*
Läste om Israel och Palestina i tidningen idag, Sverige och Norge anklagas av en del för antisemitism pga rejäla protester mot Israel. Det känns som det finns ett stort problem med detta - folk skiljer inte på Israel och judendom! Man kritiserar kritik mot Israel och kallar det antisemitism, det fungerar inte alls. Men sen finns det ju de som kritiserar judendomen och judarna för vad Israel gör, och det fungerar inte heller alls, då blir det antisemitiskt. För många förhastade slutsatser känns det som.
Vidare så hade någon idiot fått för sig att säga att israeliterna gör samma sak som nazisterna. För det första så är det extremt överdrivet, det är inte som att Israel vill utrota alla muslimer och stänga in palestinier i koncentrationsläger; för det andra så är det en av de sämsta parallellerna man kan dra eftersom det är så oerhört infekterat. Sen är jag väldigt trött på liknelser till nazi-Tyskland i allmänhet. Kommer man inte på ett bättre exempel så använder man Hitler och nazism.
Ibland verkar det som om folk fortfarande känner sig så skyldiga för förintelsen att Israel får lov att göra lite för mycket. Får Israel göra för mycket så kan det leda till fientlighet mot judar (pga vissa tänker judar=Israel) och då har vi ett välbekant problem.
Det påminner lite om vad som hände i Rwanda - FN kände sig så skyldiga efter folkmordet att de inte gjorde något när Rwandas regering stöttade rebellerna i Kongo-Kinshasa och dessa rebeller begick (och begår nog fortfarande) hemska brott. Rwanda är nu styrt av Tutsiminoriteten, minoriteten som Hutuerna försökte utrota under folkmordet 1994. Den Tutsiledda regeringen är autokratisk och diktatorisk och man undviker dessutom generellt att prata om folkmordet i Rwanda. Går det verkligen att undvika nya konflikter då? Att bli illa behandlad borde inte betyda att man får lov att behandla andra illa. Det gäller i Rwanda och i Israel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar