Dansa med änglar

Dansa med änglar, psalm 745

I en värld full av kosmiska under
ser barnet det vi inte ser.
Ett löv, som en vindpust gjort sönder
blir en ängel som dansar och ler.

"Ser du änglarna, pappa, som dansar?
Hör vilken vacker musik!"
ropar barnet och spelar på harpan
med strängar av garn på en spik.

Men vi ser inte lekarnas mönster,
vi hör inte låtsasmusik.
Vi har bommat för våra fönster
mot glädjen som var så unik.

Så dansa med änglarna, dansa mitt barn,
lek medan lekarna finns.
Sjung till din harpa med strängar av garn,
så länge du sångerna minns.

En dag skall du finna att alla är barn
i en större men kärare lek,
där alla får dansa bland änglar och garn,
där ingen har tid med nåt svek.

"Dansa med änglar" är en underbart vacker psalm, verkligen... Jag hade aldrig hört den innan, men den är definitivt på min topp 10 lista nu, om jag hade skrivit en sådan d.v.s.

Kort om religion.
För mig är religion att kunna dansa med änglar, att vara glad åt det lilla, finna glädje där man inte brukar finna det.
För mig är religion att sitta i kyrkan och känna sig tacksam, att höra psalmer som rör en så mycket att man blir tårögd.
För mig är religion att kunna må skit och känna sig ensam, men känna att det löser sig, för Gud håller alltid om en.
För mig är religion att be och känna att man får ordning på sina problem, att allt känns klarare efteråt, att man har något att falla tillbaka på, oavsett vad som händer, för man litar på Gud.
För mig är religion att sitta i kyrkan en molnig dag, blunda och be om hjälp och sedan, när man öppnar ögonen, se hela kyrkan bada i ljus.

Idag sjöng vi, förutom "Dana med änglar", bl.a. "Närmare Gud till dig" och när jag tittade längst ner på sidan såg jag att den svenska översättningen kom 1912. Jag undrar om det inte var för att psalmen blev så känd när den spelades ombord Titanic då skeppet sjönk 1912.

Vi var nästan fler som gick i processionen in till mässan idag än vad det var folk i själva kyrkan. Dåligt väder leder inte till många kyrkobesökare... Men det var mysigt, det är jättetrevliga människor i kyrkan. Några av de äldre har så otroligt intressanta saker att berätta också. Och jag är sedan några månader förbi min väldigt långa fas av att göra bort mig varje gång jag hjälper till i kyrkan. Några saker jag har lyckats göra i kyrkan:

• Skulle läsa Dagens Bön och alltså gå till altaret, ta läsningsboken, gå ner från podiet och fram till en mikrofon för att läsa. Gissa om jag inte snubblar över mig själv (inte ens podiet) och trillar omkull väldigt ljudligt och kraftigt, ensam framför hela församlingen. Det gick ett sorl genom hela församlingen. Efteråt sa någon på skämt att alla åtminstone vaknade och någon skämtade att "ja, det var ju passande att du knäföll inför bönen..."


• Insåg efter textläsning att jag skulle säga något mer och sa det som församlingen ska svara istället för det jag skulle säga. Prästen fick säga det istället.


• Spillde vatten över hela min kjol innan en procession eftersom jag fick i uppgift att bära in en vas, som jag inte insåg det var vatten i. Jag vet inte varför, men jag har fått bära in konstiga saker ibland. Som tur var var min kjol svart.


• Fick bära ett palmblad i en procession (sa ju att jag får bära konstiga saker...) och slog i det i dörren det första jag gjorde


• Hällde upp kallt tevatten till någon (inte visste jag att det var kallt...)


• Gick längst fram i processionen med korset och råkade gå lite fortare än resten, så jag hamnade avsevärt mycket för långt fram
  

Jag har gjort ännu fler saker, men det där är vad jag kommer på på rak arm. MEN, man lär sig av sina misstag, idag t.ex. bar jag korset, läste text OCH hällde upp tevatten, allt utan att göra bort mig! So go Alex!