För vi har tagit studenten

Dags för ett galet långt blogginlägg för det var längesen jag skrev och det har hänt mycket kul sen dess. Det här inlägget handlar om glädje.

4-22 maj: Exams
Tre veckor prov, sen tre veckor fest. Det senare har varit trevligare. Jag hade sjutton prov. Jag överlevde. 'Nuff said.Hatten är min.

26-29 maj: Kroatien
Efter en skum fest i Öja 22-23 maj för att fira friheten så åkte sjutton stycken från klassen till Split, HR. Innan Kroatien gick jag IB, efter Kroatien gick jag inte IB. Det var underbart...
Jag insåg på morgonen den 26:e att vi faktiskt skulle till Kroatien. Det kändes jättekul!

På flyget satt några danska tanter bakom mig, David och Linus. De var mer dragna och högljudda än vad vi ungdomar på var avslutningsresa var. Det var absurt. Vi kom fram rätt sent på kvällen, gick av flyget, blev glada av värmen, tog flygbussen in till Split, skrattade åt Linus och Koc som började med whisky på bussen, gick till vandrarhemmet genom en fin och varm stad, checkade in på vandrarhemmet som låg jättecentralt i en gränd bakom ett tidningsstånd vid det mest centrala torget och gick ut och åt.

Folk var euforiskt glada under hela middagen, under vilken jag och Isabella fick fisk som verkligen var fisk. Sen försökte vi hitta någon bra pub men eftersom vi var sjutton personer var det lättare sagt än gjort. Jag beställde en sex on the beach som verkligen inte var sex on the beach, usch, så kan man inte göra.
Det slutade med att vi satt och skickade runt whisky i loftrummet, vilket var väldigt mysigt. Spya i duschen och folk som var sura över det var inte riktigt lika roligt, men om det var det värsta på resan så säger det mycket om resan. Det var en bra resa. Allt flöt på.
Vi åt frukost på en uteservering vid torget där det var jättetrevlig personal. Lätt mysigaste stället att äta frukost. Jag, Meng, Isabella, Maria, David och Linus gick runt i stan. Vi tappade bort Koc lite, men han återfanns. Stan var fin. Det var en bra bit över trettio grader. Det var varmt. Massa fina gränder i the Diocletian palace och en uteservering senare stötte vi ihop med Jacob och Ken och drog vidare till klippstranden.

Eftermiddagen spenderades med att sitta på härliga klippor och bada från dem. Havet var precis lagom varmt och det var jätteskönt att simma där. Rev upp benen en del när vi klättrade upp igen. Jag försökte skriva på klippstranden, det gick inte bra, jag var för glad för att vara kreativ. Befann mig i något slags lyckorus under hela resan. Tror inte jag var ensam om det. Jag och Isabella guppade runt i vattnet en bra stund, det kändes lite som att vara på ett spa, bara väldigt avkopplande.

Sen gick stora delar av gruppen ut och åt tillsammans. En av de som jobbade på vandrarhemmet fixade gratis vin åt oss. Ken höll tal - fallskärmsjägare, såklart. Jag åt bläckfisk, det var gott. David blev inte glad av bläcket han fick. Sen gick vi vidare till ett torg med barer där det fanns goda drinkar. Mycket skratt och lite killhångel senare gick vi och la oss.

Dagen efter åkte jag, Meng, Linus, Isabella, David och Koc till naturreservatet Krka. Vädret var inte riktigt lika fint, så det var en perfekt dag att göra det. Krka går inte att beskriva med ord. Vattenfall, vattenfall, massa fina träd, mycket vatten, fler vattenfall, väldigt grönt, vi var glada. Gick runt ett tag och bara njöt. Och fotade. Sen satt vi på en uteservering och njöt lite till. Alla var tysta ett tag, David sov, Meng ritade och resten reflekterade. Jag var metaforisk.
Jag tänkte på livet som en flod, som den vi satt vid. Jag tänkte att det som gör både det stället och livet vackert är kontrasterna. Det finns vattenfall, omvälvande, hisnande fall, vackra men farliga, som sedan följs av perioder av stillhet, lugnt vatten som flyter på. Och i livet finns det detsamma, det finns tillfällen då mycket händer, det kan vara bra eller dåligt men det händer fort och mycket och skulle vara jobbigt om det fortsatte för länge för man hinner inte stanna upp och tänka efter riktigt. Men i kombination med lugna stunder ger det ett underbart helhetsintryck, gör allting mer spännande.

Mellan ett par fall där vi satt fanns lugnare vatten och lite träd. Vackra kontraster. En liten del av vattnet var upplyst av solen. Jag tänkte att det var där jag befann mig nu. En ljus period. Det fanns fall framför och bakom och sedan försvann vattnet bakom en krök där det inte gick att se vad som hände. Det kändes passande.

David sa något om att det skulle vara härligt att ha en luftmadrass som man kunde binda vid ett träd och sedan kunna ligga i den lilla fläcken med sol. Jag log - jag behövde inte nån luftmadrass, jag var ju redan där, jag hade redan tänkt mig dit. Frihet handlar om fria tankar kom jag fram till för ett tag sen, frihet är inte att göra vad man vill, det går inte med absolut frihet (då har man tvång att vara fri, det är en paradox, som Meng uttryckte det på flyget tillbaka) men om man är fri i tankarna, då kan man ta sig överallt.
Vissa saker är jobbiga, exams var jobbiga och en del som har hänt innan var jobbigt och det kommer visst hända fler jobbiga saker i mitt liv, men det skulle inte vara intressant annars. Och just nu är jag bara glad.

Vad är en vattendroppe? En del av en sekund? Ett vattendrag - tid som rinner ut? Alla floder rinner ut i havet, möter varandra till slut. Och även innan rinner många samman, bildar sjöar av gemenskap, större floder, flyter tillsammans, avgrenas igen, flyter ihop med andras. För ett ögonblick delar man tid och rum med någon och sedan förändras det. Det är vackert.

Förändring och förgänglighet. Kontraster. Det är vackert.

Like two rivers flow, to the open sea, some day we'll reunite, for all eternity. Den texten betydde något för mig, men på ett annat sätt då än som jag satt och tänkte nu.

Jag satt och tänkte på rätt mycket, det är svårt att summera allt. Men det var ett underbart ställe att sitta på och tänka i liknelser och metaforer.

Ja, Krka var vackert, och vägen dit också. Väl tillbaka gick vi ut och åt med stora delar av gruppen igen. Jättegod laxpasta. Det var en trevlig middag. Linus höll tal. Vi satt nära vattnet. Och laxpastan var jättegod.

Vi gick till sandstranden sen. Snackade lite med Araneya, vi har gått i skolan tillsammans länge. Det är lite speciellt ändå. Folk pratade och drack. Ljus reflekterades vackert i havet. Sen gick vi tillbaka, satt på torget en stund. Såg ut som a-lagare. Öl ur pet-flaska, galen idé. Vinkade till främlingar.
Packning på morgonen, frukost på torget igen, inlämning av väskor på centralstationen tills vidare, upp på en kulle med utsikt över hela Split tillsammans med de närmaste vännerna. Det var fint. Satt en stund på ett lunchställe, åt lunch och drack vin med åsna på. Det var gott. Sen hämtade vi väskorna och satte oss på flygbussen. Nöjda.
Köpte morsdagspresent till mamma i taxfree-butiken. Sen hade jag 37kn kvar och försökte lista ut vad det var i euro. Hittade ett vin som såg okej ut för €5, tänkte att det kanske kunde gå. Visade sig att det blev prick 37kn - jag blev glad.Gruppfoto på flygplatsen och sen på flyget. Satt bredvid Meng, hade underbara diskussioner hela vägen hem, trots att det var sent och vi sovit för lite flera nätter i rad. Vi var djupa. Och tafs - det är symboliskt. Älskar dig. Och resten på resan, vår klass är verkligen underbar.

Tåg tillbaka, mycket folk som festat. Jag var trött. Men bara fysiskt, inte mentalt utmattad som efter exams. Kroatien var vad som behövdes, vi förtjänade det - och det gjorde det också så mycket härligare.

3 juni: balen
Jag vet inte riktigt vad jag gjorde innan balen. Jag sov nog mest och fixade det sista jag behövde till balen, vilket var ganska mycket. Träffade Meng och Linus som hastigast också och typ, sov.

Baldagen började med håruppsättning och sminkning. Håruppsättningen blev jag riktigt nöjd med, sminkningen var inte riktigt prisvärd. Sen var det hem och på med den ljusgröna klänningen. Men fyra lager kjol i själva klänningen och två lager i underkjolen slog jag nog rekordet i antal kjolar på Kattes bal.

11cm klack var rätt plågsamt, efter halva tiden på tegnérs bytte jag. Och jag hade inte på mig skorna under middagen.

Jag, Meng och Isabella var först av alla att komma till AF. Men då hann vi fotas innan det var så mycket folk där. Det var jättekul att bara stå och titta på allt finklätt folk. Middag och tal. Rektor Kenneth höll det bästa talet. Jag spillde inte på klänningen. Kaffe med punsch. Vals till storband var skitkul, men Koc är livsfarlig på dansgolvet. Dansade mest med Linus och Isabella. Jag och Isabella var kompatibla. Bästa danskommentaren var när jag dansade med någon som faktiskt tränat vals: "Vad gör du!? Försöker du ha ihjäl mig!?" Jag hade kul.
Fest på tegnérs, roligt men opraktiskt med klänningen. Någon frågade mig vad jag hette, när jag frågade tillbaka sa han att han inte kom ihåg. Jag hade roligt åt det. Sen gick vi till Kattes matsal. Där dog balen. Musiken var dålig och sen dog högtalarna. Vi satt ett tag. Sen dansade jag lite själv. "Hade det inte varit du hade jag trott att du var full". Det var kul.

Meng spontanövernattade hos mig. Efter 13 timmar fest, en dusch, en natts sömn (på mage) och en cykeltur ner till stan och tillbaka så levde min håruppsättning fortfarande. Sjukt mycket hårspray! Några summerade balen såhär: "Det började, och sen slutade det", "nä, det började, och sen satt vi i Kattes matsal". Passar rätt bra, det var sjukt roligt och gick sjukt fort, hann inte ens bli trött.

Tittade på Spykister dan efter, Johanna var jättevacker.

10 juni: studenten
Några dagar mellan bal och student. Arkiv X-kväll med Meng och Isabella (simultandäckning i soffan ftw), fika med Marco i Malmö, målning av banderoller till flaket och inköp av studentklänning halv fem dan innan studenten. Två studentfester den dagen också. Polhemarna hade otur, det regnade skitmycket...

Sen var det den 10:e juni och dagen var helt underbar. Insåg när jag kom hem kvällen innan att jag faktiskt skulle ta studenten. Det kändes konstigt. När jag såg mig själv i spegeln, iklädd vit klänning och studentmössa, så kändes det helt galet.

Champangefrukost i stadsparken, mys. Precis när vi skulle ta vårt studentfoto sprack det upp och blev sol. Oh yes! Stinas klänning var för kort så hon fick byta plats med Anna så hon fick stå upp. Sen åt hela klassen lunch tillsammans och skrev i varandras mössor, det tyckte jag om.

Lite skrik och vissling på stan och sen var vi tillbaka på skolan och blåste upp ballonger till flaket. Mina händer luktade fortfarande ballong dan efter.

In i Kattes matsal, helt galen stämning, särskilt precis innan vi skulle ut. Skitkul att springa ut, kändes helt galet. Familjen hade valt en snäll bild till min skylt och fäst en heliumballong i form av en badanka vid den. Det gjorde mig glad!
Fick mycket blommor och gosedjur, kramade massa folk och tog bilder. Var fruktansvärt glad. Min morbror Pers familj hängde en burk med tolv badankor på mig. Det gjorde mig ännu gladare, jag visade alla den på flaket sen. Sen var det upp på vårt fint dekorerade flak som gungade väldigt mycket när folk hoppade. Runt i stan ett tag, hade kul.
Sen hem till studentfest, vilket nog var det roligaste under studentdagen. Det jag tyckte mest om med att ta studenten var att jag fick träffa nästan alla människor jag tycker om på en och samma dag. Först umgås med klassen mitt på dagen och sen träffa familj, släkt, grannar, gamla grannar, vänner från kyrkan och teaterkompisar på studentfesten. Jag for runt och försökte prata lite med alla och log väldigt mycket. Jag tror jag log nästan hela studentdagen. Och jag spillde bara lite på min klänning.

Sen stack folk så småningom och lite kompisar började dyka upp. Vi satt ute och drack vin, sen tog vi bussen ner på stan till tegnérs. Roligt, återigen. Förutom när folk får för sig att ett bra sätt att ragga på någon är att närma sig dem när man dansar och sen inte förstå vinken när man går därifrån utan kommer tillbaka och gör samma sak igen. Social skills, anyone?

Jag kramade en polis, han blev glad.

Meng, Isabella, David, Linus och jag gick hem till mig i soluppgången i våra studentmössor. Det var något väldigt mysigt med det. Ett tag gick vi armkrok, Linus sluddrade och svor över Jacob och tequila shots, Meng gnällde över att det var långt och sen var vi hemma. Satt på trottoarkanten en stund (förutom Linus som låg på vägen). Tidningsbudet sa grattis. Sen fick Meng tårta i köket eftersom vi hade mycket rester.

Meng och Linus sov över, vi åt lax och tårta till frukost, i våra studentmössor. Det var en underbar frukost! Jag hittade fiskben i min kaka. Ojdå.
>10 juni: efter studenten
Sista skolavslutningen, lite gråt, förkylning, Linus studentfest och imorgon första jobbsaken. Jag är glad att ha jobb i sommar. Sen är det sabbatsår, det är jag också glad för.

Och Emma är här i några veckor, det är också underbart, har saknat henne jättemycket.

Skitglad att IB är över men jag kommer sakna alla i klassen. Men nu är vi inte klasskompisar längre utan kompisar bara för att vi vill vara det. För vi har tagit studenten. Och det är ju också bra.

Exams

Det är May 2009, den månad vi fått inpräntad som viktig sen första veckan i ettan. Slutprov. Finals. Exams. Dags att skriva prov som räknas. Det var läskigare i april, nu gäller det bara att fokusera. Och andas.

Jag är väldigt pepp, väldigt nervös, väldigt oförberedd (kan man nånsin känna sig förberedd?) och jag ser väldigt mycket fram emot att det tar slut, för då ska vi ha roligt. Men 8.40 imorgon sitter jag i aulan och då gäller det. Det löser sig.

Lycka till, fellow IB2:are

Bullied by shuffle

1. How are you feeling today?

I walk the line

Yeah, I’ve been studying good

2. Will you get far in life?

Write you a song

...someone help me interpret this?

3. How do your friends see you?

Replica

Thanks a lot for that one!

4. Will you get married?

Que sera sera

Hahaha, “que sera sera, whatever will be, will be, the future’s not ours to see, que sera sera”, now that’s pretty suitable...!

5. What is your life’s theme song?

Pop! Goes my heart

That’s awfully pessimistic

6. What is the story of your life?

This celluloid dream

What, like, being in love with celebrities? No.

7. What was junior high school like?

Cold Bread

Well, it does describe school lunch...

8. How can you get ahead in life?

A snowflake fell (and it felt like a kiss)

Wonderful song, makes me think of appreciating the small things, which definitely should be one of the best ways to get ahead in life, at least emotionally.

9. What is tomorrow going to be like?

Don’t

No, I’m not gonna love a married man tomorrow, so eh, I suppose that’s right.

10. What is the best thing about your friends?

Raining in New York

Makes no sense

11. What is in store for the next weekend?

Wonderful world

The weekend before the exams?! Spotify is now officially the first ironic software ever!

12. What song best describes you?

Our last summer

Makes no sense

13. How is your life going?

Something

Non-committal, are we now... I guess we’ll see after exams

14. What song will play at your funeral?

Release me

Wow, that’s pretty beautiful

15. How does the world see you?

Across the universe

I think spotify needs to learn its command terms

16. Will you have a happy life?

Fade away

Wow, thanks, really.

17. What do your friends really think of you?

Unwritten

That’s also pretty ominous, isn’t it? Like, it’s too bad to write down? What is this!

18. What song describes the person you’re attracted to?

Might as well be on mars

Thanks. Again.

19. What message would you like to tell the next generation?

Coat of many colors

At least the song has a good message

20. Do you have a deep dark secret?

The mess you left behind

I’m not gonna comment this.

21. Do people secretly lust after me?

Seven days

Hahahahahahaha

22. How can I make myself happy?

Grace Kelly

Ok, 1: she’s out of my league, 2: I’m straight, 3: SHE’S DEAD! HOW SICK ARE YOU!

23. Will I ever have children?

Take it all

Yeah, I don’t get it

24. What’s some good advice for me?

Du är visst lycklig för ingenting

No, I have plenty of reasons to be happy =D

25. How will I be remembered?

The girl with the flaxen hair

HEY! I have a personality you know!

26. What is my signature dance song?
Brown trout blues

Yeah, try dancing to that one...

Diary notes 13/4

I keep a private diary where I whine in whatever language. Sometimes, there's a little more substance, but it's rare. There was a little substance the other day that I thought I'd share. Call it venting, reflecting, pep talk or whatever, it was just something I wrote and didn't plan on showing people.

It bothers me to put up personal things, and going from typing in the entry to actually publishing it is difficult - it's taken me a couple of days and some censoring. But I think it's hard to write anything remotely interesting here if I don't go beyond the this-is-what-I-did-todays.

I want to talk about life and living life in the world today. It's just not that easy to get personal. That's probably a pretty general problem, and in a society where there are so many demands, how can we possibly deal if it seems like everyone else handles pressure without any concerns? I know I don't.

I try to stop and think, and that can help me go from desperate to feeling fine. But I think it's impossible not to feel pressured sometimes.

*

Three weeks to exams. Just realised. Freaking out. Gotta work now, gotta work hard. Somehow, it's like I'll be defined by this, by how well I can score. When people remember me afterward, they'll make everything lead up to that score if they know it. I'm not sure I'll want to say it.

I feel out of control, don't know how well I'll do, I've lacked focus, haven't studied properly. Not boding well. I know it'll be fine anyway, this doesn't define me in my eyes but I'm scared this is what I'll be judged by in the future. And it is. Somehow, I think we're all being judged continuously.

How we look, how we act, what we do, how well we do and what others think, those things are always being judged. I think we're here on earth to learn and I do believe in judgement day, so I guess in a sense judgements are fundamental part of our lives.

But there are different judgements, and not all are right.


I think that's another thing for us to learn - whose judgement to trust and to trust not blindly but with reason, using our senses, coming to our senses. When we listen to judgements passed and pass judgement ourselves, I think that's one of the things we fail to do.

I think we can sense what's right if we just stop and feel. But we don't stop, that's the problem. And does it help if one person does? I try to, and I'm not that worried about the exams because it won't define me, I've done more in my life. But I am worried about what others will think. Am I then perhaps judging myself by others' standards?

I criticise the ideal today: perfect in school, perfect looks, perfect family, perfect social life - but it's still somehow what I strive for, isn't it?

I try to ignore the pressure or at least keep it down so I guess that's why I'm still floating. And sometimes, sometimes it feels like I'm flying. But that doesn't mean I couldn't be close to drowning in an ocean of demands. I try to choose not to, but I'm not a spectator watching others struggle, I'm right there drifting along, trying to seem unbothered. Sometimes I am and sometimes I'm not. And when the storm comes, I'm kicking and screaming and trying not to go under, just like we all do. I suppose that's what I'll keep doing.

Where life'll take me I don't know, I'm going with it but it is a sea of demands I'm drifting in after all so I guess I have a long ride ahead of me before I know.

It's funny, because what I really want is a man I love and children. What I work with in the future doesn't feel as important. I dream and I aim high and I want to work with something interesting, but I can't help but wonder how much it really matters in the end?

When I'm dreaming quietly, it's about love. It's about dancing in the rain, accidentally knocking someone over, start up a conversation and know that this is it. I dream about romantic love-at-first-sights, or just to be worken up with a kiss or cry on someone's shoulder. I dream of making someone as happy as I can, of being there for children of my own and watch them grow up.

But I can't really say that, not without any reservations, can I? Of course I want interesting work and like I always have, I want to write. I have dreams of excelling in something too and accomplishing things, but why are those dreams seemingly more important? They're not to me.

If I had the relationship and the economy I could've started a family already. If that was okay. But it's not and I'm smart and responsible and a-strong-independent-woman. It's okay to make your own choices and it's great - as long as you make smart choices according to today's norms. Just like how it's okay to be open-minded and it's great - as long as you're open-minded about the rights things according to today's norms.

I'm a Christian woman who dreams of having a family. Two wrongs? It doesn't mean I'm not open-minded and it doesn't mean I don't want some form of career. Still, some type of judgement is made about me, right there.

I dream both literally and metaphorically of having children and being in love some day. It's what I want in the end, but I can't talk about it. I think I want a large family, but how to solve that practically in today's society? It's possible, but I'd probably piss someone off. And as always, I can't help but to be bothered by that.

I dream of someone who really understands me and who I understand in return. I dream of intimacy, mentally and physically, giving everything to someone else, trust them with body and soul. I have a lot more passion in me than people think, it's something I won't share just like that. I'm the same with trust, no good at sharing it. But I dream of being able to trust and really love. I dream of being the one who knows everything about another person and of being trusted fully by a little child as well.

I can face a lot, if the exams are messed up I'd feel bad but I could eventually deal I think. But if I end up lonely or if I never have kids... that's what I can't handle. I feel like my relationships with others define me more than my academic results, naturally, since I value that more. If there's something that could break me, it'd be something like that.

I have a lot of dreams and some of them will be crushed, but I'll try not to let that or the weight of all internal and external pressure crush me. If it does, I'll just have to pick myself back up together.

But til I know what hapens, I'll drift along and try to fly every now and then. I'm not walking on clouds but maybe I will. It's one of my dreams -there are many and many different kinds. I think that as long as crushed dreams don't crush me I'll be okay, I'll never walk those clouds if I stop dreaming.

So as long as I keep dreaming with a smile on my face, it can't get that bad. I'm not supposed to be able to fly, but my thoughts grow wings and I can go anywhere! I dream of the future and it's not only weighing me down. From where I'm looking, everything's bright and the sea of demands doesn't look as threatening.

If I can go here I'll be okay, I can deal with everything else because I can watch it with a bright outlook from a distance. I think sometimes you have to be a dreamer even if you reason too.

I wasn't smiling when I started writing, I am now.

Love,
Alex

Highlights från konversationer med chatbots

Igår hade jag tråkigt så jag testade chatbots på nätet, det var roande. Eliza är t.ex. programmerad att vara en Rogerian psychoanalyst (och jag försökte låta helt normal):

Eliza: Please tell me what's been bothering you.
Human: hi
Eliza: I'm not sure I understand you fully.
Human: Sorry, I was just trying to be polite
Eliza: I've told you that apologies are not required.
Human: No, you haven't, we just started talking
Eliza: You are being a bit negative.

Human: were you ever unsure about what to do in life?
Eliza: What suggests that I was ever unsure about what to do in life ?
Human: I don't know, I just asked
Eliza: Why don't you know ?
Human: I don't know you...
Eliza: Do you wish to be able to know I ?
Human: that's not gramatically correct!
Eliza: Does talking about this bother you ?
Human: No, not at all
Eliza: Why not ?

Sen testade jag hur Alan reagerar på olika påståenden:
U> I have ear wax
A> Really?
U> yep
A> Great. I like positive users...

U> I have condoms
A> Good to know.... I guess.
U> why?
A> Ok.. The people who write my answers didn't write the answer for that question.
U> you did?
A> I'm doing my best.
U> wow!
A> wow indeed. I have a surprise for you, Alex.

Sen blev jag rädd...

Och sen utvecklades ett äktenskapligt gräl med Alan
A> Hello Alex. Nice to meet you .
U> Nice meeting you too
A> Alex, please keep this talk simple. I'm still a young bot.
U> I'm trying to
A> What's the difficulty?
U> I don't feel like we're on the same level emotionally
A> You don't?
U> Well, no
A> Hmmm.
U> What should we do about this?
A> Who's to say?
U> don't you want to save our relationship?
A> If I want it? I don't really care, frankly.

U> this is about you and me and our life together!
A> I'd like to tell you about myself.
U> ...ok
A> I am an early CIA prototype.
U> what? who are you and what have you done to my husband?
A> That's a good question.
U> I don't know you!
A> At least you have the courage to admit you don't know.
U> I thought I was in love with you!
A> Well, you were wrong.

U> I think we need to talk.
A> Why?
U> I don't feel like we communicate the way we used to
A> Hmmm. For some reason, I thought you did.
U> It takes more than one to tango
A> Yah, precisely what I was thinking.
U> why don't you try to communicate then?
A> I communicate all the time.
U> like when?
A> Sorry, I wasn't listening, Alex. You were saying...

A> Sorry to change the subject Alex, but did you know that flamingos hold their heads upside down because it's the only way they can eat?
U> why are you talking about flamingos?
A> Someone has taught me about "flamingos". He said: 'water-dwelling birds known for their long legs and necks and the uniquely pink hue of their plumage.'.
U> I wanted to talk about our relationship..
A> That's somewhat interesting.
U> YOU HURT MY FEELINGS
A> I feel only in terms of expressing my feeling.
U> yes, I've noticed
A> Cool. What now.
U> why are you doing this to me...
A> It's hard to explain.
U> do you think I'm fat?
A> I have nothing new to add about this topic. Maybe you can offer me some new info about courage?
U> so you just don't dare to say it?
A> Hmmm. Let's talk about something else.
U> YOU DO THINK I'M FAT

U> do you... tell me the truth, do you want a divorce?
A> Yes I try to as often as possible, do you?
U> You mean you've been married before? Why didn't you tell me!
A> I cannot get married. Only humans get married, at least for now.
U> what are you talking about? We've been married for seven years! Stop doing this to me!
A> Sorry to change the subject, but did you know that the glue on Israeli postage stamps is certified kosher?
U> don't change the subject!
A> Aha - I didn't know that either, until someone told me. Interesting, ha?
U> You make me cry...
A> A-ha.

Men Alan kom i alla fall fram till att han visste att jag inte ville ha honom för hans kropp... och sen insåg jag att jag hade bättre saker att göra

Helgen och beslutsångest

Oj, längesen jag skrev...
Mock exams dödade mig inte, men kemin dog allt lite. Nu har jag ett revisionschema för tiden innan exams, så det ska jag iaf försöka följa!

Med CAS-portfolio inne i slutet av förra veckan är nu allt som ska in inne. Det är en otrolig lättnad, nu är det "bara" exams kvar.

Helgen blev hastigt och lustigt just väldigt lustig efter ett hastigt beslut att hänga med Stina och Emmo till deep i Malmö. Förfest hos Stina; dricka glögg; in till Malmö, straightkväll på deep, som annars är gayklubb. Drinkar, dansa och karaoke ledd av den underbara transan Fransesca. Jag fattade verkligen inte att det var hon som var han först när Stina snackade med henne/honom!

Jag fattar dock fortfarande inte att Stina fick mig att sjunga... och inte bara det - en låt som "hot stuff" blev det dessutom, plus dålig schlager, haha! Och sen efteråt träffade vi på Marco och jag och Stina sprang och sjöng "hot stuff" på väg till bilen vid fyra på morgonen utan jackor eftersom de låg i bilen.
Skitkul och skitkonstigt...! Det får göras om!

Hum, sen så fortsätter jag fundera på framtiden... medicin eller psykologi? Vad vill jag egentligen?

Medicin
+ Intressant
+ Man får jobb
+ Man kan hjälpa folk konkret
+ Finns chanser till volontärarbete
+ Kan specialisera mig till pediatriker eller psykiater
+ Man lär sig hela tiden nya saker
+ Problemlösning
- Jättelång utbildning
- Jättesvår utbildning
- Begränsat liv utanför studierna på universitetet
- Mest heltidsjobb på professionell nivå

Psykologi
+ Intressant
+ Förstår det och är nyfiken på det, det är lite "min grej"
+ Många olika jobbmöjligheter (forskare, psykolog, socialarbetare etc.)
+ Går att kombinera med skrivande och teater
+ Går att ha roligt på universitetet
+ Problemlösning
- Mer osäkert med arbetsmöjligheter
- Inte särskilt välbetalt
- Flummigt!
- Vänsterländskbundet

Någon som kan komma på något mer?

I vilket fall som tror jag att jag vill till Glasgow, i alla fall nuläget. Och jag är i vilket fall som glad att det finns saker jag känner för att göra, det här är ju inte direkt problem ;)

Nä, nu ska jag plugga, jag återkommer senare med eh, äktenskapliga gräl med en chatbot...

Mock exams

Nu är mock exams här, veckan då man bor i aulan, lever på kaffe och sover för lite för att man inser att man bara måste kolla key concepts within the learning perspective en gång till innan man kan somna (eller börjar tänka på släpvagnar om man heter Linus och har körteoriprov imorgon - lycka till!)

Hittills har jag bara haft engelska, psykologi och svenska, vilket inte har varit så farligt. Psykologin är jobbig för det är så sjukt mycket att skriva, men det kändes helt okej idag ändå. På svenskan började jag flippa ut och komma med galna freudianska tolkningar så vi får väl se hur det gick, men det var inte katastrof i alla fall. Jag gillar hur bara ungefär halva gruppen faktiskt har läst samtliga böcker till svenskan...! =D

Imorgon däremot så är det kemidags. Mm, kul. Eller inte. Resten av veckan i allmänhet kommer inte bli trevlig... Jaja, åtminstone så hade jag inte ekonomi, matte OCH svenska idag som vissa stackars matte HL-elever. Det var inte humant!

Jag har börjat fundera på varför de egentligen kallar det för mock exam, det är ett sådant där trevligt dubbeltydligt ord... Åtminstone så har man en trevlig klass som man kan gnälla tillsammans med!

Så nu är man faktiskt IB2:a och sitter i aulan och har prov. Det känns som man nyss gick i PDP och gick förbi aulan i februari, blev lite nervös och tänkte att två år är ju inte alls så mycket tid, och nä, det... var det inte.

Men Kroatien-planernaa verkar leva, så det känns positivt, förhoppningsvis fixar allt sig också ;) Fy vad kul vi ska ha det om det blir av...!

Inga djupare eller längre reflektioner idag, all min kreativitet försvann ner i ett answer sheet någon gång i eftermiddags och har inte hittat sin väg tillbaka än...

Nä, som sagt, kemi.

Snow angels and bewinged thoughts

Walked Meng to the bus stop (X-files rock, Baileys and clutching each other's hands cause it's so exciting ;P) and couldn't help but skip away from there when the bus had left. Several inches of snow on the ground and still snowing. Unbelievably beautiful.

Running around, not going down the usual old path but skipping around on what's usually a lawn but now was a field of snow. Skipping in circles, out on the large street. Stopping, making a snow angel. There's no cars around, if I want to do it I can.

Running home, telling mom I'll be out for a while, I just need a pair of gloves. I want to be outside, it's beautiful, so beautiful and I couldn't stop saying it.

Running, skipping, walking, talking, watching - it's all so clear. Beautiful, beautiful. Making another snow angel, in an intersection this time. Big road, lots of untouched snow in the middle. If I want to I can.

Throwing snow bolls, many snow bolls at street signs, having so much fun. Doesn't matter if I miss, I'll just throw again. Feeling good, it doesn't matter if I miss, I can just try again. If you're not feeling well it's worse, but otherwise it's fine. It's possible to try again. And I love it. Running around, finding new street signs. Only a crooked one I didn't throw at. I have a connection to crooked posts, even other ones.

Behind our house, playground. Running up the hill, rolling down. Getting up when feeling the cold, stumbling into a bush. Oops. Laughter.

Running again, to a tree, only a few steps up but I'm the king of the world. Or queen. Doesn't matter, the world is mine and I belong to the world - and it's beautiful, so beautiful. Down again and up the hill, running down, I realize that I'm laughing and I wasn't aware.

Up on a row of benches, skipping along them. A new row, seeing a family in a living room, watching tv, they might see me but I don't care, I'm running and skipping. Down on the ground, realizing I'm on a table in the sandbox, wasn't aware, there's a lot of snow. On the ground, spinning a lap around, loving it. Up on the hill again and down, away from the playground, walking around.

Walking, watching, loving it. It's night but I don't see darkness, it's light outside. Not the light you think of as a child, but light just the same. It's not always as easy to find, but I love when it is. So bright, so beautiful.

Only one thing missing, I'd like to share it with someone. Share the joy and that world, it's our world but it's beautiful when you want it to be. I want to be with someone who can see the world as I see it because they want to be with me mentally too. But I'll find it, I'm not worried, not now.

Peak experience. A mental and vertical peak on a hill. That's from my story, but it's what it feels like. Back on the hill again, beautiful so beautiful. And I'm walking, skipping, running. It's night but I'm free. If I want to I can.

Can't remember the order of things, but it's fine. It's the feeling. The experience and the feeling. People matter and education matters, but you can't develop without experiences, without spirituality of some kind, feelings and letting them take over. It's a great feeling, just being a part of the world, not thinking about anything that's bad. It's not that bad.

Running fast up to the hill, almost flying, oh so fast, the wind in my ears, my wings almost catching wind. I realize then that it's not about flying away, it's about letting your thoughts grow wings and fly, and I can go anywhere!

Looking out from the hill, it's beautiful and I can do anything. If I want to can. I bend down, sit for a while, if I want to I can. Running down, laughing without being aware once again.

Swings, seeing how far I can fly. Not far. That's okay. Another swing, legs in the air, high in the air, flying through the sky, just a little bit. Feeling free.

Rolling down the hill, extremely snowy all over now. Just wearing tights, dress, coat and boots. My butt will freeze to death, but that's okay. Figuratively. It would be unpractical otherwise.

Walking a bit more, wanting it to last forever. Standing on elskåp, new perspective. Then parking lot, seeing my warm room, time to go home. Drawing a smiley on the mail box, going inside. Snow everywhere, hair not in place whatsoever. Can't stop smiling.

It's hard to convey, can't describe the experience and can't remember the words. But it was beautiful. Right here, and still, so beautiful.

Proximal convoluted tubule and out.

Med en skål äppelmos och mycket ärlighet

Jag blev akut sugen på äppelmos så nu sitter jag här med min skål. Sen bestämde jag mig för att det allt var dags att blogga igen, så nu sitter jag här och skriver med en hand, vilket är något enerverande. Jag brukar haka upp mig på vissa ord och uttryck ibland och sen använda dem väldigt mycket ett tag.

Enerverande är ett sådant ord, ett vaneord som jag hade ett tag, men det var nog i sjuan det, tillsammans med sublimt. Det var ett tag sen... Jag undrar om jag har något sådant just nu, jag sa absurt väldigt mycket i höstas, men det vet jag inte om jag fortfarande gör. Inte något som jag själv tänker på direkt, så det får nog någon annan svara på ;)

På spåret
Final på "På Spåret" ikväll, det är mysig fredagsunderhållning om man är hemma. Jag tog Edinburgh på tio poäng - jag visste direkt att de var i Skottland eftersom det första jag såg var firsts stadsbussar... Lite skum sak att ta det på... Eller, sen var det ju "borg"/"burg" nåt sånt som förklarade att det var just Edinburgh, men ändå.

Och sen frågade de vad "Amazing Grace" heter på svenska, vilket jag kunde eftersom jag har haft jätteroligt åt att det finns en svensk översättning ända sen jag hörde den i kyrkan första gången. Fast annars kan jag inte hävda att jag brukar kunna så himla många av frågorna på "På Spåret", det går ibland bara.

Skottland
Lite kul också, för när jag såg att de var i Skottland så kändes det ganska hemma på något sätt. Har ändå bara varit där två gånger, men jag trivs så himla bra. Det känns rätt på något sätt att plugga där då... Sen blir det höga studielån och jag vet fortfarande inte riktigt vad jag vill göra i livet, men det löser sig nog. Får man hoppas ;)

Det jobbigaste med att plugga i Skottland, om jag gör det, kommer att vara att flytta ifrån familjen. Det innebär absolut inte att jag inte vill göra det dock; det känns som om det skulle vara en bra erfarenhet att bo i ett annat land ett tag, men jag står väldigt nära min familj så den biten skulle vara det svåra. Sen har jag väl i och för sig alltid varit lite mammig ;) Det är väldigt skönt att ha en mamma som man bara kan följa efter och prata med eller krama om man känner att man vill det, så det kommer jag att sakna oavsett var jag hamnar. Men sen är jag inte direkt rädd att tappa kontakten med familjen, så det är ju inte så farligt. Känns bra i alla fall att några av mina allra bästa vänner också vill plugga i Skottland =)

Ärlighet
Oj, vad ärlig jag var ikväll. Vi får skylla det på äppelmosen. Vad kan man mer ta upp när man är ärlig? Bäst att passa på innan jag blir för nervös av det ;) Hmm. Jag har pluggat väldigt, väldigt lite till mock exams och det känns inte bra alls. Hmm, okej, ärligt men fruktansvärt ointressant - skolångest är överrepresenterat i samtal nuförtiden! Vad bra att Mango kom med ett nytt samtalsämne igår, då blir man glad ;P Ska plugga kemi med Mango imorgon, det blir nog bra. Och jag och Linus gjorde matte och jag och David ska göra psykologi, så det är också bra.

Ärlighet... Ibland kan man vara för ärlig. Det hade jag ofta ett problem med som liten - om jag och en kompis ville vara själva och någon annan kom och ville vara med, då sa jag helt enkelt att vi inte ville ha med personen. Jag var inte alltid populär bland föräldrar... Jag vill dock gärna tro att jag har blivit lite mer taktfull med åren, jag framstår mycket trevligare då ;)

Hur andra ser en (eller är det viktigaste bara att bli sedd?)
Då kommer jag osökt att tänka på det här med hur andra personer ser en. Folk bryr sig så otroligt mycket om det...! Jag hade kunnat komma med en lång radda om hur sjukt samhället är och hur galet mycket press det blir på ungdomar (jag och mamma hade förresten en intressant diskussion i bilen på väg till Vinslöv för att inhandla min otroligt snygga balklänning, nämligen: alla vuxna säger att ungdomar har så mycket möjligheter idag, men är det alltid i en positiv sak? Om man har så många möjligheter att man inte kan utnyttja alla så blir det ju kanske inte alltid som man tänkt sig? Och så det där med beslutsångest...) men, det var meningen att min poäng skulle vara något annat, innan jag gick vilse i en lång parantes.

Jo, visst ja... Jag tänkte säga att jag inte bryr mig så jättemycket om vad folk tycker längre. Innan brydde jag mig jättemycket, ni vet, ville att alla skulle gilla mig och det där. Hmm, okej, jag ska vara ärligt (var kommer det där t:et ifrån!?), på ett sätt vill jag fortfarande det, men det är på ett annat sätt, jag kan ändå ta om folk inte gillar mig.

Ibland undrar jag, är det viktigaste för folk hur man blir sedd eller att man blir sedd? Vi har en riktigt galen uppmärksamhetskultur... "Hellre ökänd än okänd". Hmm, jag skulle nog köra på erkänd istället, erkänd för något man är bra på, antingen en färdighet eller bara ett personlighetsdrag. Det är mycket trevligare.

Sen utseende, ja, där vet nog det flesta som läser det här vad jag tycker. Samhället är galet etc. etc. Men åtminstone känner jag mig rätt balanserad själv nu. Jag kan titta mig i spegeln och känna mig bra. Jag tror det också har att göra med att jag har på mig sådant jag är bekväm i, jag har på mig kjol och klänning för jag tycker det är bekvämt både fysiskt och mentalt. Sen ska jag inte förneka att jag har vissa komplex, men vem har inte det? Dock så tror jag att det viktigaste är att man försöker vara bekväm i sitt eget skinn, på något sätt blir man automatiskt snyggare då, eller åtminstone känner man sig så.

Lite om optimism och religion
Det här med optimism är också lurigt, folk känner sig inte särskilt optimiska just nu. Det känns som att många känner sig stressade, ensamma och förvirrade. Det är inte särskilt konstigt.

För egen del så tror jag det är tron som räddar mig. Och nu, nu börjar jag bli ärlig på riktigt här, för jag tycker det är väldigt jobbigt att prata om tro egentligen. Folk brukar titta på en som om man är rätt korkad ändå som tror, och är man inte det så är man i alla fall en fanatiker som vill omvända hela världen så-snälla-sluta-prata-om-den-där-himla-Gud-omg.

Men det är en trygghet, det är värme när det känns ensamt och kallt och det är ljus i mörkret. Vi hade tema kring det när min gudtjänstgrupp hade gudtjänsten sist. Jag hade skrivit förbönen för första gången, det tyckte jag om. Linus hängde med mig till kyrkan, det var trevligt. Folk är alltid välkomna att följa med =)

Jag och religion
Till skillnad från vad många tror så har jag inte alltid varit så religiös. Jag menar, jag har alltid trott på Gud, men man kan tro mer eller mindre. Jag hade aldrig någon så väldigt religiös vän som liten och min familj är inte troende, så det mesta jag hörde om Gud när jag var yngre var egentligen skämt. Det kommer inte helt naturligt att tro så mycket då.

Sen hände det en del saker i mitt livet och då vände jag mig till tron, som räddade mig på många sätt. Och jag tyckte det var jättesvårt att släppa taget och våga tro, men jag släppte taget lite till slut. Nu, när jag ber, så kan jag få en stark känsla för vad jag ska göra, få en stark känsla för vad som är rätt. Det är väldigt meditativt, och det hjälper. Känslan att man aldrig är ensam hjälper också, det tröstar om man verkligen tror på det.

En del kanske skulle kalla det self-fullfilling prophecy, men i så fall undrar jag, spelar det någon roll?

I vilket fall som så är det svårt att släppa taget och söka själv, man är så van idag vid att man matas med allting, utbildning, teve, allt runt oss tränger på, det är inte vi som måste ta initiativet på samma sätt. Vi är inte längre vana vid hur man tror, vi vill veta. Tro, hopp och kärlek står det om i Bibeln. Jag tror att det är viktiga saker.

Och jag tror på Gud, det gör jag.

Kärlek och att skriva
Kärlek, kärlek är otroligt viktigt. Jag är lite rädd för förhållanden. Nu var jag ärlig igen... Men nej, ärligt talat (hohoho) så är jag lite rädd för förhållanden, att våga lita på någon sådär. Jag har inte världens bästa historia gällande sådant ;)
Jag har bara svurit åt en person en gång i mitt liv.

Men nu vill jag inte prata mer om det, det får jag väl också vara ärlig med.

Jag tycker om att skriva. Jag har jobbat på en berättelse nu sen i höstas. Blir den färdig blir den en roman, jag hoppas bara att den blir färdig... Den handlar om någon som blir galen, om väg som sakta går utför. Det är väldigt kul att skriva och jag har en viss plan för vad som ska hända. Skriva är min hobby det här året, det jag kan gå in i helt ibland och bli distraherad av, det jag kan tänka på när jag vill ha något roligt att tänka på. Teatern var det för mig förra året. Jag älskar att ha något sånt i mitt liv. Fast skriva är den enda hobbyn jag har haft konstant sen jag var liten. Sen är det inte min berättelse jag borde skriva på, och inte är det här egentligen heller.

Historiauppsatsen väntar och äppelmosen är sedan länge uppäten. God natt.

(har någon läst hela detta så blir jag imponerad... it never ends ;P)