Tankar mitt i livet

Gårdagen hade potential att bli riktigt dålig - jag hade två idiotiska hålor, ont i huvudet p.g.a. svullen lymfkörtel (=skum förkylning), mycket skolarbete och en del annat. Men sen blev det inte en dålig dag ändå. Första hålan var tillräckligt lång för att sticka hem och jobba på EE, som blev tillräckligt färdig på kvällen för att skicka den till Stefan; mamma var snäll och gjorde tonfisksallad till mig till lunch, och huvudvärken började släppa. Andra hålan tog jag en snabbfika med Johanna, vilket var jättekul och dessutom innebar mer mat, och sen på väg från bussen på eftermiddagen hade himlen min favoritfärg. Jag tittade upp i himlen, och fick allt mer skutt i mina steg, för jag var glad, för jag kunde vara glad och det fick mig att le. Jag måste ha sett helt borta ut, och det var jag nog också, för jag var i min egen värld och jag var glad, är glad.

Idag cyklade jag från St Lars till Katte på eftermiddagen, det regnade lite men det var sol på vissa ställen, och en otrolig regnbåge. Regnbågen var en hel halvcirkel, riktigt tydlig och väldigt vacker, jag kunde inte slita ögonen ifrån den. Jag tänkte att ljus är så varmt och fullt av glädje, framförallt i kontrast till regn och mörker (även om det också är vackert på sitt eget sätt), men när man kombinerar ljus och mörker, det är då det blir riktigt magiskt. Det finns en hel del som kan göra en glad, framförallt i kontrast till det som är mörkare, men kombinationen, att blanda ljus med mörker, det är det som gör även livet magiskt.

Nu får jag tillbaka in i verkligheten och skriva ToK.