För vi har tagit studenten

Dags för ett galet långt blogginlägg för det var längesen jag skrev och det har hänt mycket kul sen dess. Det här inlägget handlar om glädje.

4-22 maj: Exams
Tre veckor prov, sen tre veckor fest. Det senare har varit trevligare. Jag hade sjutton prov. Jag överlevde. 'Nuff said.Hatten är min.

26-29 maj: Kroatien
Efter en skum fest i Öja 22-23 maj för att fira friheten så åkte sjutton stycken från klassen till Split, HR. Innan Kroatien gick jag IB, efter Kroatien gick jag inte IB. Det var underbart...
Jag insåg på morgonen den 26:e att vi faktiskt skulle till Kroatien. Det kändes jättekul!

På flyget satt några danska tanter bakom mig, David och Linus. De var mer dragna och högljudda än vad vi ungdomar på var avslutningsresa var. Det var absurt. Vi kom fram rätt sent på kvällen, gick av flyget, blev glada av värmen, tog flygbussen in till Split, skrattade åt Linus och Koc som började med whisky på bussen, gick till vandrarhemmet genom en fin och varm stad, checkade in på vandrarhemmet som låg jättecentralt i en gränd bakom ett tidningsstånd vid det mest centrala torget och gick ut och åt.

Folk var euforiskt glada under hela middagen, under vilken jag och Isabella fick fisk som verkligen var fisk. Sen försökte vi hitta någon bra pub men eftersom vi var sjutton personer var det lättare sagt än gjort. Jag beställde en sex on the beach som verkligen inte var sex on the beach, usch, så kan man inte göra.
Det slutade med att vi satt och skickade runt whisky i loftrummet, vilket var väldigt mysigt. Spya i duschen och folk som var sura över det var inte riktigt lika roligt, men om det var det värsta på resan så säger det mycket om resan. Det var en bra resa. Allt flöt på.
Vi åt frukost på en uteservering vid torget där det var jättetrevlig personal. Lätt mysigaste stället att äta frukost. Jag, Meng, Isabella, Maria, David och Linus gick runt i stan. Vi tappade bort Koc lite, men han återfanns. Stan var fin. Det var en bra bit över trettio grader. Det var varmt. Massa fina gränder i the Diocletian palace och en uteservering senare stötte vi ihop med Jacob och Ken och drog vidare till klippstranden.

Eftermiddagen spenderades med att sitta på härliga klippor och bada från dem. Havet var precis lagom varmt och det var jätteskönt att simma där. Rev upp benen en del när vi klättrade upp igen. Jag försökte skriva på klippstranden, det gick inte bra, jag var för glad för att vara kreativ. Befann mig i något slags lyckorus under hela resan. Tror inte jag var ensam om det. Jag och Isabella guppade runt i vattnet en bra stund, det kändes lite som att vara på ett spa, bara väldigt avkopplande.

Sen gick stora delar av gruppen ut och åt tillsammans. En av de som jobbade på vandrarhemmet fixade gratis vin åt oss. Ken höll tal - fallskärmsjägare, såklart. Jag åt bläckfisk, det var gott. David blev inte glad av bläcket han fick. Sen gick vi vidare till ett torg med barer där det fanns goda drinkar. Mycket skratt och lite killhångel senare gick vi och la oss.

Dagen efter åkte jag, Meng, Linus, Isabella, David och Koc till naturreservatet Krka. Vädret var inte riktigt lika fint, så det var en perfekt dag att göra det. Krka går inte att beskriva med ord. Vattenfall, vattenfall, massa fina träd, mycket vatten, fler vattenfall, väldigt grönt, vi var glada. Gick runt ett tag och bara njöt. Och fotade. Sen satt vi på en uteservering och njöt lite till. Alla var tysta ett tag, David sov, Meng ritade och resten reflekterade. Jag var metaforisk.
Jag tänkte på livet som en flod, som den vi satt vid. Jag tänkte att det som gör både det stället och livet vackert är kontrasterna. Det finns vattenfall, omvälvande, hisnande fall, vackra men farliga, som sedan följs av perioder av stillhet, lugnt vatten som flyter på. Och i livet finns det detsamma, det finns tillfällen då mycket händer, det kan vara bra eller dåligt men det händer fort och mycket och skulle vara jobbigt om det fortsatte för länge för man hinner inte stanna upp och tänka efter riktigt. Men i kombination med lugna stunder ger det ett underbart helhetsintryck, gör allting mer spännande.

Mellan ett par fall där vi satt fanns lugnare vatten och lite träd. Vackra kontraster. En liten del av vattnet var upplyst av solen. Jag tänkte att det var där jag befann mig nu. En ljus period. Det fanns fall framför och bakom och sedan försvann vattnet bakom en krök där det inte gick att se vad som hände. Det kändes passande.

David sa något om att det skulle vara härligt att ha en luftmadrass som man kunde binda vid ett träd och sedan kunna ligga i den lilla fläcken med sol. Jag log - jag behövde inte nån luftmadrass, jag var ju redan där, jag hade redan tänkt mig dit. Frihet handlar om fria tankar kom jag fram till för ett tag sen, frihet är inte att göra vad man vill, det går inte med absolut frihet (då har man tvång att vara fri, det är en paradox, som Meng uttryckte det på flyget tillbaka) men om man är fri i tankarna, då kan man ta sig överallt.
Vissa saker är jobbiga, exams var jobbiga och en del som har hänt innan var jobbigt och det kommer visst hända fler jobbiga saker i mitt liv, men det skulle inte vara intressant annars. Och just nu är jag bara glad.

Vad är en vattendroppe? En del av en sekund? Ett vattendrag - tid som rinner ut? Alla floder rinner ut i havet, möter varandra till slut. Och även innan rinner många samman, bildar sjöar av gemenskap, större floder, flyter tillsammans, avgrenas igen, flyter ihop med andras. För ett ögonblick delar man tid och rum med någon och sedan förändras det. Det är vackert.

Förändring och förgänglighet. Kontraster. Det är vackert.

Like two rivers flow, to the open sea, some day we'll reunite, for all eternity. Den texten betydde något för mig, men på ett annat sätt då än som jag satt och tänkte nu.

Jag satt och tänkte på rätt mycket, det är svårt att summera allt. Men det var ett underbart ställe att sitta på och tänka i liknelser och metaforer.

Ja, Krka var vackert, och vägen dit också. Väl tillbaka gick vi ut och åt med stora delar av gruppen igen. Jättegod laxpasta. Det var en trevlig middag. Linus höll tal. Vi satt nära vattnet. Och laxpastan var jättegod.

Vi gick till sandstranden sen. Snackade lite med Araneya, vi har gått i skolan tillsammans länge. Det är lite speciellt ändå. Folk pratade och drack. Ljus reflekterades vackert i havet. Sen gick vi tillbaka, satt på torget en stund. Såg ut som a-lagare. Öl ur pet-flaska, galen idé. Vinkade till främlingar.
Packning på morgonen, frukost på torget igen, inlämning av väskor på centralstationen tills vidare, upp på en kulle med utsikt över hela Split tillsammans med de närmaste vännerna. Det var fint. Satt en stund på ett lunchställe, åt lunch och drack vin med åsna på. Det var gott. Sen hämtade vi väskorna och satte oss på flygbussen. Nöjda.
Köpte morsdagspresent till mamma i taxfree-butiken. Sen hade jag 37kn kvar och försökte lista ut vad det var i euro. Hittade ett vin som såg okej ut för €5, tänkte att det kanske kunde gå. Visade sig att det blev prick 37kn - jag blev glad.Gruppfoto på flygplatsen och sen på flyget. Satt bredvid Meng, hade underbara diskussioner hela vägen hem, trots att det var sent och vi sovit för lite flera nätter i rad. Vi var djupa. Och tafs - det är symboliskt. Älskar dig. Och resten på resan, vår klass är verkligen underbar.

Tåg tillbaka, mycket folk som festat. Jag var trött. Men bara fysiskt, inte mentalt utmattad som efter exams. Kroatien var vad som behövdes, vi förtjänade det - och det gjorde det också så mycket härligare.

3 juni: balen
Jag vet inte riktigt vad jag gjorde innan balen. Jag sov nog mest och fixade det sista jag behövde till balen, vilket var ganska mycket. Träffade Meng och Linus som hastigast också och typ, sov.

Baldagen började med håruppsättning och sminkning. Håruppsättningen blev jag riktigt nöjd med, sminkningen var inte riktigt prisvärd. Sen var det hem och på med den ljusgröna klänningen. Men fyra lager kjol i själva klänningen och två lager i underkjolen slog jag nog rekordet i antal kjolar på Kattes bal.

11cm klack var rätt plågsamt, efter halva tiden på tegnérs bytte jag. Och jag hade inte på mig skorna under middagen.

Jag, Meng och Isabella var först av alla att komma till AF. Men då hann vi fotas innan det var så mycket folk där. Det var jättekul att bara stå och titta på allt finklätt folk. Middag och tal. Rektor Kenneth höll det bästa talet. Jag spillde inte på klänningen. Kaffe med punsch. Vals till storband var skitkul, men Koc är livsfarlig på dansgolvet. Dansade mest med Linus och Isabella. Jag och Isabella var kompatibla. Bästa danskommentaren var när jag dansade med någon som faktiskt tränat vals: "Vad gör du!? Försöker du ha ihjäl mig!?" Jag hade kul.
Fest på tegnérs, roligt men opraktiskt med klänningen. Någon frågade mig vad jag hette, när jag frågade tillbaka sa han att han inte kom ihåg. Jag hade roligt åt det. Sen gick vi till Kattes matsal. Där dog balen. Musiken var dålig och sen dog högtalarna. Vi satt ett tag. Sen dansade jag lite själv. "Hade det inte varit du hade jag trott att du var full". Det var kul.

Meng spontanövernattade hos mig. Efter 13 timmar fest, en dusch, en natts sömn (på mage) och en cykeltur ner till stan och tillbaka så levde min håruppsättning fortfarande. Sjukt mycket hårspray! Några summerade balen såhär: "Det började, och sen slutade det", "nä, det började, och sen satt vi i Kattes matsal". Passar rätt bra, det var sjukt roligt och gick sjukt fort, hann inte ens bli trött.

Tittade på Spykister dan efter, Johanna var jättevacker.

10 juni: studenten
Några dagar mellan bal och student. Arkiv X-kväll med Meng och Isabella (simultandäckning i soffan ftw), fika med Marco i Malmö, målning av banderoller till flaket och inköp av studentklänning halv fem dan innan studenten. Två studentfester den dagen också. Polhemarna hade otur, det regnade skitmycket...

Sen var det den 10:e juni och dagen var helt underbar. Insåg när jag kom hem kvällen innan att jag faktiskt skulle ta studenten. Det kändes konstigt. När jag såg mig själv i spegeln, iklädd vit klänning och studentmössa, så kändes det helt galet.

Champangefrukost i stadsparken, mys. Precis när vi skulle ta vårt studentfoto sprack det upp och blev sol. Oh yes! Stinas klänning var för kort så hon fick byta plats med Anna så hon fick stå upp. Sen åt hela klassen lunch tillsammans och skrev i varandras mössor, det tyckte jag om.

Lite skrik och vissling på stan och sen var vi tillbaka på skolan och blåste upp ballonger till flaket. Mina händer luktade fortfarande ballong dan efter.

In i Kattes matsal, helt galen stämning, särskilt precis innan vi skulle ut. Skitkul att springa ut, kändes helt galet. Familjen hade valt en snäll bild till min skylt och fäst en heliumballong i form av en badanka vid den. Det gjorde mig glad!
Fick mycket blommor och gosedjur, kramade massa folk och tog bilder. Var fruktansvärt glad. Min morbror Pers familj hängde en burk med tolv badankor på mig. Det gjorde mig ännu gladare, jag visade alla den på flaket sen. Sen var det upp på vårt fint dekorerade flak som gungade väldigt mycket när folk hoppade. Runt i stan ett tag, hade kul.
Sen hem till studentfest, vilket nog var det roligaste under studentdagen. Det jag tyckte mest om med att ta studenten var att jag fick träffa nästan alla människor jag tycker om på en och samma dag. Först umgås med klassen mitt på dagen och sen träffa familj, släkt, grannar, gamla grannar, vänner från kyrkan och teaterkompisar på studentfesten. Jag for runt och försökte prata lite med alla och log väldigt mycket. Jag tror jag log nästan hela studentdagen. Och jag spillde bara lite på min klänning.

Sen stack folk så småningom och lite kompisar började dyka upp. Vi satt ute och drack vin, sen tog vi bussen ner på stan till tegnérs. Roligt, återigen. Förutom när folk får för sig att ett bra sätt att ragga på någon är att närma sig dem när man dansar och sen inte förstå vinken när man går därifrån utan kommer tillbaka och gör samma sak igen. Social skills, anyone?

Jag kramade en polis, han blev glad.

Meng, Isabella, David, Linus och jag gick hem till mig i soluppgången i våra studentmössor. Det var något väldigt mysigt med det. Ett tag gick vi armkrok, Linus sluddrade och svor över Jacob och tequila shots, Meng gnällde över att det var långt och sen var vi hemma. Satt på trottoarkanten en stund (förutom Linus som låg på vägen). Tidningsbudet sa grattis. Sen fick Meng tårta i köket eftersom vi hade mycket rester.

Meng och Linus sov över, vi åt lax och tårta till frukost, i våra studentmössor. Det var en underbar frukost! Jag hittade fiskben i min kaka. Ojdå.
>10 juni: efter studenten
Sista skolavslutningen, lite gråt, förkylning, Linus studentfest och imorgon första jobbsaken. Jag är glad att ha jobb i sommar. Sen är det sabbatsår, det är jag också glad för.

Och Emma är här i några veckor, det är också underbart, har saknat henne jättemycket.

Skitglad att IB är över men jag kommer sakna alla i klassen. Men nu är vi inte klasskompisar längre utan kompisar bara för att vi vill vara det. För vi har tagit studenten. Och det är ju också bra.

Hejdå 2008

Ett till år som är på väg att ta slut, tiden den bara rinner ut.
Jag tror att jag kommer vara vuxen detta år, det blir så när tiden går.

Och nu ska jag sluta rimma.

Det här handlar om mitt 2008.

2008, det var ett bra år. Ett av de bästa.

2005 var året när jag fann mig själv (big fat cliché oh no!) och fick självförtroende. Det är en cliché, men en ovanligt sann cliché. Jag gick från att ha varit utfryst och ganska osäker till att hitta många nya vänner, skaffa pojkvän och trivas med mig själv. Det var ett viktigt år.

2006 var på många sätt både bäst och värst, det var det året jag både var mest lycklig och mest olycklig, ett år av kontraster. Det var ett år när jag träffade mycket folk, i slutet av nian och när vi började PDP. Det var året när jag var tillsammans med Niklas, och det var det året Niklas flyttade till USA och allt blev jobbigt.

2007 var ett okej år, men det involverade lite för mycket plugg och alldeles för mycket relationsproblem med David och Niklas. Men annars var det ett bra år.

2008 har varit ett bra år. Det här har varit ett år då det har hänt mycket, och det har varit ett år när jag har varit mentalt stabil och mått väldigt bra.

Dåligt med 2008 har främst varit saker som hänt andra, ett fall av anorexia och tre fall av cancer. Bland annat så tror jag att många som läser detta håller med om att Emmas cancer kom som en riktig chock och att vi har saknat henne mycket sen hon åkte tillbaka till USA.

Allt skolarbete och stress, framförallt nu under hösten, har också varit en nackdel med 2008, men åtminstone så lär man sig något. Det känns kanske inte så när klockan är fyra på morgonen och man skakar av trötthet för kaffet man drack efter midnatt har slutat verka, man har en veckas sömnbrist bakom sig, har precis gjort klart psychology I.A. och ska vara i skolan åtta nästa morgon, men trots allt så lär man sig något i skolan.

Bra med 2008 har framförallt varit folket. Det är kanske också en cliché, men det spelar ingen roll, för vad skulle livet vara utan människorna i det? Meng, Snugglie, Lol, David etc. är personer jag tror jag kommer hålla kontakten med länge (peppar peppar) för de är underbara vänner som jag har delat mycket med det här året. Skottland med Meng och Lol var t.ex. oförglömligt, Arthur's Seat, upp-och-ned-vänt duschmunstycke, Dr. Thompson, Luxemburgare som svängde på höfterna, sömnbrist, nudlar, oh yes... ge mig igen?

Men det här har också varit ett år då jag lärt känna nya människor, åtminstone under de senare delarna av året. Förutom att vara en allmänt underbar resa fick Berlin mig att börja prata mer med klasskompisar jag tidigare inte haft mycket kontakt med, som Emma, Stina, Madde etc. och Istanbul gav mig och Snugglie möjligheten att träffa folk från andra länder och få vänner från så många olika ställen, vilket var en helt fantastisk erfarenhet.

Att jobba på äldreboende, en snabbvisit hos Johanna på Öland, besök hos släktingar i Halmstad och Uppsala, resor till Chester och Rom med familjen, KB i Malmö och universitetsmässa som väckte tankar om att plugga i Skottland etc. har också varit viktiga/roliga saker med 2008. Men inte bara direkta händelser har varit bra - under hösten har jag kunnat hitta tillbaka lite till min kreativa sida och har skrivit dikter och jobbat på en berättelse. Det har också varit väldigt viktigt.

2009 ska bli spännade, det är ett steg ut i världen. Jag skrev en gång, för mycket länge sedan:

Jag vet vad jag vill och att jag har styrkan att göra det. Jag är vuxen. Med så liten marginal som möjligt. Detta hände ikväll. En av de sista pusselbitarna lades på plats.
Javisst har jag en lång väg kvar tills jag är helt vuxen, men jag är inte lika lättpåverkad längre. Jag har blivit stöpt till den jag är. Vaxet har ännu inte helt stelnat, men när jag är helt fast i denna formen, då är jag också helt vuxen. Vägen dit är lång, men den börjar här. En lång resa börjar med ett enda steg. Att växa upp handlar om att våga ta det steget.
Att ta steget ut i världen som en person med egna åsikter som inte kommer att kuvas. [...] Jag har avslutat en inre resa och påbörjat en annan. Den förra handlade om att finna mig själv, denna handlar om att uttrycka mig själv. De är tätt sammanflätade, men ändå olika. Det är den här resan som blir mitt steg ut i världen, medan den förra var ett steg in i mitt innersta.

Ut i världen, det är dit jag ska nu. Jag ska sluta gymnasiet, gå på antagningsintervju(er?) till universitetet, kanske åka nånstans med klassen, jag ska jobba, resa, skriva och jag ska göra saker jag vill göra för jag kan göra det.

Allt kommer inte att lyckas, men det är hit de senaste åren har för mig och det ska bli spännande att se vad som händer.

Jag skrev att jag inte var helt vuxen än, det var år 2005 då och det var sant, jag var inte helt vuxen. Jag var samma person då som nu, men många erfarenheter fattigare. Ibland vill jag se världen som ett barn, men jag är inget barn längre. Om jag inte är vuxen, vad är jag då?

Jag tror att jag kommer vara vuxen detta år, det blir helt enkelt så när tiden går.

Beware of largely incomprehensible musings

Seeing is believing. I see a lot, therefore I believe a lot. Idiom deduction.

Do I believe because I see, do I see because I believe, or are the two things unrelated? It depends on what I see to believe, or what beliefs make me see. I guess. If it's true for me, is it true for other people as well? Or too subjective, a non-universal truth. Not truth then. Reasoning with language is difficult. That's probably why people don't, haha. But it's no wonder there are problems explaining reasoning through language as well.

---------------------------------------------------------------------------------

"Jag är prästdotter, jag minns när någon hade dött och min far brukade dra ett streck med linjalen över namn i kyrkoboken. Det gjorde intryck."

Jag undrar hur det är idag? Personnumret ogiltigt. Personnumret finns inte i registret.
Minnesrunor. De är personliga i alla fall.

-------------------------------------------------------------------------------

Words that don't make sense. Release. Room where there wasn't any before. Not fitting into the symbolicism. Water where it shouldn't be. Traces of man. Empty room made by man. It doesn't make sense. A sense of freedom in being there. Freedom isn't only finding joy where you normally wouldn't expect to find it, freedom is finding other things as well. Places you've never been. Things that you wouldn't expect to find. Even if it doesn't make sense. Freedom to not make sense. Let go.

Darkness. Don't go too far into the darker darkness. Dangerous. Does it make sense? I don't know. I can understand some things that happen, but they don't need to make sense for that.
Reason and emotion are different. I understand with reason and I make sense of things with emotion (not making sense, not seeing why = perception?). That's not a valid distinction, but there isn't a good one. Not one that makes sense. Or is understandable. I'm pretending like those expressions don't mean the same thing. I guess they do mean the same. Normally. I just mean different things by them.

Still, understandable things aren't necessarily sensible, are they? That's what I meant. So maybe I'm right after all. Right against myself. Reflecting on reflections. It's all just words anyway. Language. But it's a release, letting words out into nothing.

Reflections. I was walking at a place that isn't special at all. That makes it special to me. No one would be able to tell that that's my place. A small patch where nothing is built. Surrounded by so many boring things. I like that. Calm in the middle of everything. That part makes sense. It has made sense many times.

If you're not me, I doubt this will have made any sense. Sorry about that, I'll return to my senses soon.

Stanna. Andas. Snälla. Titta dig omkring. Världen är vacker. Det brukar den vara.

Men ibland stannar man inte, ibland orkar man inte. Man har gjort annat och borde gå tillbaka till det man egentligen borde göra. Eller så tänker man på annat, andra saker utspelar sig framför ens ögon, eller, tekniskt sett bakom dem. Det där med att vara närvarande där man är är svårt ibland. Ibland är det bra att vara närvarande, ibland inte. Jag antar att det beror på var man är om man inte är närvarande. När jag ser min egen värld är det bra. Annars inte. Det här är bara random tankar.

Nu är jag här och nu. Det är mörkt ute. Och kallt. Annars hade jag öppnat fönstret och luktat på natten. Det är något särskilt med det.

Regnet faller
Dropparna är kalla
Regnet faller
Slutar aldrig falla

Regnet faller
Blockerar luft i natten
Regnet faller
Tills luften full av vatten

Regnet faller
Strilar ner med väldig fart
Regnet faller
Ibland så underbart

Regnet faller
Någon gång på oss alla
Regnet faller
Och kommer alltid falla

Random stream of consciousness i organiserad form. Någotsånär. Tror jag. Bara nåt jag skrev nu. Idag är spamdag på bloggen.

---------------------------------------------------------------------

Hon står längst ute på skeppets för, vågorna plaskar nedanför henne med euforiskt vitt skum. Vinden för hennes hår bakåt, får det att fladdra lekfullt vid hennes kinder. Den blåa himlen sveper vackert förbi, obemärkt av flickan i hennes glädjerus. Med himlen framför sig finns det inga gränser för vad hon kan nå. Det lilla luddiga vita molnet vid horisonten är inom räckhåll, inget annat vore möjligt. Den friska doften av havet och världen berusar flickans sinnen. Skeppet har just tvättats rent av regnet och doftar som en vårskog. En lång klädnad blåser runt flickans kropp, liksom håret är den lekfull i vinden. Hon snurrar runt, runt, runt och ställer sig åter i fören, yr av förtjusning. Inga hinder, bara hon och världen. Och dit är hon på väg.

Det är en version av frihet. Jag tror det finns många. Frihet är inte bara de här överväldigande äventyren. Då skulle nog ingen av oss egentligen vara fri. Och det hade funnits en gräns innan det gick över till anarki. I en anarki tror jag inte man är riktigt fri, för man kan inte välja ordning.

Jag önskar jag kunde flyga. Det skulle vara härligt. Det närmaste jag kommer är att skutta, springa i cirklar med öppna armar, snurra runt, runt. Men det är också en frihetskänsla. Jag dansade i regnet en dag i somras och då tänkte jag att det där med frihet, det är inte att göra precis vad man vill, då skulle det vara anarki, nej, jag tror frihet är att finna glädje där man inte skulle kunna tro att den fanns. Jag tycker det känns som en mer frigörande frihet. Inga tvång på att vara impulsiv bara för att visa hur fri man är. Impulsiva saker kan också vara frihet, men frihet kan vara mycket enklare. Jag vill gärna tänka på mig själv som fri. Åtminstone när jag väljer att vara det.