Stanna. Andas. Snälla. Titta dig omkring. Världen är vacker. Det brukar den vara.

Men ibland stannar man inte, ibland orkar man inte. Man har gjort annat och borde gå tillbaka till det man egentligen borde göra. Eller så tänker man på annat, andra saker utspelar sig framför ens ögon, eller, tekniskt sett bakom dem. Det där med att vara närvarande där man är är svårt ibland. Ibland är det bra att vara närvarande, ibland inte. Jag antar att det beror på var man är om man inte är närvarande. När jag ser min egen värld är det bra. Annars inte. Det här är bara random tankar.

Nu är jag här och nu. Det är mörkt ute. Och kallt. Annars hade jag öppnat fönstret och luktat på natten. Det är något särskilt med det.

Regnet faller
Dropparna är kalla
Regnet faller
Slutar aldrig falla

Regnet faller
Blockerar luft i natten
Regnet faller
Tills luften full av vatten

Regnet faller
Strilar ner med väldig fart
Regnet faller
Ibland så underbart

Regnet faller
Någon gång på oss alla
Regnet faller
Och kommer alltid falla

Random stream of consciousness i organiserad form. Någotsånär. Tror jag. Bara nåt jag skrev nu. Idag är spamdag på bloggen.

---------------------------------------------------------------------

Hon står längst ute på skeppets för, vågorna plaskar nedanför henne med euforiskt vitt skum. Vinden för hennes hår bakåt, får det att fladdra lekfullt vid hennes kinder. Den blåa himlen sveper vackert förbi, obemärkt av flickan i hennes glädjerus. Med himlen framför sig finns det inga gränser för vad hon kan nå. Det lilla luddiga vita molnet vid horisonten är inom räckhåll, inget annat vore möjligt. Den friska doften av havet och världen berusar flickans sinnen. Skeppet har just tvättats rent av regnet och doftar som en vårskog. En lång klädnad blåser runt flickans kropp, liksom håret är den lekfull i vinden. Hon snurrar runt, runt, runt och ställer sig åter i fören, yr av förtjusning. Inga hinder, bara hon och världen. Och dit är hon på väg.

Det är en version av frihet. Jag tror det finns många. Frihet är inte bara de här överväldigande äventyren. Då skulle nog ingen av oss egentligen vara fri. Och det hade funnits en gräns innan det gick över till anarki. I en anarki tror jag inte man är riktigt fri, för man kan inte välja ordning.

Jag önskar jag kunde flyga. Det skulle vara härligt. Det närmaste jag kommer är att skutta, springa i cirklar med öppna armar, snurra runt, runt. Men det är också en frihetskänsla. Jag dansade i regnet en dag i somras och då tänkte jag att det där med frihet, det är inte att göra precis vad man vill, då skulle det vara anarki, nej, jag tror frihet är att finna glädje där man inte skulle kunna tro att den fanns. Jag tycker det känns som en mer frigörande frihet. Inga tvång på att vara impulsiv bara för att visa hur fri man är. Impulsiva saker kan också vara frihet, men frihet kan vara mycket enklare. Jag vill gärna tänka på mig själv som fri. Åtminstone när jag väljer att vara det.