Ett till år som är på väg att ta slut, tiden den bara rinner ut.
Jag tror att jag kommer vara vuxen detta år, det blir så när tiden går.
Och nu ska jag sluta rimma.
Det här handlar om mitt 2008.
2008, det var ett bra år. Ett av de bästa.
2005 var året när jag fann mig själv (big fat cliché oh no!) och fick självförtroende. Det är en cliché, men en ovanligt sann cliché. Jag gick från att ha varit utfryst och ganska osäker till att hitta många nya vänner, skaffa pojkvän och trivas med mig själv. Det var ett viktigt år.
2006 var på många sätt både bäst och värst, det var det året jag både var mest lycklig och mest olycklig, ett år av kontraster. Det var ett år när jag träffade mycket folk, i slutet av nian och när vi började PDP. Det var året när jag var tillsammans med Niklas, och det var det året Niklas flyttade till USA och allt blev jobbigt.
2007 var ett okej år, men det involverade lite för mycket plugg och alldeles för mycket relationsproblem med David och Niklas. Men annars var det ett bra år.
2008 har varit ett bra år. Det här har varit ett år då det har hänt mycket, och det har varit ett år när jag har varit mentalt stabil och mått väldigt bra.
Dåligt med 2008 har främst varit saker som hänt andra, ett fall av anorexia och tre fall av cancer. Bland annat så tror jag att många som läser detta håller med om att Emmas cancer kom som en riktig chock och att vi har saknat henne mycket sen hon åkte tillbaka till USA.
Allt skolarbete och stress, framförallt nu under hösten, har också varit en nackdel med 2008, men åtminstone så lär man sig något. Det känns kanske inte så när klockan är fyra på morgonen och man skakar av trötthet för kaffet man drack efter midnatt har slutat verka, man har en veckas sömnbrist bakom sig, har precis gjort klart psychology I.A. och ska vara i skolan åtta nästa morgon, men trots allt så lär man sig något i skolan.
Bra med 2008 har framförallt varit folket. Det är kanske också en cliché, men det spelar ingen roll, för vad skulle livet vara utan människorna i det? Meng, Snugglie, Lol, David etc. är personer jag tror jag kommer hålla kontakten med länge (peppar peppar) för de är underbara vänner som jag har delat mycket med det här året. Skottland med Meng och Lol var t.ex. oförglömligt, Arthur's Seat, upp-och-ned-vänt duschmunstycke, Dr. Thompson, Luxemburgare som svängde på höfterna, sömnbrist, nudlar, oh yes... ge mig igen?
Men det här har också varit ett år då jag lärt känna nya människor, åtminstone under de senare delarna av året. Förutom att vara en allmänt underbar resa fick Berlin mig att börja prata mer med klasskompisar jag tidigare inte haft mycket kontakt med, som Emma, Stina, Madde etc. och Istanbul gav mig och Snugglie möjligheten att träffa folk från andra länder och få vänner från så många olika ställen, vilket var en helt fantastisk erfarenhet.
Att jobba på äldreboende, en snabbvisit hos Johanna på Öland, besök hos släktingar i Halmstad och Uppsala, resor till Chester och Rom med familjen, KB i Malmö och universitetsmässa som väckte tankar om att plugga i Skottland etc. har också varit viktiga/roliga saker med 2008. Men inte bara direkta händelser har varit bra - under hösten har jag kunnat hitta tillbaka lite till min kreativa sida och har skrivit dikter och jobbat på en berättelse. Det har också varit väldigt viktigt.
2009 ska bli spännade, det är ett steg ut i världen. Jag skrev en gång, för mycket länge sedan:
Jag vet vad jag vill och att jag har styrkan att göra det. Jag är vuxen. Med så liten marginal som möjligt. Detta hände ikväll. En av de sista pusselbitarna lades på plats.
Javisst har jag en lång väg kvar tills jag är helt vuxen, men jag är inte lika lättpåverkad längre. Jag har blivit stöpt till den jag är. Vaxet har ännu inte helt stelnat, men när jag är helt fast i denna formen, då är jag också helt vuxen. Vägen dit är lång, men den börjar här. En lång resa börjar med ett enda steg. Att växa upp handlar om att våga ta det steget.
Att ta steget ut i världen som en person med egna åsikter som inte kommer att kuvas. [...] Jag har avslutat en inre resa och påbörjat en annan. Den förra handlade om att finna mig själv, denna handlar om att uttrycka mig själv. De är tätt sammanflätade, men ändå olika. Det är den här resan som blir mitt steg ut i världen, medan den förra var ett steg in i mitt innersta.
Ut i världen, det är dit jag ska nu. Jag ska sluta gymnasiet, gå på antagningsintervju(er?) till universitetet, kanske åka nånstans med klassen, jag ska jobba, resa, skriva och jag ska göra saker jag vill göra för jag kan göra det.
Allt kommer inte att lyckas, men det är hit de senaste åren har för mig och det ska bli spännande att se vad som händer.
Jag skrev att jag inte var helt vuxen än, det var år 2005 då och det var sant, jag var inte helt vuxen. Jag var samma person då som nu, men många erfarenheter fattigare. Ibland vill jag se världen som ett barn, men jag är inget barn längre. Om jag inte är vuxen, vad är jag då?
Jag tror att jag kommer vara vuxen detta år, det blir helt enkelt så när tiden går.
Moving on.
11 år sedan
