att hjälpa till med ett extended essay-experiment. Sen hade vi debatt mellan natural sciences och social sciences på TOKn. Ganska lustig dag egentligen. Ganska onödigt blogginlägg egentligen, men det började se så tomt ut här...

Gammal text

Hon finns alltid där omkring mig, väntandes, frågandes. Jag vet inte vad hon vill, men jag vill inte säga adjö till henne än. Hon granskar mig frågande medan jag väntar på att få någon respons. Hon tittar på mig och jag ser undan. Jag vet inte vad jag ska svara, jag vet inte vart hon bör gå. Dit hon går kommer jag att följa, men jag vet inte om jag vågar, för det är ett stort steg. Hon kan bara gå åt ett håll med mig, och jag står så gärna här och ser de olika dörrarna och passagerna framför mig. Där jag står kan jag fantisera och dagdrömma om vad som finns gömt bakom dörrarna – hennes närvaro gör sanningen slutgiltig. Hon får mig att åter vilja gömma mig i ett hörn som ett litet barn som ännu inte sett henne. Jag vet att jag en dag måste konfrontera henne, men tills vidare står jag här och drömmer. Hennes namn är Framtiden och jag är hennes slav.

Dansa med änglar

Dansa med änglar, psalm 745

I en värld full av kosmiska under
ser barnet det vi inte ser.
Ett löv, som en vindpust gjort sönder
blir en ängel som dansar och ler.

"Ser du änglarna, pappa, som dansar?
Hör vilken vacker musik!"
ropar barnet och spelar på harpan
med strängar av garn på en spik.

Men vi ser inte lekarnas mönster,
vi hör inte låtsasmusik.
Vi har bommat för våra fönster
mot glädjen som var så unik.

Så dansa med änglarna, dansa mitt barn,
lek medan lekarna finns.
Sjung till din harpa med strängar av garn,
så länge du sångerna minns.

En dag skall du finna att alla är barn
i en större men kärare lek,
där alla får dansa bland änglar och garn,
där ingen har tid med nåt svek.

"Dansa med änglar" är en underbart vacker psalm, verkligen... Jag hade aldrig hört den innan, men den är definitivt på min topp 10 lista nu, om jag hade skrivit en sådan d.v.s.

Kort om religion.
För mig är religion att kunna dansa med änglar, att vara glad åt det lilla, finna glädje där man inte brukar finna det.
För mig är religion att sitta i kyrkan och känna sig tacksam, att höra psalmer som rör en så mycket att man blir tårögd.
För mig är religion att kunna må skit och känna sig ensam, men känna att det löser sig, för Gud håller alltid om en.
För mig är religion att be och känna att man får ordning på sina problem, att allt känns klarare efteråt, att man har något att falla tillbaka på, oavsett vad som händer, för man litar på Gud.
För mig är religion att sitta i kyrkan en molnig dag, blunda och be om hjälp och sedan, när man öppnar ögonen, se hela kyrkan bada i ljus.

Idag sjöng vi, förutom "Dana med änglar", bl.a. "Närmare Gud till dig" och när jag tittade längst ner på sidan såg jag att den svenska översättningen kom 1912. Jag undrar om det inte var för att psalmen blev så känd när den spelades ombord Titanic då skeppet sjönk 1912.

Vi var nästan fler som gick i processionen in till mässan idag än vad det var folk i själva kyrkan. Dåligt väder leder inte till många kyrkobesökare... Men det var mysigt, det är jättetrevliga människor i kyrkan. Några av de äldre har så otroligt intressanta saker att berätta också. Och jag är sedan några månader förbi min väldigt långa fas av att göra bort mig varje gång jag hjälper till i kyrkan. Några saker jag har lyckats göra i kyrkan:

• Skulle läsa Dagens Bön och alltså gå till altaret, ta läsningsboken, gå ner från podiet och fram till en mikrofon för att läsa. Gissa om jag inte snubblar över mig själv (inte ens podiet) och trillar omkull väldigt ljudligt och kraftigt, ensam framför hela församlingen. Det gick ett sorl genom hela församlingen. Efteråt sa någon på skämt att alla åtminstone vaknade och någon skämtade att "ja, det var ju passande att du knäföll inför bönen..."


• Insåg efter textläsning att jag skulle säga något mer och sa det som församlingen ska svara istället för det jag skulle säga. Prästen fick säga det istället.


• Spillde vatten över hela min kjol innan en procession eftersom jag fick i uppgift att bära in en vas, som jag inte insåg det var vatten i. Jag vet inte varför, men jag har fått bära in konstiga saker ibland. Som tur var var min kjol svart.


• Fick bära ett palmblad i en procession (sa ju att jag får bära konstiga saker...) och slog i det i dörren det första jag gjorde


• Hällde upp kallt tevatten till någon (inte visste jag att det var kallt...)


• Gick längst fram i processionen med korset och råkade gå lite fortare än resten, så jag hamnade avsevärt mycket för långt fram
  

Jag har gjort ännu fler saker, men det där är vad jag kommer på på rak arm. MEN, man lär sig av sina misstag, idag t.ex. bar jag korset, läste text OCH hällde upp tevatten, allt utan att göra bort mig! So go Alex!

Höjden av Freak Show

Jag tycker väldigt mycket om människor, men ibland är människans natur skrämmande. Här är ett exempel på det.

Kanada, 1934. I en liten bondgård mellan två mindre orter födde en fattig kvinna på landet femlingar. Det var första gången alla femlingar från en födsel överlevde spädbarnsåren och ingen hade förväntat sig att de skulle göra det. Visserligen har många femlingar överlevt sedan dess och det verkar kanske inte så märkvärdigt, men de fem flickorna Emelie, Marie, Cécile, Yvonne och Annette är ännu idag de enda identiska femlingar som har överlevt, och kanske de enda som har fötts överhuvudtaget (fertilitetsbehandlingar ökar risken för flerbarnsfödslar eftersom flera fertiliserade ägg implanteras, men identiska flerbarnsfödslar är spontana eftersom alla barnen kommer från samma ägg, vilket fertilitetsmediciner inte orsakar på samma sätt). Jag tycker det är väldigt fascinerande med så många identiska barn, men det som är mest fascinerade, och väldigt hemskt, med Dionnefemlingarna är hur deras liv utvecklades.

Omvärlden fascinerades av Dionne-femlingarna. De föddes under depressionen och var som ett tecken för många att det fortfarande hände bra saker. Men omvärldens fascination var inte av godo för flickorna. Som små togs de iväg från sina föräldrar (föräldrarna förklarades olämpliga som förmyndare, men detta gällde bara femlingarna, deras fem andra barn fick de behålla) och placerades på ett statligt ägt museum. Det kallades givetvis inte det från början, men i praktiken var det ingen skillnad mellan ”Quintland” (quintuplets = femlingar) och ett museum.

Femlingarna hade en personlig läkare som var ansvarig för deras uppväxt och även flera sköterskor. De blev tilldelade vars en färg och kläddes i identiska kläder sånär som på det. Deras dagar spenderades på en lekgård, omgiven av glasfönster, det s.k. ”Observation Gallery”. Bakom dessa glasfönster vallades besökare runt, de betalade inträde, köpte suvenirer (bl.a. från flickornas pappa, som hade sitt eget stånd utanför museumet) och folk hade ofta rest långt för att se systrarna Dionne. 6000 besökare om dagen, sammanlagt kring 3 miljoner besökte Quintland 1939-43, innan deras föräldrar fick tillbaka vårdnaden om dem. Avskärmade från resten av världen och andra barn var Dionnesystrarna med i många reklamer och ett par Hollywoodfilmer och efter att de flyttat hem igen fortsatte de att synas i många sammanhang, dock inte lika kommersiella.

Trots att de flyttade hem till sin familj blev inte flickornas liv särskilt mycket bättre. De fick fortfarande mycket uppmärksamhet och var väldigt ovana vid att umgås med andra barn. Deras syskon avundades dem deras berömmelse, de blev som tonåringar sexuellt antastade av sin pappa och under hela sin uppväxt så sågs de som en sevärdhet av folk. På senare år har de kvarlevande femlingarna (en dog 1954 i ett epileptiskt anfall och en dog 1970) fått kompensation av den kanadensiska staten, men jag kan inte låta bli att undra hur det gick till när en theme park byggdes upp kring frihetsberövade småflickor. Det känns som höjden av freak show.

Bilderna kommer från http://www.city.north-bay.on.ca/quints/digitize/dqdpe.htm

Lite mer Berlin

Pepp på depp. Ben, Snugglie, Velko, jag, Koc, David och Araneya på vår runda till Berlins Rosengård Hohenschönhausen (bilden tagen av Stina). Det var väldigt många, väldigt höga hus där och väldigt tråkigt, men vi hade väldigt kul. Vi var konstiga turister och fotade en massa när vi såg riktigt fula saker. När den här bilden togs väntade vi på spårvagnen tillbaka. Jag ska lägga upp fler bilder på bilddagboken sen, men det här var lite kul.

K
O
P
P
A
R
!
!
!
!
!

Utanför Brandenburger Tor fanns där en massa koppar. Jag vet inte riktigt vad de hade hållt på med, men nu har jag en jättefin röd kaffekopp. Det är bra, för jag har inte haft en egen kaffekopp, bara tekoppar och glas (jag börjar få min egen lilla samling, yay). Jag drack kaffe ur koppen igår när jag var trött och skulle göra biologi. Det hjälpte mot tröttheten, men inte med biologin. Snarare mot där också. Så kan det gå ibland. Jag vill tillbaka till Berlin...

Det får bli några random bilder istället.

Jag och Carro ovanpå en bunker innan vi fick till the hangover bunker, Brandenburger Tor by night (precis efter det failade Starbucks-besöket) och folk som åker U-bahn.

Mamma köpte chockladte, det var faktiskt gott! Jag funderar lite på poängen med att ha en blogg, för några av oss i klassen ska nog ha en poetry blog som CAS, så då är det ju inte lönt att lägga upp skrivsaker här direkt. Hum. Nu borde jag plugga kemi, himla prov och labbrapport... feel free to leave random comments here.

Jaha, vad gör jag här?

Ja. Blogg. Varför? Ingen aning. Impuls. Har tråkigt. Ska ändra i en labbrapport, men jag fattar inte vad Annette menar, så, eh, vi får väl se hur det blir med det. Om två timmar måste jag ha lämnat in den. Jag skjuter upp saker, oh yes. Och jag skriver med limegrön text så den här bloggen är redan körd.

Tiden försvinner hastigt förbi
I sista minuten fylls jag av freni
För allt som inte blivit gjort
Väntar hotfullt när tid försvinner bort
Väntar på sista minutens tvång
Som jag önskar att slippa någon gång
Men eftersom jag känner mig
Tror jag inte det ögonblicket kan infinna sig
Och även om tiden bara rinner ut
Så löser sig nog allting magiskt till slut

Yay för fem-minuters dikt. Haha. Det går aldrig väl. Varför skriver jag alltid när jag har tråkigt?

Berlin var inte tråkigt. Berlin var kuuuuuul! En snabb summering:

• Buss med konstiga sagor, alla hade gonorré, där var Basehunter, kor, Bert Karlsson, jag var en genmanipulerad fisk, Stina en polsk prostituerad, alla dog, Britney Spears dog många gånger och geten Hugo är homosexuell.
  
• Sov på Ems


• Unter den Linden och massa saker därkring. Brandenburger Tor, Holocaust monument, Soviet WWII monument, god sallad på Block House, äcklig chai latte (!!!!!) och white chocolate mocca på Starbucks (HUR KAN MAN GÖRA SÅ!?)


• Cocktailbar med några klasskompisar jag inte brukar umgås med. Trevligt. Sen till F10 med ännu mer klasskompisar. Också trevligt.


• Folk som shottade jägermeister. Folk var ute och gick lite. Kvällen blev lite utflippad, men det var ändå en väldigt bra första dag. Snackade en del med Carro, gillar henne. Har umgåtts en del med folk jag inte brukar umgås med på den här resan, vilket är skitkul! Alltid kul att snacka med "nya" människor ;)


• Området där Hitlers kansli och bunker låg. Det enda som finns kvar är en del av källaren som nu är del av tunnelbanestationen. Där kansliet låg säljer de Pekinganka. Vi kollade också snabbt vid Checkpoint Charlie och en gammal nazistbyggnad.


• Lunch på Starbucks, bättre tur med kvaliteten den gången


• Ganska segt museum om the airlift och sen stasis högkvarter. 91 000 jobbade för stasi samtidigt jämfört med 16 000 för gestapo. Det tyckte jag faktiskt var väldigt intressant


• Depptur med Stina, David, Araneya, Snugglie, Koc(i), Ben och Velko till Berlins wannabe-Rosengård. Var var sjukt pepp men det var inte särskilt deprimerande. Jag och Stina hittade en jättegullig bebis på tåget, den blev chockad av Velko. Det var en riktigt rolig spårvagnstur! Vi fick gå av vid slutstationen ("What now?") där Berlin typ tog slut. Det var nog det mest deprimerande. Jag och Stina vinkade åt folk på vägen tillbaka (för vår spårvagn var fast ett tag), en kille gav oss fingret. Himla otrevlig typ.


• Shoppade badankor, magiska benvärmare och provade balklänningar och Halloweenkostymer för barn med Stina.


• Gick och åt med typ 12 pers, det var kul


• Hela gruppen stack till cocktailbaren, det var trevligt. Flying Kangaroo är lätt roligaste namnet på en drink...


• Efterfest i F10, också kul. Jag var nykter men lyckades trilla av en säng (och Stina) utan mening samt knuffa till Araneya som spillde ner sig själv och sin säng. Jag är bra på sånt


• Dan efter, hangover in the Bunker, folk var bakfulla och/eller väldigt trötta och där var dålig luft. Komiskt! Men lätt det mest intressanta vi var på!


• Berlinmuren. Alla var trötta. Sen gick jag med Snugglie, David, Koc, Velko och sedan Ems också och shoppade. Köpte mössa och halsduk i knallgrönt. Blev glad. Snugglie och Koci köpte också hatt. Koc hatt blev populär. Snugglie sa att jag såg ut som en cartoon character i min mössa. Jag tog det som en komplimang.


• Vi tappade bort Velko


• Åt med nästan hela gruppen på härligt italienskt ställe och gick sen till en irlänsk pub. Det var jättekul! Underbara människor i klassen ju!


• Random saker: Stina på i hissen där det stod "drücken" - Titta, hissen är också drucken! och på puben, Snugglie: I wan' a kilkenny, Stina: Who do you wanna kill? People: KILKENNY, Stina: Who's Kenny? Alex: *points at Stina's beer* Kilkenny... Och på väg från puben köpte Kriss 18 hot wings från KFC och Emma pommes. Jag slog i huvudet i en trappa (även nu nykter) när jag och Madde tog luft ute. Kul kväll =)


• Bussen hem var tre timmar försenad. Typ 12-13 timmar resande. Heh.
  
• Lekar på bussen, geografi, nördigt men kul.


• Araneyas lunch på färjan ägde


• Jag snubblade på den tydligt markerade kanten på färjan som jag inte såg och trillade. Nykter, fortfarande


• Inhandlade duschkräm och hudlotion i Berlin för det luktade gott och var billigt. Köpte också en glad tröja <3


• Har insett att vår klass är ännu bättre än jag trodde =)

Typ en massa annat hände också men jag pallar inte skriva mer. Lägger nog upp en hel del bilder på bilddagboken sen. Idag stavade jag fel till bokstaven m. Jag har varit lite trött. Det har de flesta, haha. Den här helgen är det kemiplugg som gäller som in i. Dumma prov och labbrapport till på tisdag. Jaja. Det löser sig.