fredag 31 oktober 2008

Stanna. Andas. Snälla. Titta dig omkring. Världen är vacker. Det brukar den vara.

Men ibland stannar man inte, ibland orkar man inte. Man har gjort annat och borde gå tillbaka till det man egentligen borde göra. Eller så tänker man på annat, andra saker utspelar sig framför ens ögon, eller, tekniskt sett bakom dem. Det där med att vara närvarande där man är är svårt ibland. Ibland är det bra att vara närvarande, ibland inte. Jag antar att det beror på var man är om man inte är närvarande. När jag ser min egen värld är det bra. Annars inte. Det här är bara random tankar.

Nu är jag här och nu. Det är mörkt ute. Och kallt. Annars hade jag öppnat fönstret och luktat på natten. Det är något särskilt med det.

Regnet faller
Dropparna är kalla
Regnet faller
Slutar aldrig falla

Regnet faller
Blockerar luft i natten
Regnet faller
Tills luften full av vatten

Regnet faller
Strilar ner med väldig fart
Regnet faller
Ibland så underbart

Regnet faller
Någon gång på oss alla
Regnet faller
Och kommer alltid falla

Random stream of consciousness i organiserad form. Någotsånär. Tror jag. Bara nåt jag skrev nu. Idag är spamdag på bloggen.

---------------------------------------------------------------------

Hon står längst ute på skeppets för, vågorna plaskar nedanför henne med euforiskt vitt skum. Vinden för hennes hår bakåt, får det att fladdra lekfullt vid hennes kinder. Den blåa himlen sveper vackert förbi, obemärkt av flickan i hennes glädjerus. Med himlen framför sig finns det inga gränser för vad hon kan nå. Det lilla luddiga vita molnet vid horisonten är inom räckhåll, inget annat vore möjligt. Den friska doften av havet och världen berusar flickans sinnen. Skeppet har just tvättats rent av regnet och doftar som en vårskog. En lång klädnad blåser runt flickans kropp, liksom håret är den lekfull i vinden. Hon snurrar runt, runt, runt och ställer sig åter i fören, yr av förtjusning. Inga hinder, bara hon och världen. Och dit är hon på väg.

Det är en version av frihet. Jag tror det finns många. Frihet är inte bara de här överväldigande äventyren. Då skulle nog ingen av oss egentligen vara fri. Och det hade funnits en gräns innan det gick över till anarki. I en anarki tror jag inte man är riktigt fri, för man kan inte välja ordning.

Jag önskar jag kunde flyga. Det skulle vara härligt. Det närmaste jag kommer är att skutta, springa i cirklar med öppna armar, snurra runt, runt. Men det är också en frihetskänsla. Jag dansade i regnet en dag i somras och då tänkte jag att det där med frihet, det är inte att göra precis vad man vill, då skulle det vara anarki, nej, jag tror frihet är att finna glädje där man inte skulle kunna tro att den fanns. Jag tycker det känns som en mer frigörande frihet. Inga tvång på att vara impulsiv bara för att visa hur fri man är. Impulsiva saker kan också vara frihet, men frihet kan vara mycket enklare. Jag vill gärna tänka på mig själv som fri. Åtminstone när jag väljer att vara det.

Mörkrädsla

Man säger att man slutar vara rädd för mörkret när man blir äldre. Det är inte ofta jag blir paranoid av mörka rum längre, det skulle väl vara efter en skräckfilm. Jag vet att det inte finns något att vara rädd för i mörkret, så då är det ingen fara. Det är så när man blir äldre. Det finns inga monster längre.
Men samtidigt ska jag inte gå ut och gå själv när det är mörkt ute, och jag cyklar bara hem själv hela vägen i mörkret om det inte är så sent. Det gäller att ha koll när det är mörkt, för vem vet, det kan ju finnas någon där. Och det kan det ju. Vanligtvis inte, men better safe than sorry, som man säger. Än värre är det i riktigt stora städer, "vi går inte här bara några tjejer på kvällarna, det är för farligt" sa någon till mig i Istanbul.
Egentligen är det lustigt hur vi talar om för barn att de inte behöver vara mörkrädda, men vem skulle våga låta ett barn vara själv i mörkret där ute? Inne är det ingen fara, men ute är det. Det är logiskt, vuxenlogik.
Barn är mörkrädda för att de inte vet vad som finns i mörkret. Man säger att man slutar vara rädd för mörkret när man blir äldre och vet att det inte finns något där. Det finns inga monster. Men på ett sätt är vi fortfarande mörkrädda, rädda för vad som finns där ute i mörkret. Andra människor. Vuxenmonster.

Diversesaker

Mitt liv just nu. Ja... gick upp sju i morse och cyklade genom regnet för att gå på ett morgonpass i yoga. Det var lite random, men väldigt skönt. Extended essay går faktiskt lite framåt just nu. Lite. Men ändå, det är mer än inget, så det är ju bra i alla fall.
Vi (jag, Meng, David, Ems, Koc och fisken) sov över hos Snugglie förrgår till igår, det var kul, bl.a. attackerade jag och Meng Koc (för evigt traumatiserad nu ;P) och sen blev vi attackerade av Caterpiller Koc. Meng och jag sov över hos Lol nyligen också. Vi tittade på Arkiv X. Mycket Arkiv X. Nördigt och mysigt. Och jag och Meng lekte spasmaanfall och var även konstiga i Lols säng, så jag undrar vad hennes föräldrar egentligen tror om oss nu, haha.
Nu är det plugg som gäller. Yes. Och te. Te är bra. Yes.

onsdag 29 oktober 2008

Arg på världen

Jag blir arg på världen för att folk svälter i välmående samhällen och för att folk vill dö när de har alla möjliga möjligheter framför sig. Jag har känt flera med ätstörningar, folk som skurit sig och ett par som varit självmordsbenägna. De flesta tonåringar känner nog igen sig i det, man har problemen eller känner folk med problemen. Det är borde inte vara så.
Människan är sin egen bästa vän och värsta fiende, det gäller i krig mot andra såväl som i krig mot oss själva. Vi lever i ett fredligt samhälle utan krig, så vi startar krig med oss själva. Det är blodigt allvar. Det borde inte vara så.

tisdag 21 oktober 2008

Istanbul

This is going to be long. Sorry. Wrote different parts during different days, so time indications won't be very consistent either.

ToK conferance in Istanbul Fri-Tue, got back last night. And wow, I miss it so much. Straight back into reality today, and it feels surreal to think that yesterday I was in Istanbul, doing things like taking a Turkish school bus and hanging out with new friends from Botswana. I've never been on a trip before where so many people bonded so fast, but when I give someone a random hug or hear someone else make a comment about my "old cheerful self" or something along those lines, after just knowing each other a couple of days, you know that the experience has been special.

So, Friday Linus and I left with Katarina from Kastrup (Copenhagen Airport, in case any non-Scandinavian conferance people would find their way here) on a plane with turqoise leather seats. Linus and I finished our presentation on the plane and evening-time we landed at Atatürk Airport, where we remained for 2.5 hours. We were supposed to go on the bus with a group from Botswana who, after major delays, were supposed to be there 20 min after us. Needless to say, they weren't (the culprit was lost luggage), but then we ended up on a service bus together. Maybe it was because we met so early, but Linus and I were almost adopted by the Botswanan group during large parts of the stay.
The bus from the airport. James, Thea and Ashton.

So, we got to the school (which has very complicated spelling) and found our hosts. My host Yasemine and I got a ride with another Turkish girl and her two guests. "No, it's fine, they have a really big car!" Trunk-wise, yes, seat-wise, normal car. Four girls, one Turkish, one Swedish, one Botswanan and one Polish sharing the backseat. International, oh yes. Still, some people's taxi experiences are way more impressive (I think 8 people riding in a normal car was the record). Turkish traffic in general is also impressive, I don't think I've ever encountered so many traffic jams in such a short time span...! Then again, 15 million people do live in Turkey and it felt like a very huge place. Looking out of the plane window yesterday it seemed like it never ended. It was a little scary. Istanbul has more people than Sweden and Botswana put together. Considerably much more.

Okay, so the host family was really nice, the parents and 12-year-old sister all made an effort to speak English and they had such amazing hospitality. I never ate any meals with them though, the first evening I went with Yasemine and some of her friends with their guests to a restaurant and then we walked around for a bit.
The first evening. Martyna (Poland) and Yasemine (my host) to the left and me, Faith, Tino, Martyna, Paula and two others by the sea to the right.

----------------------------------------------------------------------

Saturday was conferance time. We listened to "Vienna" by Billy Joel in the car in the morning. Funny considering my last blog post.
We "registered" at school, meaning we got name tags (Linus and I were the only students whose name tags said "miss" and "mr", which was random) and a free bag containing a couple of things. I was very impressed. Eating the candy right now.

The auditorium


It all started with short opening speeches, a group photo, a long break, some students performing CATS (pretty incomprehensible) and more breaks. I accidentally took very much food during lunch. I wasn't really aware that I'd done that, but James, a guy from Botswana who I sat next to, was pretty amazed by it. I tried to ensure him that I don't really eat that much, but I'm not sure how successful I was, he teased me for it during the rest of the trip at least. Something else I accidentally did during lunch was getting interviewed for a Turkish magazine. They asked if they could ask some questions and I was like "yeah, sure" and didn't think very much about it since I was busy with my large lunch and all. But they took my name, took a picture and made notes of what I was saying, so as far as I know I'll be in some Turkish education magazine now. It was random. Yeh. People also took pictures and filmed one of our discussion sessions briefly. Also random.

Discussion sessions, the first one was a lot of fun. James and I were gonna go to one about immigration, but no one else showed up so we merged with a group discussing what, if any, the limits of cultural tolerance should be. We tried to define culture for a very long time, me and a Norwegian guy disagreed a lot, but I won. It was fun, heh, I appearently talked every second time someone said something.
Then it was time for Turkish culture. Batik dying was fuuuun! I've worn one thing I made as a bandana, haha, it was fun. Then Turkish folk dance. Me like skipping steps, yes.

After that we went on a cruise (!!!) on the Bosphorus straite with a nice dinner onboard the boat and a lot of dancing. It was awesome! Bosphorus is very beautiful, and I like dancing. I did get a little sick of it at the end, but I couldn't be bothered to find where everyone else was. And dancing was fun. I was pretty amazed with the fact that us high school kids got to go on a boat like that, it was strange. Us Swedes were very poor in comparison to some people, some Italian guy's dad owned his own jet plane(s?). That's a bit creepy too.
Then an hour was spent being confused with my host, her friends and their guests and in the end we went back home. Also got to know some non-Italian Italians during the bus trip to Bosphorus and during the dinner. They were so funny...! It was a good day.

Something else worth mentioning from Saturday: I learned that people from Turkey and to a large extent also people from Botswana have large problems with homosexuals. There was a gay guy in the class our hosts were in, none of the guys wanted to be friends with him because he's gay and none of the girls (well, only one), wanted to be friends with him "because of his personality". Homosexuality was according to many, and this is a quote, "disgusting". It was interesting to hear people talk about it like that, cause it's so not PC to do that in Sweden.

----------------------------------------------------------------


Sunday:
Presentation day. Linus and I went to the Botswanan presention ("Relocation of the bushmen"), which was very interesting. Then we had our own, which was attended by 8/9 of the students from Botswana as well as the two Swedish teachers at the conference. The presentation went fine, felt very relaxed. I was sitting on a desk the whole time.


The group from Botswana

After less copious amounts of lunch than the previous day, it was time for another session. Ameer, James and I went to one which was completely and utterly horrible. I can't believe that someone managed to do a presentation that bad. Then we were supposed to summarize all discussion questions from the previous day in the auditorium. I was the spokesperson for one of my questions, which made me a bit nervous due to the whole microphone-and-lots-of-people thing, but it was fine. Tried to keep it short.

Then we had time off and since it was Thea's 18th birthday, a bunch of us went to a café/restaurant place to eat. There was a lot of shisha smoke in there and very loud soccer on the large screens. But it was very nice. Then when we were walking someplace else, it turned out my host didn't want to go with the people I wanted to go with (i.e. people I actually knew a bit) so I had to go back. James was nice enough to go with me, which was good cause after we left the restaurant the second time (at restaurant, me, a Polish girl and James exchanged various travel stories and who can beat stories about being charged by elephants and charging back...!) and started walking, the other people were speaking Polish or Turkish, which I obviously don't understand. 1.5 hour of walking around, occasionally stopping and getting no information on what was going on resulted in us eventually joining the other people at a club anyhow. The club was fun, it was a tacky club with rather bad music, but I was dancing a lot and so were other people (not Linus of course), so it was a lot of fun.

Among other things I learned was that Botswana has had a lot of immigration from Zimbabwe recently, that James is crazy and writing his EE in math, Ameer wants to kill his suitcase after dragging it around all day and watching Turkish folk dance is way cool! Also, people who go to IB in other countries need to have a lot of money, in Italy for example they pay 9000 Euro/year! In comparison, we were indeed very poor.

---------------------------------------------------------------

Monday:

School bus at 7.15, all the older and cooler kids were at the back of the bus. My host's little sister had to sit on her lap due to the extra guests and she was practically beaming. She was so cute. After some delays (as always, the organization was a bit... arbitrary), we went in buses to the European side. Otherwise we stayed on the Asian side, but most of the sites are on the European side (for those of you who don't know, the division between the European and Asian sides of Istanbul is the Bosphorus Straite) so that's where we went.
View from the bus and the Blue Mosque.

The Blue Mosque, lunch at Topkapi Palace and seeing the jewels there. I hadn't really imagined that such riches existed for real. Golden thrones and 86-carat diamond, oh yes. It was scary. The rulers had all of that and meantime, the people suffered. It creeps me out. Cultural insight and all of that. Yeah, it was good.
There were a few awkward moments during the day, but it was mainly a very good day much spent with Ameer, Thea, Jehan, James and Linus. Ameer and I had an ongoing poking war which I ended up winning yesterday morning before we left. He also scared Linus in a minibus cab when he started talking about imagining big trucks when the taxi driver was driving like mad. The taxi rides were always rather exiting.
We did some shopping in the afternoon, which was nice, I loved the place! If we'd had more time there I would definitely have spent much more money... Ameer had to pay for James cause James had forgotten both his glasses and his wallet.
Thea's host, Ameer, Jehan, Thea and James at the nice shopping place

We had dinner at a very nice kebab place and then we ended up at the tacky club for a little while. The Italians were very funny. My host and Linus' host were in Europe, so we just sort of went home when they showed up. It was really funny how people talked about different people being in Europe or Asia ("where's your host?" "Europe" "where was ... last night?" "Oh, she was in Asia")



--------------------------------------------------------------------


Tuesday:
School bus with my suitcase and then spending time in the cafeteria and saying goodbye to everyone. Now it feels really sad that it's over and very surreal that we were actually there. I want to go back. It was weird to go straight back into school with all the school work there is to do. Psychology I.A. right now. Eurgh. I'll get even more sleep-deprived (edit: less than 3 hrs sleep tonight and not enough sleep any night the past week, yeah, I'm tired). But Istanbul was truly wonderful and I will definitely strive for keeping in touch with the people from the conferance.



As a closure, these were my most common phrases during the trip:
"That's so pretty!" (referring to various things we saw)
"I'm very disoriented" (referring to... well, very many things really, mainly my current location at the school)
Or I just smiled cause I didn't know what was going on.


Oh yeah, and the litter bins at the school were urns. Seriously, what was that about?

torsdag 16 oktober 2008

Words of wisdom from Billy Joel

Någon som tyckte jag försökte göra för mycket på en gång skickade den här låten till mig för ett par år sen. Tycker den passar ganska bra in på en del av det jag skrev om igår.

Slow down you crazy child
You're so ambitious for a juvenile
But then if you're so smart tell me why
Are you still so afraid?
Where's the fire, what's the hurry about?
You better cool it off before you burn it out
You got so much to do and only
So many hours in a day

But you know that when the truth is told
That you can get what you want
Or you can just get old
You're gonna kick off before you even get halfway through
When will you realize...Vienna waits for you

Slow down you're doing fine
You can't be everything you want to be
Before your time
Although it's so romantic on the borderline tonight (tonight)
Too bad but it's the life you lead
You're so ahead of yourself
That you forgot what you need
Though you can see when you're wrong
You know you can't always see when you're right(you're right)

You got your passion you got your pride
But don't you know that only fools are satisfied?
Dream on but don't imagine they'll all come true
When will you realize
Vienna waits for you

Slow down you crazy child
Take the phone off the hook and disappear for a while
It's alright you can afford to lose a day or two
When will you realize...Vienna waits for you.

And you know that when the truth is told
That you can get what you want
Or you can just get old
You're gonna kick off before you even get halfway through

Why don't you realize...Vienna waits for you
When will you realize...Vienna waits for you

Ut i världen

Yoooo,
Jag är jättepepp! Imorrn bär det av till Istanbul där jag, Snugglie och Katarina ska vara fre-tis på ToK-konferans. Känns väldigt random men jag är extremt pepp på det! Och jag drack extra starkt kaffe på Mikai efter skolan, vilket gjorde mig hyper. Jag var typ helt död i skolan pga sömnbrist. Folk från klassen hängde med till Mikai, så det blev inget jobb med presentationen, men det var nog roligare så ;) Vi gör färdigt den på flyget helt enkelt.

Kreativitetsbloggen får en hel del uppdateringar nu, vilket känns jättekul! Kolla gärna in den!

Meng, jag ska sluta med mitt självdestruktiva beteende OCH tänka på dig och glutamic acid hela helgen, vad sägs om det va? (eh, överdos av internskämt, don't ask ;P)

När jag kommer hem på tisdag kommer jag ha några väldigt, väldigt stressiga dagar. Hehe. Känns som halva klassen är halvdöd alla dagar ungefär. IB2 är inte bättre än vad man hört faktiskt. Men det är okej, för jag gillar i alla fall klassen. Alla kanske ska åka till Kroatien en vecka tillsammans efter exams. Det skulle vara skitkul!

Embrace the martians!

Vettigare än såhär blir det inte idag. God natt =)

onsdag 15 oktober 2008

Det här blir kort för jag måste sova. Jag återkommer nog till detta vid något senare tillfälle. Idag spenderades eftermiddagen med Snugglie på Mikai för att planera vår presentation inför Istanbul ("The impact of scientific and technological advances on culture: cultural changes in the world of mass communication and modern medicine"). Mycket prat om kultur och samhälle, delvis relevant, delvis bara intressant. Något som vi pratade om, som jag och Johanna pratade om i måndags också, är hur sjuka idealen i samhället är (att det uttrycket är uttjatat säger också en hel del).
Unga tjejer är på många sätt en väldigt utsatt samhällsgrupp t.ex. för det finns hela tiden en press att vara jätteduktig i skolan (men inte så bra att man är överlägsen), jättesocial och festa hela tiden (full, men inte magpumpad), jättesmal och snygg (hur nu de där två hänger ihop), ha jättebra förhållande till sin familj och så småningom själv bli en jättebra mamma och fru, samtidigt som man inte gör avkall på något annat utan har en bra karriär, socialt liv och gärna en massa andra intressanta aktiviteter också.

Det går inte. Det finns så mycket som tjejer känner att de har press på sig att göra, men det finns inte tid att göra allt. Väldigt många, inte bara tjejer, mår väldigt dåligt i dagens samhälle, trots att vi borde ha det så bra i vår moderna värld. Var kommer den här pressen ifrån egentligen? Och viktigast av allt, vad kan man göra åt den?
Trots allt så har vi bara den tiden vi har och vi kan inte hinna med allt. Däremot kan vi försöka trivas med det vi faktiskt gör med vår tid. Om vi stannade en stund och tänkte efter kanske vi skulle göra det. Men då skulle vi ju förlora tid, eller hur?

Vetenskap och teknologi ger oss väldigt mycket, men allt är inte positivt.
Fast även om det finns mycket problem i dagens samhälle, och de är väldigt viktiga, så finns det väldigt mycket vackert kvar också. Jag försöker att tänka mer på det. Jag blir gladare då.


Bilder tagna i Rostock -05

tisdag 14 oktober 2008

Höst

Poesibloggen som några av oss i klassen ska ha (vi kan få CAS genom att skriva dikter då ;P) är uppe nu. Jag ska lägga upp något ikväll, kan inte riktigt bestämma vad. Vi får se. Ska bli kul att läsa olika sorters dikter, så jag hoppas att flera kommer skriva. Länken finns i menyn till höger.

När jag cyklade hem igår var världen jättevacker, färgglada löv överallt. I morse regnade enstaka löv ner över cykelvägen konstant, även där det inte fanns några träd. Vackert nersinglande löv. Det är något väldigt harmonskt med höstlöven. På väg hem idag var ännu fler löv på marken, men många var sönder och utspridda, de hade börjat förmulta och mörkna. En del av träden börjar bli kala nu, det ser mörkt och ensamt ut med tomma grenar.
Snälla vinter, låt hösten stanna lite till.

måndag 13 oktober 2008

Vardag

Idag gjorde Emma min dag, (direktöversättning av "make my day" oh yes) hon gav mig en badanka bara sådär. Det gjorde mig jätteglad, jag älskar badankor =) Så nu har jag en söt anka med examenshatt (IB-anka!) i mitt skåp och blir glad när jag öppnar skåpet. Det är lite som när jag fått badankor av Johan utan anledning, det är en rolig överraskning. Tack Emma =)
Idag var en bra och en dålig dag. Jag var trött. Fem timmars sömn två nätter i rad är faktiskt en dålig idé, men något som plågar flera IB2:or för tillfället. Kaffet hjälpte bara tillfälligt. På engelskan sa Katarina att jag såg jättetrött ut, och typ blek och svimfärdig. Jag visste att det var en dålig idé att inte ha läppstift och rouge. Suck. Jag vet inte hur många gånger jag har fått den kommentaren. När man bara har på sig svart/jätteklara färger så kan man inte vara blek... Folk tror alltid man är sjuk. Men sånär som på trötthet har jag mått bra.

Fikade med Jojo efter skolan, ALLDELES för länge sen! Underbar, underbar människa. Och kemin idag var helt utflippad, jag vet inte hur mycket Meng och jag skrattade! "Complete combustion of bacon pig" var titeln på en uppgift vi lämnade in. Fy vilken konstig lektion...! Men rolig, mycket rolig.
Interactive oral med Maria och Anna, och precis innan fick Anna peptalk och psykologisk analys av Bodil, som är, typ, städerska eller nåt sånt. Hon klagade jättemycket över HP-eleverna också. Det var roligt.
I helgen hade jag Meng och Lol här, det var också roligt. Vi lagade grönsaksgratäng och gott kryddad lax och tittade på Breakfast at Tiffany's (underbar!), Svanprinsessan (vad kan man säga... man kan skratta åt den) och några avsnitt Arkiv X (som jag typ tycker jättemycket om nu...) När vi sprang runt i trädgården halkade jag med benen åt vars ett håll och när jag kom upp kom Meng fram mot mig samtidigt och vi frontalkrockade. Mycket fail. Men det var en väldigt bra kväll/natt iaf. Sen dan efter var vi jättesega, vilket jag har varit idag också. Men jag bestämde mig för att börja träna, så jag skaffade terminskort på Gerda och gick på baspass i yoga igår. Efter kvällar av plugg framför datorn tyckte min kropp jättemycket om mig för att jag sträckte ut den. Jätteskönt. Märktes att vi tränade lite i våras faktiskt, baspasset var ganska enkelt. Det kändes också bra. Annars är det väl plugg som gäller nu, oh yes. Och sömn. Förhoppningsvis.

Jag gillar att cykla hem genom högar av färgglada löv och se löv som faller från träden. Det är väldigt vackert. Jag undrar var jag är nästa år när löven faller. Och året efter det. Det ska bli spännande att se.

fredag 10 oktober 2008

April 1995

I somras lånade jag en bok om folkmordet i Rwanda för att ha till min EE. Där fanns bl.a. den här bilden. Den fick mig att tänka efter ordentligt. In April 1995 a picture was taken of a small boy. The tears are streaming down his dirty face. He's most likely a refugee.
In April 1995 I was almost 5 years old, this boy must have been about my age.
In April 1995, almost a million people from this boy's country had been murdered and many others took refuge far away from home. Just like he did.
In April 1995 I could never have imagined such things. I got to be a child.
But what had happened to this sad-eyed boy in April 1995?
It's more than 13 years later, I'm looking up universities, deciding whether or not to study abroad and what profession I want to go for.
Today I saw friends and family, I bought make-up that I put on a shelf in my cluttered room and I worked on an essay about the genocide in Rwanda.
13 years later, and I wonder what that little boy, who should be my age, is doing now.
Did he survive April 1995?

Extended essay, sömbrist, ännu mer extended essay och bokstavsbrist i bloggtiteln

Hej alla barn nu blir det barnprogram!
...
Ny inledning, nog inte den mest lyckade. Följs något av en fras som "titta här vad farbror Frej tar fram" så är det genast illa. Men detta var bara en parentes (för att citera vår svenskalärare)

Idag borde jag vara trött eftersom jag sov 3,5 timmar (hjälp, jag skriver på svenska och använder alltså kommatecken som decimalavgränsare, det känns jättekonstigt och jag känner mig jätte IB-skadad) pga extended essay-skrivande. Men jag hade planerat för mycket skrivande så jag hade sovit ordentligt natten innan och dessutom är det fredag idag så jag är glad. 2 500 ord på EE igår, yeh! Nästan 3 500 ord nu, men jag måste ändra strukturen och skriva ännu lite mer innan jag mejlar den till Stefan ikväll. Jag har i alla fall fått något gjort så jag känner mig nöjd.

De senaste dagarna har psykologin handlat om mentala sjukdomar och biologin om hjärnan, drogpåverkan och nervsystem så jag har varit glad för jag är intresserad av det (typ det jag är mest intresserad av av allt vi läser tror jag). Alltid en bra sak när man annars känner sig lite smått stressad. Passande att min presentation på psykologin handlade om panikattacker? Nej, så farligt är det inte. Just nu är jag faktiskt väldigt glad. Faktiskt och faktiskt, jag känner mig generellt väldigt glad tror jag, vilket är positivt. Captain Obvious to the rescue! Och min UCAS-ansökan verkar, efter lite krångel, fungera till slut! Inte för att det hade något med den föregående meningen att göra. And now, for something else completely different, jag dricker te med Baileysmak. Det är gott. Väldigt skumt egentligen. Precis som när jag och Araneya hittade på en dikt om höga kolesterolvärden i Berlin. Det var också skumt. Musiken Emma har på sin iPod är också skum. Mengs hatt är inte skum, den är jättefin. David däremot, han är skum han. Och jag, Meng, Lol och Maria (Maria behöver ett smeknamn!) har bildat klubben för inbördesbeundran. Den går ut på att vi ska beundra varandra och oss själva. Why hello there Captain Obvious. Det är bra, haha. Och skumt.

Sen september har jag utvecklat en dålig vana att skriva dikter på lektionstid. Det är ju en bra sak på så sätt att jag får skrivit saker och tycker det är kul, men det är en dålig sak eftersom jag inte alltid lyssnar på lektionen då. Fast vanligtvis skriver jag bara lite sporadiskt på svenskan, så då är det ingen fara, men idag vet jag inte hur bra jag följde med på historian egentligen. Haha. Men det brukar inte hända. Jag tror inte det har hänt förr faktiskt! Dessutom tänker jag skylla det på sömnbrist. Ja. Det tänker jag. Jag funderade på att lägga upp dikten jag skrev idag här men, organiserad som jag är, så hittar jag inte den så det blir inget med det, hehe. Och jag tror fortfarande på idéen med poetry blog i vilket fall som, det skulle vara roligt.
Nej, nu är det tillbaka till min älskade extended essay. Jag skriver om FN och folkmordet i Rwanda, så mest troligt lär jag skriva upprört om detta ämne även här så småningom.
So long.

onsdag 8 oktober 2008

Livet, eller bristen därav

Skickade precis in min UCAS-ansökan. Leeskigt. Förhoppningsvis vill nån ha mig... Annars är det plugg, plugg, plugg som gäller nu. Extended essay tills på fredag, har fortfarande bara gjort en fjärdedel. Men jag ska lägga mig tidigt ikväll och sen är jag pepp på att va uppe jättelänge imorrn, dricka kaffe och skriva som in i! Final draft kommer bli min räddning, oh yes. Men extrapoängen spelar inte så himla stor roll, jag känner att jag måste prioritera lite. Usch. Kemiplugg i helgen och misslyckat prov igår. Isch. Var så fokuserad på det att jag helt hade glömt bort att vi skulle kolla fronter för att se vad vi skulle göra till dagens lektion i psykologi. Insåg i morse att vi skulle hålla presentationer idag, jag hade fått om "general disorders and panic attacks", och eftersom jag gillar sånt så insåg jag att jag faktiskt läst om panic attacks på wikipedia nyligen (jag skulle kunna tänka mig att jobba med traumatiska och stress-relaterade problem, så det är inte bara random nördighet, jag lovar! *tittar menande på Meng*) och improviserade. Det var ändå bara en kort presentation och det fungerade bra. Jag roades rätt rejält av detta. Dessutom var jag helt skakig under psykologin, lite pga presentation men mest pga av väldigt starkt kaffe som druckits på morgonen för att hjälpa till med ett extended essay-experiment. Sen hade vi debatt mellan natural sciences och social sciences på TOKn. Ganska lustig dag egentligen. Ganska onödigt blogginlägg egentligen, men det började se så tomt ut här...

söndag 5 oktober 2008

Gammal text

Hon finns alltid där omkring mig, väntandes, frågandes. Jag vet inte vad hon vill, men jag vill inte säga adjö till henne än. Hon granskar mig frågande medan jag väntar på att få någon respons. Hon tittar på mig och jag ser undan. Jag vet inte vad jag ska svara, jag vet inte vart hon bör gå. Dit hon går kommer jag att följa, men jag vet inte om jag vågar, för det är ett stort steg. Hon kan bara gå åt ett håll med mig, och jag står så gärna här och ser de olika dörrarna och passagerna framför mig. Där jag står kan jag fantisera och dagdrömma om vad som finns gömt bakom dörrarna – hennes närvaro gör sanningen slutgiltig. Hon får mig att åter vilja gömma mig i ett hörn som ett litet barn som ännu inte sett henne. Jag vet att jag en dag måste konfrontera henne, men tills vidare står jag här och drömmer. Hennes namn är Framtiden och jag är hennes slav.

Dansa med änglar

Dansa med änglar, psalm 745

I en värld full av kosmiska under
ser barnet det vi inte ser.
Ett löv, som en vindpust gjort sönder
blir en ängel som dansar och ler.

"Ser du änglarna, pappa, som dansar?
Hör vilken vacker musik!"
ropar barnet och spelar på harpan
med strängar av garn på en spik.

Men vi ser inte lekarnas mönster,
vi hör inte låtsasmusik.
Vi har bommat för våra fönster
mot glädjen som var så unik.

Så dansa med änglarna, dansa mitt barn,
lek medan lekarna finns.
Sjung till din harpa med strängar av garn,
så länge du sångerna minns.

En dag skall du finna att alla är barn
i en större men kärare lek,
där alla får dansa bland änglar och garn,
där ingen har tid med nåt svek.

"Dansa med änglar" är en underbart vacker psalm, verkligen... Jag hade aldrig hört den innan, men den är definitivt på min topp 10 lista nu, om jag hade skrivit en sådan d.v.s.

Kort om religion.
För mig är religion att kunna dansa med änglar, att vara glad åt det lilla, finna glädje där man inte brukar finna det.
För mig är religion att sitta i kyrkan och känna sig tacksam, att höra psalmer som rör en så mycket att man blir tårögd.
För mig är religion att kunna må skit och känna sig ensam, men känna att det löser sig, för Gud håller alltid om en.
För mig är religion att be och känna att man får ordning på sina problem, att allt känns klarare efteråt, att man har något att falla tillbaka på, oavsett vad som händer, för man litar på Gud.
För mig är religion att sitta i kyrkan en molnig dag, blunda och be om hjälp och sedan, när man öppnar ögonen, se hela kyrkan bada i ljus.

Idag sjöng vi, förutom "Dana med änglar", bl.a. "Närmare Gud till dig" och när jag tittade längst ner på sidan såg jag att den svenska översättningen kom 1912. Jag undrar om det inte var för att psalmen blev så känd när den spelades ombord Titanic då skeppet sjönk 1912.

Vi var nästan fler som gick i processionen in till mässan idag än vad det var folk i själva kyrkan. Dåligt väder leder inte till många kyrkobesökare... Men det var mysigt, det är jättetrevliga människor i kyrkan. Några av de äldre har så otroligt intressanta saker att berätta också. Och jag är sedan några månader förbi min väldigt långa fas av att göra bort mig varje gång jag hjälper till i kyrkan. Några saker jag har lyckats göra i kyrkan:


  • Skulle läsa Dagens Bön och alltså gå till altaret, ta läsningsboken, gå ner från podiet och fram till en mikrofon för att läsa. Gissa om jag inte snubblar över mig själv (inte ens podiet) och trillar omkull väldigt ljudligt och kraftigt, ensam framför hela församlingen. Det gick ett sorl genom hela församlingen. Efteråt sa någon på skämt att alla åtminstone vaknade och någon skämtade att "ja, det var ju passande att du knäföll inför bönen..."

  • Insåg efter textläsning att jag skulle säga något mer och sa det som församlingen ska svara istället för det jag skulle säga. Prästen fick säga det istället.

  • Spillde vatten över hela min kjol innan en procession eftersom jag fick i uppgift att bära in en vas, som jag inte insåg det var vatten i. Jag vet inte varför, men jag har fått bära in konstiga saker ibland. Som tur var var min kjol svart.

  • Fick bära ett palmblad i en procession (sa ju att jag får bära konstiga saker...) och slog i det i dörren det första jag gjorde

  • Hällde upp kallt tevatten till någon (inte visste jag att det var kallt...)

  • Gick längst fram i processionen med korset och råkade gå lite fortare än resten, så jag hamnade avsevärt mycket för långt fram

Jag har gjort ännu fler saker, men det där är vad jag kommer på på rak arm. MEN, man lär sig av sina misstag, idag t.ex. bar jag korset, läste text OCH hällde upp tevatten, allt utan att göra bort mig! So go Alex!

lördag 4 oktober 2008

Höjden av Freak Show

Jag tycker väldigt mycket om människor, men ibland är människans natur skrämmande. Här är ett exempel på det.

Kanada, 1934. I en liten bondgård mellan två mindre orter födde en fattig kvinna på landet femlingar. Det var första gången alla femlingar från en födsel överlevde spädbarnsåren och ingen hade förväntat sig att de skulle göra det. Visserligen har många femlingar överlevt sedan dess och det verkar kanske inte så märkvärdigt, men de fem flickorna Emelie, Marie, Cécile, Yvonne och Annette är ännu idag de enda identiska femlingar som har överlevt, och kanske de enda som har fötts överhuvudtaget (fertilitetsbehandlingar ökar risken för flerbarnsfödslar eftersom flera fertiliserade ägg implanteras, men identiska flerbarnsfödslar är spontana eftersom alla barnen kommer från samma ägg, vilket fertilitetsmediciner inte orsakar på samma sätt). Jag tycker det är väldigt fascinerande med så många identiska barn, men det som är mest fascinerade, och väldigt hemskt, med Dionnefemlingarna är hur deras liv utvecklades.

Omvärlden fascinerades av Dionne-femlingarna. De föddes under depressionen och var som ett tecken för många att det fortfarande hände bra saker. Men omvärldens fascination var inte av godo för flickorna. Som små togs de iväg från sina föräldrar (föräldrarna förklarades olämpliga som förmyndare, men detta gällde bara femlingarna, deras fem andra barn fick de behålla) och placerades på ett statligt ägt museum. Det kallades givetvis inte det från början, men i praktiken var det ingen skillnad mellan ”Quintland” (quintuplets = femlingar) och ett museum.
Femlingarna hade en personlig läkare som var ansvarig för deras uppväxt och även flera sköterskor. De blev tilldelade vars en färg och kläddes i identiska kläder sånär som på det. Deras dagar spenderades på en lekgård, omgiven av glasfönster, det s.k. ”Observation Gallery”. Bakom dessa glasfönster vallades besökare runt, de betalade inträde, köpte suvenirer (bl.a. från flickornas pappa, som hade sitt eget stånd utanför museumet) och folk hade ofta rest långt för att se systrarna Dionne. 6000 besökare om dagen, sammanlagt kring 3 miljoner besökte Quintland 1939-43, innan deras föräldrar fick tillbaka vårdnaden om dem. Avskärmade från resten av världen och andra barn var Dionnesystrarna med i många reklamer och ett par Hollywoodfilmer och efter att de flyttat hem igen fortsatte de att synas i många sammanhang, dock inte lika kommersiella.
Trots att de flyttade hem till sin familj blev inte flickornas liv särskilt mycket bättre. De fick fortfarande mycket uppmärksamhet och var väldigt ovana vid att umgås med andra barn. Deras syskon avundades dem deras berömmelse, de blev som tonåringar sexuellt antastade av sin pappa och under hela sin uppväxt så sågs de som en sevärdhet av folk. På senare år har de kvarlevande femlingarna (en dog 1954 i ett epileptiskt anfall och en dog 1970) fått kompensation av den kanadensiska staten, men jag kan inte låta bli att undra hur det gick till när en theme park byggdes upp kring frihetsberövade småflickor. Det känns som höjden av freak show.

Lite mer Berlin

Pepp på depp. Ben, Snugglie, Velko, jag, Koc, David och Araneya på vår runda till Berlins Rosengård Hohenschönhausen (bilden tagen av Stina). Det var väldigt många, väldigt höga hus där och väldigt tråkigt, men vi hade väldigt kul. Vi var konstiga turister och fotade en massa när vi såg riktigt fula saker. När den här bilden togs väntade vi på spårvagnen tillbaka. Jag ska lägga upp fler bilder på bilddagboken sen, men det här var lite kul.

K
O
P
P
A
R
!
!
!
!

!

Utanför Brandenburger Tor fanns där en massa koppar. Jag vet inte riktigt vad de hade hållt på med, men nu har jag en jättefin röd kaffekopp. Det är bra, för jag har inte haft en egen kaffekopp, bara tekoppar och glas (jag börjar få min egen lilla samling, yay). Jag drack kaffe ur koppen igår när jag var trött och skulle göra biologi. Det hjälpte mot tröttheten, men inte med biologin. Snarare mot där också. Så kan det gå ibland. Jag vill tillbaka till Berlin...

Det får bli några random bilder istället.

Jag och Carro ovanpå en bunker innan vi fick till the hangover bunker, Brandenburger Tor by night (precis efter det failade Starbucks-besöket) och folk som åker U-bahn.
Mamma köpte chockladte, det var faktiskt gott! Jag funderar lite på poängen med att ha en blogg, för några av oss i klassen ska nog ha en poetry blog som CAS, så då är det ju inte lönt att lägga upp skrivsaker här direkt. Hum. Nu borde jag plugga kemi, himla prov och labbrapport... feel free to leave random comments here.

fredag 3 oktober 2008

Jaha, vad gör jag här?

Ja. Blogg. Varför? Ingen aning. Impuls. Har tråkigt. Ska ändra i en labbrapport, men jag fattar inte vad Annette menar, så, eh, vi får väl se hur det blir med det. Om två timmar måste jag ha lämnat in den. Jag skjuter upp saker, oh yes. Och jag skriver med limegrön text så den här bloggen är redan körd.

Tiden försvinner hastigt förbi
I sista minuten fylls jag av freni
För allt som inte blivit gjort
Väntar hotfullt när tid försvinner bort
Väntar på sista minutens tvång
Som jag önskar att slippa någon gång
Men eftersom jag känner mig
Tror jag inte det ögonblicket kan infinna sig
Och även om tiden bara rinner ut
Så löser sig nog allting magiskt till slut

Yay för fem-minuters dikt. Haha. Det går aldrig väl. Varför skriver jag alltid när jag har tråkigt?

Berlin var inte tråkigt. Berlin var kuuuuuul! En snabb summering:

  • Buss med konstiga sagor, alla hade gonorré, där var Basehunter, kor, Bert Karlsson, jag var en genmanipulerad fisk, Stina en polsk prostituerad, alla dog, Britney Spears dog många gånger och geten Hugo är homosexuell.
  • Sov på Ems

  • Unter den Linden och massa saker därkring. Brandenburger Tor, Holocaust monument, Soviet WWII monument, god sallad på Block House, äcklig chai latte (!!!!!) och white chocolate mocca på Starbucks (HUR KAN MAN GÖRA SÅ!?)

  • Cocktailbar med några klasskompisar jag inte brukar umgås med. Trevligt. Sen till F10 med ännu mer klasskompisar. Också trevligt.

  • Folk som shottade jägermeister. Folk var ute och gick lite. Kvällen blev lite utflippad, men det var ändå en väldigt bra första dag. Snackade en del med Carro, gillar henne. Har umgåtts en del med folk jag inte brukar umgås med på den här resan, vilket är skitkul! Alltid kul att snacka med "nya" människor ;)

  • Området där Hitlers kansli och bunker låg. Det enda som finns kvar är en del av källaren som nu är del av tunnelbanestationen. Där kansliet låg säljer de Pekinganka. Vi kollade också snabbt vid Checkpoint Charlie och en gammal nazistbyggnad.

  • Lunch på Starbucks, bättre tur med kvaliteten den gången

  • Ganska segt museum om the airlift och sen stasis högkvarter. 91 000 jobbade för stasi samtidigt jämfört med 16 000 för gestapo. Det tyckte jag faktiskt var väldigt intressant

  • Depptur med Stina, David, Araneya, Snugglie, Koc(i), Ben och Velko till Berlins wannabe-Rosengård. Var var sjukt pepp men det var inte särskilt deprimerande. Jag och Stina hittade en jättegullig bebis på tåget, den blev chockad av Velko. Det var en riktigt rolig spårvagnstur! Vi fick gå av vid slutstationen ("What now?") där Berlin typ tog slut. Det var nog det mest deprimerande. Jag och Stina vinkade åt folk på vägen tillbaka (för vår spårvagn var fast ett tag), en kille gav oss fingret. Himla otrevlig typ.

  • Shoppade badankor, magiska benvärmare och provade balklänningar och Halloweenkostymer för barn med Stina.

  • Gick och åt med typ 12 pers, det var kul

  • Hela gruppen stack till cocktailbaren, det var trevligt. Flying Kangaroo är lätt roligaste namnet på en drink...

  • Efterfest i F10, också kul. Jag var nykter men lyckades trilla av en säng (och Stina) utan mening samt knuffa till Araneya som spillde ner sig själv och sin säng. Jag är bra på sånt

  • Dan efter, hangover in the Bunker, folk var bakfulla och/eller väldigt trötta och där var dålig luft. Komiskt! Men lätt det mest intressanta vi var på!

  • Berlinmuren. Alla var trötta. Sen gick jag med Snugglie, David, Koc, Velko och sedan Ems också och shoppade. Köpte mössa och halsduk i knallgrönt. Blev glad. Snugglie och Koci köpte också hatt. Koc hatt blev populär. Snugglie sa att jag såg ut som en cartoon character i min mössa. Jag tog det som en komplimang.

  • Vi tappade bort Velko

  • Åt med nästan hela gruppen på härligt italienskt ställe och gick sen till en irlänsk pub. Det var jättekul! Underbara människor i klassen ju!

  • Random saker: Stina på i hissen där det stod "drücken" - Titta, hissen är också drucken! och på puben, Snugglie: I wan' a kilkenny, Stina: Who do you wanna kill? People: KILKENNY, Stina: Who's Kenny? Alex: *points at Stina's beer* Kilkenny... Och på väg från puben köpte Kriss 18 hot wings från KFC och Emma pommes. Jag slog i huvudet i en trappa (även nu nykter) när jag och Madde tog luft ute. Kul kväll =)

  • Bussen hem var tre timmar försenad. Typ 12-13 timmar resande. Heh.
  • Lekar på bussen, geografi, nördigt men kul.

  • Araneyas lunch på färjan ägde

  • Jag snubblade på den tydligt markerade kanten på färjan som jag inte såg och trillade. Nykter, fortfarande

  • Inhandlade duschkräm och hudlotion i Berlin för det luktade gott och var billigt. Köpte också en glad tröja <3

  • Har insett att vår klass är ännu bättre än jag trodde =)

Typ en massa annat hände också men jag pallar inte skriva mer. Lägger nog upp en hel del bilder på bilddagboken sen. Idag stavade jag fel till bokstaven m. Jag har varit lite trött. Det har de flesta, haha. Den här helgen är det kemiplugg som gäller som in i. Dumma prov och labbrapport till på tisdag. Jaja. Det löser sig.