fredag 10 oktober 2008

Extended essay, sömbrist, ännu mer extended essay och bokstavsbrist i bloggtiteln

Hej alla barn nu blir det barnprogram!
...
Ny inledning, nog inte den mest lyckade. Följs något av en fras som "titta här vad farbror Frej tar fram" så är det genast illa. Men detta var bara en parentes (för att citera vår svenskalärare)

Idag borde jag vara trött eftersom jag sov 3,5 timmar (hjälp, jag skriver på svenska och använder alltså kommatecken som decimalavgränsare, det känns jättekonstigt och jag känner mig jätte IB-skadad) pga extended essay-skrivande. Men jag hade planerat för mycket skrivande så jag hade sovit ordentligt natten innan och dessutom är det fredag idag så jag är glad. 2 500 ord på EE igår, yeh! Nästan 3 500 ord nu, men jag måste ändra strukturen och skriva ännu lite mer innan jag mejlar den till Stefan ikväll. Jag har i alla fall fått något gjort så jag känner mig nöjd.

De senaste dagarna har psykologin handlat om mentala sjukdomar och biologin om hjärnan, drogpåverkan och nervsystem så jag har varit glad för jag är intresserad av det (typ det jag är mest intresserad av av allt vi läser tror jag). Alltid en bra sak när man annars känner sig lite smått stressad. Passande att min presentation på psykologin handlade om panikattacker? Nej, så farligt är det inte. Just nu är jag faktiskt väldigt glad. Faktiskt och faktiskt, jag känner mig generellt väldigt glad tror jag, vilket är positivt. Captain Obvious to the rescue! Och min UCAS-ansökan verkar, efter lite krångel, fungera till slut! Inte för att det hade något med den föregående meningen att göra. And now, for something else completely different, jag dricker te med Baileysmak. Det är gott. Väldigt skumt egentligen. Precis som när jag och Araneya hittade på en dikt om höga kolesterolvärden i Berlin. Det var också skumt. Musiken Emma har på sin iPod är också skum. Mengs hatt är inte skum, den är jättefin. David däremot, han är skum han. Och jag, Meng, Lol och Maria (Maria behöver ett smeknamn!) har bildat klubben för inbördesbeundran. Den går ut på att vi ska beundra varandra och oss själva. Why hello there Captain Obvious. Det är bra, haha. Och skumt.

Sen september har jag utvecklat en dålig vana att skriva dikter på lektionstid. Det är ju en bra sak på så sätt att jag får skrivit saker och tycker det är kul, men det är en dålig sak eftersom jag inte alltid lyssnar på lektionen då. Fast vanligtvis skriver jag bara lite sporadiskt på svenskan, så då är det ingen fara, men idag vet jag inte hur bra jag följde med på historian egentligen. Haha. Men det brukar inte hända. Jag tror inte det har hänt förr faktiskt! Dessutom tänker jag skylla det på sömnbrist. Ja. Det tänker jag. Jag funderade på att lägga upp dikten jag skrev idag här men, organiserad som jag är, så hittar jag inte den så det blir inget med det, hehe. Och jag tror fortfarande på idéen med poetry blog i vilket fall som, det skulle vara roligt.
Nej, nu är det tillbaka till min älskade extended essay. Jag skriver om FN och folkmordet i Rwanda, så mest troligt lär jag skriva upprört om detta ämne även här så småningom.
So long.

2 kommentarer:

meng sa...

Vår klubb är bäst, yay. Jag måste fortsätta på min EE också, som just nu har ungefär lika mycket struktur som halva din WL1 D:

Gurg sa...

ojoj, då är det illa Meng... då är det illa...